Släkten Karlstrand-Marken-Karlssons sommarboende är en riktig Bullerbyidyll. När vi svänger in på den knastrande grusvägen i Grisslehamn pekar Mari Karlstrand först ut ett stort rödmålat trähus, som samsas med flera mindre hus. Längre bort på samma grusväg når vi ytterligare ett rödmålat sommarhus. På trätrallen sitter Maris syster Cia Karlstrand och deras kusiner Malin Marken och Klas Karlsson.
– Jag undviker att säga att jag tillbringar somrarna på landet med min syster och mina kusiner – jag säger att jag är här med mina kompisar. Annars tror folk att jag blivit ihoptussad med mina släktingar, att det inte är något som jag valt, säger Cia.
Men valt varandra har de gjort, i allra högsta grad. Förutom att vara släkt är de nämligen varandras bästa vänner, ett dubbelt knutet band som binder de fyra hårt samman. Orsakerna till att det blivit så är flera.
– Det började egentligen med min och Klas mormor Signe (Maris och Cias farmor), säger Malin. Hon var lite italiensk, bombastisk och krävande gentemot sina barn. Hon tvinnade ihop familjen. Mot slutet blev hon och morfar också sjuka och behövde hjälp och vi var där mycket.
Signes barn, Hans och Agneta, fick egna barn ungefär samtidigt och familjerna bodde ett tag i samma hyreshus i Uppsala. Dessutom skaffade familjerna sommarhusen i Grisslehamn när barnen var små och de tillbringade sommarloven ihop. Kusinerna har lekt med varandra så länge de kan minnas. Men den nära vänskapen började egentligen i tonåren. Då var Cia ihop med en kille som var Malins bästa kompis, och de umgicks i ett stort kompisgäng.
– Malin och Cia är mer lika varandra som personer än vad jag och Cia är, trots att vi är systrar, säger Mari.
– Mari som är äldst av oss kom in mer i bilden när vi blev 18–19 år. Då började vi gå ut på studentnationerna i Uppsala, och använde hennes kårlegitimation för att fuska oss in trots att vi inte hade börjat plugga än, säger Malin och skrattar.
Sist kom minstingen Klas in.
Styrkan i att både vara goda vänner och släkt visade sig inte minst när Cias och Maris mamma dog för två år sedan.
– Det blev en stor trygghet att ha varandra då. Det är enklare att prata med någon som också känner till historiken, man behöver inte sitta och förklara allt, säger Mari.
Men de håller inte alltid sams.
– Vi kan ha middagar när någon skriker ”Far åt helvete” och slår igen toadörren. Barnen sitter ibland och tycker ”Herregud”. Vi har högt i tak, det blir mycket diskussioner, fast aldrig otrevligt, säger Malin.
– Jo, det blir det visst, säger Klas.
– Okej, kanske någon gång, säger Malin.
– Du ser, full ärlighet – det är en av anledningarna till att vi varit vänner så länge, säger Mari.
Men det har faktiskt funnits en period då kontakten inte var lika intensiv som annars. Det var då Mari just fått sin äldste son, Filip, och Malin ringde Cia för att berätta att hon var gravid med sitt första barn, Jakob.
– Samma dag hade Cia fått missfall, efter att länge ha försökt få barn. Då blev det tungt och Cia drog sig tillbaka, berättar Malin.
– Ja, den tiden var lite jobbig. Den här dubbla aspekten kom in där. Hade vi bara varit kompisar, hade jag sett annorlunda på det. Men nu tänkte jag ju flera år framåt i tiden, på somrar här ute då vi skulle sitta här, de med sina barn och jag utan. Jag ville ha gemenskapen, säger Cia.
Men det löste sig. Någon månad senare blev Cia gravid och fick sonen Erik. Nu har Malin, Mari och Cia två barn var, som alla är väldigt tajta.
Vad tycker era respektive om att få hela storfamiljen på köpet?
– Min före detta kunde säga: ”Vi lever hela tiden med din familj”, och det har han ju delvis rätt i. Han tyckte att det var jobbigt, men jag tror att det hängde ihop med problemen vi hade i vårt förhållande. Fast det är nog inte så lätt alla gånger för dem utifrån att leva i den här gemenskapen, säger Cia.
– Jag tror det kan vara svårt, beroende på hur man själv har det med sina egna föräldrar. Många vill såklart ha en hälsosam relation till sin familj, och även om det inte är så genomtänkt, tror jag att människor kan bli avundsjuka och önska att de hade vad vi har, säger Klas.
Kan er starka gemenskap stänga ute andra?
– Ja, till viss del. Mina föräldrar säger att eftersom vi har varandra plus kompisarna som kommer och hälsar på, så lär vi inte känna de andra sommargästerna här, säger Malin.
Är ni inte oroliga för arvstvister i framtiden, till exempel vem som ska ha vilket av de här sommarhusen?
– Du ser det här fina huset, va? Det byggde jag och pappa – och vem bor här? Inte jag utan min syster, säger Klas.
De skrattar gott.
– Skämt åsido – vi har pratat mycket om det där, att det kommer en dag då våra föräldrar går bort. Och för dem är det viktigaste av allt att vi inte bråkar om husen, säger Cia.
– De hade till och med tänkt sälja dem innan de går bort, för att vi inte ska bli osams. Men vi har bestämt oss för att lösa det, ha husen kvar, säger Mari.
– Det är lugnt, syrran. Jag kan ta det andra huset, säger Klas.
– Haha, säger Malin och förklarar att det andra huset ligger vid havet och är jättestort.
Men hon blir allvarlig igen.
– Nej, men om det uppstår diskussioner och vi inte hittar någon lösning – då får vi sälja, och köpa två nya hus. Det är helt enkelt inte värt att riskera relationen.