Solidaritet handlar om att man känner för någon annan person eller för en grupp, och ställer upp för dem. Om att man håller ihop gemensamt och stödjer varandra, tycker Elsa Olsson, 19 år, som går sin första termin på juristlinjen.
– Man kan vara solidarisk med en princip också, det behöver inte röra sig om individer eller grupper som man ”tycker om” eller känner personligen, säger Elsa.
Elsa har just läst om arbetsrätt, och associerar begreppet solidaritet med arbetarrörelsen, fackföreningar och kollektivavtal. Begreppet är ”lite rött”, även om det kan användas i många olika sammanhang.
– För mig är det ett positivt ord, som uttrycker rättvisa – det borde finnas mer solidaritet i världen.
Det är svårt att veta om solidariteten i samhället har minskat på senare år, menar Elsa. Men kanske är ändå tendensen att den har gjort det, att man generellt tänker mer på att jobba för sig själv och sina egna intressen, och att välfärden har minskat.
Solidaritet uppstår gärna inom en avgränsad grupp, och ett exempel tycker Elsa är den starka gemenskap som snabbt uppstod bland de nya studenterna i hennes grupp på juristlinjen.
– Det blev väldigt speciellt, direkt när vi börjat. Man peppar varandra, man känner att man hör ihop och att man vill ställa upp för varanda.
Har Elsas syn på solidaritet och rättvisa haft betydelse för hennes val av utbildning?
– Ja, det tror jag att man kan säga. Det känns som om man som jurist kan få möjligheter att hjälpa och skydda människor som är utsatta och svaga, och bidra till mer rättvisa i samhället.
Solidaritet är ett väldigt vitt begrepp, påpekar Jochum Skoglund, 26 år.
– Men sammanfattningsvis kanske man kan säga att det är motsatsen till egoism.
Solidaritet kan också vara relativt, eller subjektivt, menar Jochum. Olika intressen står ofta emot varandra, och när man är solidarisk med en viss grupp, är man kanske samtidigt osolidarisk mot en annan.
Det kan vara svårt att skilja mellan medmänsklighet och solidaritet, men solidaritet är något större, medmänsklighet har mer med relationer att göra, säger Jochum. Man ger pengar till en uteliggare av medmänsklighet, man kan känna solidaritet med uteliggarna som grupp – fast det är inte nödvändigtvis samma sak.
Jochum jobbar på ett företag som utvecklar teve- och dataspel. I den branschen är det få som är med i facket, arbetstiderna kan vara flytande och man jobbar kanske övertid utan extra ersättning.
– Det är roliga jobb som många vill ha, säger Jochum. Folk i mina föräldrars generation tycker att det är fel att man inte är med i facket och håller på sina rättigheter. Men i dag, i den värld där jag jobbar, ser det annorlunda ut. Vi är solidariska mot varandra på jobbet, vi hjälper till när det behövs. När andra måste jobba över kan man ibland känna sig lite osolidarisk, och då stannar man kanske själv kvar ett tag. Men nästa gång är det någon annan som har extra mycket jobb.
Solidaritet i Jochums vardag kan vara många olika, små saker, säger han.
– Det kan handla om att jag hjälper en pensionär i mitt hus att bära upp en tung matkasse, att jag lägger pengar i en bössa eller att jag hjälper en arbetskompis fast jag själv har ont om tid. Och så blir jag väldigt irriterad när jag ser folk som slänger skräp på marken. Det är mest folk i min egen generation som gör så. Det tycker jag är osolidariskt, någon annan måste ju gå och plocka upp det sen.
Julia Rigaud är snart 18 år och går andra året i en gymnasieskola med filminriktning.
Hon associerar inte solidaritet till någon speciell politisk inriktning, säger hon. Många politiker från olika håll talar om solidaritet, frågan är vad de egentligen lägger bakom orden.
– Jag själv förknippar solidaritet med att man ska ställa upp för varandra, kunna lita på varandra – och då tänker jag direkt på relationer, på vänskap.
I Julias vänkrets är solidariteten stark, tycker hon.
– Jag har många vänner som jag känner att jag kan lita helt och absolut på, jag vet att de alltid finns där och ställer upp om jag skulle behöva dem. Och själv känner jag på samma sätt gentemot dem. Jag hoppas i alla fall att de också ser mig som en solidarisk vän.
Henning Edsforth, 22 år, tycker att det finns både en positiv och en negativ laddning i begreppet solidaritet.
– De positiva sidorna handlar om humanistiska värderingar, om en human inställning, om att inte tänka på sig själv i första hand. Rättvisa, en rättvis fördelning av resurser och tillgångar.
Solidaritet är främst något positivt, menar Henning, som just nu arbetar i en secondhandbutik efter att ha läst några olika, fristående kurser vid Stockholms universitet. De negativa associationerna kring begreppet rör sig om sådant som grupptillhörighet och grupptryck, där alla måste tycka likadant för att ”ställa upp”.
– I en extrem förlängning kan det leda till exempelvis en destruktiv nationalism och diskriminering av andra grupper, eller förtryck av individer.
Det som tidigare förknippats med solidaritet, socialism och framför allt kommunism, har gått dåligt i praktiken, säger Henning, och det har nog bidragit till ett slags backlash i samhället, där det nu finns en övertro på kapitalismen, menar han.
– Den övertron kan ha betydelse för dagens betoning på individen, på att man är sig själv närmast. Man värnar i första hand om sig själv och sina närmaste, medan en mer altruistisk hållning till medmänniskorna har fått mindre genomslag. Den kapitalistiska ideologin bygger i grunden på att man ska försöka tjäna så mycket pengar som möjligt åt sig själv. Det är typiskt att reklam i dag ses som något helt självklart, medan man tar avstånd från ”propaganda” från samhället. Reklam är ju också ett slags propaganda.
Henning sympatiserar på många sätt med nyliberala tankar om att man vill komma bort från förmynderi, säger han. Människor ska i största mån få göra som de själva vill, om det inte skadar andra.
– Samtidigt blir en maximal individuell frihet i själva verket en begränsning av friheten för alla de människor som inte klarar sig så bra på egen hand. Det måste vara en balans, och där kommer solidariteten in. I ett samhälle ska vi också ta ansvar för varandra och ta hand om de svaga.
Trots allt har nog människor generellt blivit mer känsliga för andras lidande, tror Henning. Kanske delvis genom att vi i dag genom olika medier får ta del av andra människors öden på ett helt annat sätt än tidigare, vi får lättare att leva oss in i andra.
– I Vietnamkriget dog många amerikanska soldater, men många av dem som kommit tillbaka hem tog också själva livet av sig för att de mådde dåligt av det lidande de sett. Så tror jag inte att det var efter krigen på vikingatiden. Empatiringarna har vidgats, det finns en större vilja att hjälpa människor utanför den egna kretsen, och även i andra kulturer. Det är tecken på en positiv utveckling för solidariteten, säger Henning.