Det menar Einar Hannerz och Jonas Holmedal som båda är 18 år och går sista året på Fryshusets gymnasium i Stockholm. De går på det estetiska programmet, och är mycket musikintresserade. Einar spelar gitarr och Jonas bas.
– Det kommer fram femtio nya kändisar per år – enbart i Stockholm. Och bland dem finns det riktiga kändisar och b-kändisar, menar Einar.
– Brad Pitt är en äkta stjärna, säger Jonas. Han är en ruggigt duktig skådis som hade talang, tur och tajmning. Men han är också en kändis. Vi kan ju läsa allt om hans och Angelina Jolies privatliv.
– En kändis behöver inte vara en stjärna, påpekar Einar. Det vill säga otroligt duktigt på det han eller hon håller på med. Jämför Brad Pitt med Linda Rosing eller Robinson-Robban. Den senare jobbar visst på Vägverket nu.
– Att bli stämplad som en b-kändis skulle nog vara det värsta jag kunde råka ut för, kommenterar Jonas. Typ att bli omnämnd som ”Robinson-Jonas”.
Vi träffar Jonas Holmedal och Einar Hannerz vid lunchtid en fredag. De har haft lektioner på förmiddagen och om en stund har Einar prov. Jonas däremot kan åka hem för att fira helg.
Varför strävar så många efter att bli kända?
– Livet går ut på att bli bekräftad, i första hand inom familjen och bland vänner. Men som kändis är det en massa människor som betraktar en, man blir sedd och i bästa fall uppskattad, svarar Jonas.
– För många är det jätteviktigt att bli accepterad, säger Einar. För dem går hela livet ut på det. Att bli berömd, bli en kändis, ser en del som den ultimata bekräftelsen. Men att bli uppmärksammad i skvallerpressen ger inga pluspoäng i de flestas ögon, snarare sämre kredd.
Jonas Holmedal bor i Skogås i Huddinge kommun söder om Stockholm. Hans bror spelar gitarr och i nian blev Jonas själv nyfiken på att spela bas. Eftersom han åkte mycket skateboard fastnade han för skatepunk, en ganska tuff musikgenre.
– När jag skulle söka till gymnasiet visste jag inte vad jag skulle välja. Jag hängde med en kompis, som spelar trummor, när han sökte till Fryshuset, och jag kom in.
Einar Hannerz bor i Täby kommun norr om Stockholm. Han tyckte att musiklektionerna i åttan var spännande. Klassen fick pröva att spela olika instrument, och själv fastnade han för elgitarren.
Med hjälp av sin mamman, som är hobbymusiker, lärde sig Einar att spela. Och när det var dags att söka gymnasieplats tyckte han att Fryshuset verkade spännande. Han kom in och har nu liksom Jonas bara några få månader kvar till studenten.
Einar och Jonas är med i var sitt band.
Vill ni bli kända?
– Jag skulle gärna bli en ”kändis” i musikbranschen och uppskattad för det jag gör, för min musik, svarar Jonas.
– Chansen kanske inte är så stor att jag bli en kändis, menar Einar. Men jag skulle aldrig vilja hamna på en löpsedel i en skvallertidning och få hela mitt liv uthängt, eller bli uppmärksammad för att jag gjort bort mig i en dokusåpa.
Men många vill bli kändisar?
– Jag tror att många unga killar, men kanske framför allt tjejer, som ser mycket på teve får en skev bild av kändislivet. Man tror att alla som är kända lever ett lyxliv och har en massa pengar, svarar Jonas.
Varför läser folk så många kändistidningar?
– Det undrar jag över, svarar Einar. Men ”the dirty things”, de smutsiga detaljerna, verkar sälja bra. Jag vet inte om en del människor har en särskild, stark skvallergen som gör att de vill ha reda på allt om sin grannes sexliv och hur kändisarna lever.
Den som läser om alla detaljer vid en stor jordbävning eller om barn som dödas i krig och svältkatastrofer, blir ofta berörd, fortsätter Einar. Men eftersom man inte gör så mycket för att hjälpa människor som lider är det lätt att få dåligt samvete.
– Man mår inte lika dåligt av att läsa om en kändis som ”fuckat up”, gjort bort sig eller varit med i någon skandal. Men man kan bli berörd, kanske upprörd och få något att förfasas över. Fast den känslan kostar ingenting i form av dåligt samvete.
Det är inte bara b-kändisar, som Jonas kallar dem, som förekommer rikligt i skvallerpressen. Även seriösa artister, författare och skådespelare finns med i kändisvärlden.
Att ta del av en kändis personliga erfarenheter och att läsa en rubrik om att ”Botox är min nya hobby” är stor skillnad, enligt Jonas.
– Det är inte fel att läsa om personer som är offentliga, vara nyfiken på hur de lever sitt liv eller vad de tänker och tycker. Men det är skillnad att rapportera om kändisar bara för att de är kändisar, inte för att de har något viktigt att berätta.
Till exempel Ingmar Bergman var en duktig regissör och en känd person, påpekar Einar.
– Fast jag är inte intresserad av var någonstans han köpte sina byxor. Däremot kan det vara intressant att läsa om hans relationer till sina kvinnor och till sina barn – och hur det påverkade hans skapande.
Har intresset för kändisar ökat?
– Jag vet inte. Men det är ännu mer kändisnyheter på kvällstidningarnas löpsedlar än tidigare. Så intresset kanske har ökat, svarar Einar.
– Jag tror att folk är mer nyfikna på kändisar än tidigare säger Jonas. Eller så är det mer okej att tala och skriva om kända personers privatliv. Själv hänger jag med mer i kändisvärlden än förr.
Efter att ha slutat gymnasiet tänker Jonas Holmedal ge musiken en rejäl chans. Hans band har redan spelat in en skiva och han vill se hur långt han kan utvecklas.
– Men jag räknar inte med att direkt kunna leva på min musik utan att jag förr eller senare hamnar på Konsum.
Einar Hannerz tänker skaffa sig en yrkesutbildning, kanske vill han försöka bli sjuksköterska.
– Det finns så otroligt många skickliga musiker och bara en del lyckas slå sig fram. Och ännu färre blir riktigt kända.