- Det är genom skolan som barn blir synliga i historien. Därför vet vi mindre om hur de fostrades in i vuxensamhället tidigare, konstaterar Bengt Sandin, professor på Tema Barn i Linköping.
Självklart blev barnen ansvarstagande vuxna också långt före skolans tid. Att vi har allmänna skolor nu har sina historiska skäl. Liksom att skolan ser ut som den gör.
Folkskolestadgan kom först 1842. Men då hade myndigheterna haft ögonen på underklassens och böndernas barn i ett par hundra år. Folkundervisning skapades som ett sätt att knyta befolkningen till kyrkan och staten. Nu blev barnen synliga i maktens strålkastarljus.
I det tidiga 1600-talets svenska städer hade tiggande barn blivit ett stort bekymmer. Därför inrättades barnhus där de skulle arbeta tills de var gamla nog att börja hos någon hantverkare. Problemet var omfattande. År 1653 rapporterade barnhuset i Stockholm att det tagit in omkring 500 barn från Stockholms gator.
När skolor började införas kom de därför att få helt andra funktioner än vad vi normalt inbillar oss. Att förmedla kunskap kom i bakgrunden för behovet att hålla ordning på barnen mellan koltåldern och lärlingsåren.
Också annat överraskar.
- Jag tittade närmare på Stockholms skolor under 1600-talet och väntade mig att finna borgerskapets barn där. I stället var det de fattigaste barnen som gick i skolan, barn till änkor och dödgrävare, säger Bengt Sandin.
De barnen kom till skolan hos prästen för möjligheten att tjäna pengar på att få gå i likprocessioner. De förmögna anordnade praktfulla begravningståg med många sörjande. Rikligt med mynt kastades ut. Prästen tog med sina elever vilket gav dem en välbehövlig slant till sig själva eller familjen.
När sedvänjan förbjöds med 1686 års kyrkolag försvann elevernas främsta skäl att komma till skolan. I praktiken fortsatte skolorna att ordna försörjning åt barnen också efter förbudet.
Kyrkolagen stadgar inget om skolgång, men nämner att föräldrarna troligen måste förmanas att underrätta barnen om kristendom medan församlingen åläggs att lära dem läsa "att med egna ögon ta del av guds ord".
Bengt Sandins avhandling "Hemmet, gatan, fabriken och skolan" handlar om folkundervisning och barnuppfostran i svenska städer åren 1600-1850.
Han noterar en rädsla för barn hos vuxna.
- Självständiga, självförsörjande gatubarn sticker i ögonen också under senare tidsperioder. De kan visa en stöddighet som inte anses förenlig med barndomen. Barnaräddarna kring sekelskiftet 1900 var ute efter att ge dem en barndom. Men ser man närmare efter kan man konstatera att de här barnen faktiskt också lekte och roade sig. Vad var det då för fel? Jo, de gjorde det på eget bevåg, deras barndom var inte given av vuxna.
Ett barn som röker en cigarr blev på det sättet ett hot mot vuxenvärlden. Barnet får inte uppträda självständigt, svara eller ta för sig som en vuxen.
Bengt Sandin understryker att skolan då får ytterligare en funktion - att markera vem som bestämmer.
- Det är intressant att se att det hela tiden skapas skolsystem som ger hjälp med reproduktionen, en sorts socialtjänst. Skolan hade ett nära samband med fattigvården. Genom att dela ut mat och kläder lockade man barnen till skolor. Dit kom ju då de barn som behövde.
- Det hände att skolor som var knutna till barnhem och anstalter anställde lärare som utvidgade undervisningen. Ibland var resultatet så lyckat att bättre bemedlade skickade dit sina barn, säger Bengt Sandin.
Barn gick alltså till skolan av helt andra skäl än myndigheterna tänkt sig.
Än i dag har skolan svårt att frigöra sig från denna äldre tradition. Skolans syfte är ju lite oklart. Finns den för att hålla barnen från gatan, eller kanske för att genom barnen nå hela familjen med moralisk fostran?
Båda skälen har anförts, visar Bengt Sandin.
Då skolan infördes blev det ett problem för de familjer där alla arbetade. Men myndigheterna ansåg att underklassbarnens tillvaro var kärlekslös utan tillsyn och uppfostran.
På 1830-talet gick Sällskapet för växelundervisningens ordnande ut med ett upprop för att få borgerskapets stöd till omfattande undervisning enligt Bell-Lancastermetoden. Det är ett centraliserat system där hundratals elever samtidigt undervisas av en lärare som till sin hjälp har tolv underlärare med vardera sex underlärare som har sex elever var.
- De föreställde sig att de kunde stoppa omoralen. Därefter kunde man slippa skolan. Det var en oerhört naiv framtidsvision. Det fanns en väldig rädsla för familjen som fostringsenhet.
Att fabriksarbetare inte borde vara föräldrar tyckte den konservativa riksdagsmannen S L Theorell i tidstypisk anda.
"De kunna det icke i moralisk mening; nästan ingen af föräldrars pligter kunna de uppfylla."
- Vi är inkörda i föreställningen att barn inte ska arbeta. Skolan står för lek och frihet medan arbetet symboliserar förtryck och slit. Historiskt kan man se en strid mellan föreställningen om att barn kan arbeta och att de ska hållas borta från arbete, säger Bengt Sandin.
Otydligheten om vad skolan är till för vållar osäkerhet hos många lärare.
- De får ju lära sig att skolan är till för kunskapsöverföring. Men det faktum att skolan egentligen är en socialpolitisk institution skapar en dubbelhet som kan vara svår att hantera, menar Bengt Sandin.
Lärare kan säga saker i stil med: "Jag trodde att jag skulle lära dem matte, men i praktiken måste jag vara socialarbetare."
I folkskolan var man mer klar över läraryrkets fostrande uppdrag. Läroverkstraditionen betonade mera entydigt kunskapen. När grundskolan så försökte smälta samman de båda skolformerna blev skolans roll oklar.
Bengt Sandin ser många poänger i Nils Christies resonemang om att tänka sig ett samhälle utan institutionaliserad skola.
- Jo, han synliggör en hel del genom sitt tänkande. Hur skolan kan förtrycka i stället för att frigöra och så vidare. Men radikala utopier som hans landar tyvärr ofta i stillastående småsamhällen. Det finns något norskt provinsiellt i hans idéer om vandrande byskollärare.
Bengt Sandin anser att Christies radikala budskap ändå är väsentligt att lyssna på. Men verkligheten talar emot det:
- Det besvärligaste med ett samhälle utan skola är väl att det inte är självklart öppet för unga människor, snarare patriarkalt förtryckande. Det är inte heller speciellt förändringsinriktat.
Ett samhälle med skola blir mer dynamiskt:
- Skolan kan innebära att alternativa livsstilar och kunskapstraditioner introduceras så att eleverna ifrågasätter traditioner och maktrelationer, menar Bengt Sandin.