Men när den blir destruktiv måste vi ha strategier för att inte brytas ner.
Östra och Norra reals gymnasier i centrala Stockholm har länge varit kända för att ha många högpresterande elever. Kuratorerna Åsa Gotte och Susanne Håkanson har båda omkring tjugo års erfarenhet av skolvärlden. De beskriver målinriktade ungdomar som ibland driver sig för hårt. Och när de väl söker sig till kuratorsmottagningen har det ofta gått långt.
– De kan ha kommit till en punkt där det är väldigt svårt att hantera stressen. De har tappat självkänslan, fått koncentrationssvårigheter och kan inte längre prioritera. I värsta fall leder det till ångest, ätstörningar eller depression, säger Åsa Gotte på Östra real.
Mellan högstadiet och gymnasiet finns en brytpunkt. Plötsligt blir kraven större, eleverna sorteras ut och börjar jämföra sig med varandra i större utsträckning.
– Kanske har man varit ”bäst i klassen” under högstadietiden och så upptäcker man att alla är lika duktiga, om inte ännu duktigare. Det kan göra att eleven tappar självförtroendet, förklarar Susanne Håkanson, skolkurator på Norra real.
De båda kuratorerna är överens om att flickor är överrepresenterade när det gäller stressrelaterade problem. Samtidigt kommer allt fler pojkar till kuratorerna.
– Generellt mognar tjejer snabbare och det kan göra att de tar mer seriöst och målinriktat på skolan än vad killar gör. De ser till att skaffa vad de vill ha på bekostnad av sitt välmående och slår ut killarna. Men skillnaden kan även bero på att vuxenvärlden inte uppmuntrar killar att tala om sina problem, säger Åsa Gotte.
Bokhyllorna på hennes kuratorsmottagning är fyllda med titlar som ”Motiverande samtal” och ”Stora trygghetsboken”. I en hylla till vänster står en pärm med den senaste metoden ACT, som står för att hantera stress och främja hälsa.
– Vi skulle vilja att stresshantering och studieteknik var obligatoriskt för alla elever. Det är frustrerande när vi har verktygen men inte får komma in med det på skoltid, säger Åsa Gotte.
Tyvärr kan inte skolan bestämma om stresshantering på schemat, fortsätter hon. Vi är beroende av den politiska styrningen uppifrån.
– I den nya kunskapsskolan ingår inte livskunskap, men samtidigt ska vi utveckla eleverna till att bli självständiga. Det går inte hand i hand om man inte får tid till ett förebyggande arbete. Barn som inte mår bra kan inte lära.
Förutom skolans och elevens egna krav, kan även föräldrarna spela en viktig roll när det gäller stressen hos unga. Susanne Håkanson och Åsa Gotte arbetar för att göra föräldrarna delaktiga.
De råder vuxna att förmedla hopp till sitt barn. Att prata om att livet går upp och ner och att det som känns jobbigt nu kommer att gå över.
– Vi tror att det är viktigt att prata om livsriktningar och andra värden bortom vilken utbildning man ska gå eller vad man ska bli. Vi försöker vidga perspektiven lite och kanske ta bort tunnelseendet mot ett bestämt yrke.