- Det är en berättigad vrede. Under den vreden ska vi elda och vi ska rikta den dit där den hör hemma, säger Amin.
Det finns en föreställning om att Sverige är ett jämställt land, men det stämmer inte, menar hon. Enligt en ny rapport från Folkhälsoinstitutet är mäns våld och hot om våld en av de främsta orsakerna till kvinnors psykiska ohälsa.
- Det är konstigt att inte alla blir arga över det. En kille sa en gång att om han var kvinna skulle han bli skitförbannad. Varför blir inte han arg å våra vägnar? Jag kan ju bli arg när barn utsätts för våld eller när invandrare förtrycks, säger Amin.
- En anledning kan vara att våldet mot kvinnor har normaliserats, säger Christina. Varje dag kan vi läsa notiser om våldtäkter. Efter ett tag vänjer man sig, blir avtrubbad och slutar bli upprörd. Det är ett effektivt sätt att lägga locket på vreden.
Hon tror att många känner vanmakt inför våldet, en känsla av att inte kunna påverka. Men det går att göra något och ilskan är ett bra drivmedel.
För tio år sedan började Christina samla baksidestexter från porrfilmsfodral.
- Många porrfilmer handlar om våldtäkter. Ofta på unga flickor. Killar som tittar på porr får lära sig att bli upphetsade av våldtäkter. När jag läste de här texterna blev jag förbannad, säger Christina.
Det var vreden som fick henne och några andra kvinnor i Folkaktionen mot pornografi att sammanställa porrindustrins försäljningsargument i en broschyr. Samma vrede fick Amin och Christina att tillsammans med Gerda Christenson och Gun Berggren bilda Artemis systrar, en feministisk grupp som bland annat undervisar i feministiskt självförsvar.
En kurs i feministiskt självförsvar kan se ut på olika sätt. Ofta är den uppbyggd kring tre delar. Den första består av kunskap om mäns våld mot kvinnor. Den andra består av handlingsberedskap. Kursdeltagarna får lära sig hur de ska försvara sig mot övergrepp, mentalt, verbalt och fysiskt, men också hur de ska hantera andra situationer där kvinnor kränks.
Den tredje och sista delen kretsar kring systerskap. Kvinnorna uppmuntras att stötta varandra och att tillsammans kämpa emot förtrycket.
- På en kurs var det en grupp högstadietjejer som inte vågade säga ifrån när killarna fällde kommentarer efter dem. Genom rollspel jämförde de sina erfarenheter och kom på strategier för hur de skulle kunna gå ihop och säga ifrån, säger Amin.
Selina och Frida har tränat feministiskt självförsvar i Kärrtorp i ett år. Frida började på kursen för att hon var rädd för att gå ut på kvällarna. Hon tänkte att det var hennes fel, att det var hon som var feg.
- Men när jag började på feministiskt självförsvar förstod jag att det inte bara var jag. Det finns en befogad rädsla för mäns våld. Och när man sätter det i ett större sammanhang blir man jättearg för att det ska behöva vara så. Utan det större sammanhanget skyller man på sig själv och blir ledsen i stället, säger Frida.
På kursen pratar de om situationer då de känner sig utsatta och genom rollspel lär de sig att tackla dem.
- Förut när någon tafsade på krogen blev jag ledsen och kände mig kränkt. Nu har jag lärt mig att sätta gränser. Om någon tafsar säger jag ifrån och blir arg i stället för att bli ledsen. Där är ilskan jätteviktig. Det handlar inte om att slå någon på käften, utan om att säga ifrån, säger Selina.
Det finns en myt om att feministiskt självförsvar går ut på att lära tjejer att slåss, och att kvinnor som går kursen blir våldsamma, säger Selina. Det är fel. Feministiskt självförsvar handlar om att ge kvinnor handlingsberedskap inför det sexuella våld som redan finns.
- Hur ofta hör man talas om att tjejer som gått en kurs i självförsvar går ut och slår ner killar? säger Selina.
Självförsvarskursen handlar om så mycket mer än att kunna försvara sig i en ren övergreppssituation. Men att lära sig var på kroppen man ska slå för att det ska göra så ont att man kan ta sig därifrån är ändå en viktig del.
- För mig är det viktigt för nu känner jag att jag kan försvara mig. Jag känner mig starkare för att jag vet att jag har kraft. Som tjejer får vi ofta lära oss att vi är svaga. Nu när jag vet att jag kan tekniken behöver jag inte känna mig lika rädd för att gå ut på kvällen, säger Frida.
För många kvinnor på kursen är det en oerhörd befrielse att få slå på kuddar, att leva ut ilskan. Många upplever att de sedan barnsben fått lära sig att hålla inne med ilskan, säger Selina.
- Kvinnor ska le och vara trevliga. När män blir arga är det respektingivande, men när kvinnor blir arga anses vi vara instabila.
Amin och Christina berättar om en 80-årig kvinna som levde upp under ett pass där hon fick slå på kuddar. Hon sa att "folk har satt sig på mig under hela mitt liv, men nu får det vara nog".
Men är feministiskt självförsvar verkligen lösningen på problemet? Får vi slut på det sexualiserade våldet genom att kvinnor lär sig att sätta gränser och försvara sig?
- Nej, säger Christina. Precis som att en nyöppnad våldtäktsklinik inte löser problemet med våldtäkter.
- Vi behöver feministiskt självförsvar så länge vissa män tycker sig ha rätten att våldföra sig på kvinnor. Lösningen är en förändring av samhället i stort men vi måste gå samman och peppa varandra för att ha en chans att påverka, och det är det vi gör på kurserna, säger Amin.
Feministiskt självförsvar kan även hjälpa kvinnor att se att det de utsatts för inte är deras fel.
- Vi kan hjälpa varandra att lägga skulden där den hör hemma och vi kan skapa handlingsberedskap inför framtida övergrepp, säger Amin.
Vad ska man göra med vreden då?
- Skriva av sig, måla, prata, skrika. Det handlar inte om att skälla ut just den personen som utsatt dig för övergrepp, men att på något sätt få ur sig vreden. Eller att starta en tjejgrupp där man träffas och stöttar varandra, säger Christina.
Är det verkligen bra att gå runt och vara arg?
- Det är klart att det inte är bra att vara arg hela tiden. Men ilskan kan få mig att ta itu med orsaken till att jag mår dåligt. Det är inte konstruktivt att skälla på barnen när vi egentligen är arga på chefen. Det är inte bra att sparka nedåt i stället för att slå uppåt. Man måste kunna skilja på olika sorters ilska, säger Amin.
- Dessutom vinner vi på att välja var vi ska lägga vår energi. Det blir jobbigt att vara arg i längden. Att gång på gång slå huvudet i väggen förstärker bara vanmaktskänslan, säger Christina.
Om det är bra eller inte beror även på vilket perspektiv man har.
- För våldtäktsmän är det inte bra att vi blir arga. För dem är det bättre om vi biter ihop och accepterar, säger Amin.
Om man ser historiskt på förtryck, hade det aldrig blivit någon förändring om det inte vore för vreden, menar Amin och Christina.
- När Rosa Parks fick nog av förtrycket och vägrade resa sig för en vit man på bussen blev det en tändande gnista för den svarta medborgarrättsrörelsen i USA, säger Amin. Vi hade inte haft många av de rättigheter vi har nu på arbetsmarknaden om inte arbetarna hade blivit förbannade. Och kvinnorörelsen hade inte kommit dit den är i dag om det inte vore för att kvinnor blivit arga och sagt ifrån.