Den kallas den tysta sjukdomen. För det är inte säkert att du märker någonting alls förrän du halkar en dag, tar emot dig med armen – och så går den av.
Vi nordbor har de sköraste benen i världen. Varför är det ingen som vet.
Men rökande kvinnor har redan vid 25 års ålder fått något sämre skelett. Det visar studier som Kristina Åkesson, professor i ortopedi i Malmö, gjort. Slutar man röka kan dock skelettet bli starkare igen.
I över tio år har Kristina Åkesson följt tusen kvinnor i 25-årsåldern och jämfört resultaten med en motsvarande grupp kvinnor i åldern 75–80 år. Ett av de resultat som hittills kommit fram är att unga kvinnor som röker har litet sämre bentäthet än andra, trots att de bara rökt i högst tio år.
– Att rökning försämrar skelettet visste vi, men att man skulle kunna se effekten så snabbt trodde vi inte, säger Kristina Åkesson. Det är också beroende av hur mycket man röker.
I studien av de äldre kvinnorna har forskarna dock sett att slutar man röka, så ligger man efter tio år på samma nivå som andra som aldrig rökt.
– Vilket ju är positivt, det lönar sig alltid att sluta.
Att fysisk aktivitet ger klart bättre skelett bekräftas av studierna. Och det räckte med att vara aktiv ett par gånger i veckan för att träningen skulle avspegla sig i skelettet hos de 25-åriga kvinnorna. Att det är riskfyllt att vara för mager bekräftas också av Kristina Åkessons studier. En litet högre kroppsvikt stärker skelettet, dels för att det i fettvävnaden produceras ämnen som är bra för skelettets uppbyggnad (bland annat östrogen), dels för att en högre vikt belastar skelettet mer. I sitt arbete som överläkare på ortopedkliniken i Malmö har Kristina Åkesson mött extremt smala unga kvinnor som redan i 20-årsåldern drabbats av kotkompressioner på grund av benskörhet.
– Flickor med anorexi blir ofta bensköra för att de, förutom brist på näring, får brist på både kalcium, D-vitamin och östrogen.
Extremt överviktiga personer har dock också lägre bentäthet, varför vet man inte.
Kotorna i ryggraden hör till de delar av skelettet som först blir försvagade av osteoporos (benskörhet). Ryggen blir böjd och man förlorar i längd.
Sverige och Norge har högst antal höft- och kotfrakturer i världen. Vad det beror på finns det många teorier om. Mindre solljus (och därmed mindre möjlighet att bilda D-vitamin) är en. Dessutom är vi långa i Norden, och vi lever allt längre.
– Benskörhet är ett multifaktortillstånd, konstaterar Kristina Åkesson. Vissa saker kan vi påverka, annat är svårare.
Så kan till exempel benskörhet till 60–80 procent sannolikt förklaras av en kombination av många ärftliga faktorer.
– Förmodligen är ett hundratal gener inblandade och olika gener styr olika faser av skelettets uppbyggnad och nedbrytning. Dessutom verkar de spela olika stor roll under olika åldrar. En gen kan ha en effekt när man ung, och en annan effekt när man är gammal.
Benskörhet går att upptäcka och behandla. Men inte ens hälften av alla ortopeder remitterar i dag sina patienter med frakturer till bentäthetsmätning. Detta trots att undersökningen inte är särskilt dyr – den kostar som en vanlig röntgen, det vill säga 600–800 kr. Och bara 23 procent av alla kvinnor över 55 år som drabbats av fraktur får läkemedelsbehandling.
1989 kom den första bentäthetsmätaren till Sverige. Sen har det gått mycket trögt. Enligt WHO kan man inte ställa diagnosen osteoporos utan att ha gjort en så kallad helkroppsmätning. Men i vissa landsting finns inte en enda bentäthetsmätare som mäter hela kroppen. Och många vårdcentraler har inga som helst rutiner för att fånga upp bensköra patienter.
– Ändå handlar det om så enkla saker som att fråga patienterna, och mäta deras längd, säger Kristina Andersson, ordförande i ROP, Riksföreningen Osteoporotiker.
Är man äldre och har haft en fraktur bör man definitivt få bentätheten mätt, menar hon. Särskilt viktigt är det om man har benskörhet i släkten, röker eller tar kortison.
Ortopeden Kristina Åkesson håller med.
– En riskvärdering borde göras efter varje fraktur. I dag får alltför få patienter optimal behandling. Jag tror att mellan 60 och 70 procent av alla patienter som haft en fraktur skulle behöva någon form av behandling.
I Lund har man, genom ett projekt där alla med frakturer fångats upp och riskbedömts, lyckats minska antalet nya frakturer med hela 40 procent.
Förutom bisfosfonater, som bromsar de celler som bryter ned skelettet, finns numer läkemedel som kan bygga upp skelettet, Studier visar att de är effektiva, särskilt för att förebygga kotkompressioner. Risken kan minska med mellan 30 och 60 procent.