Solen skiner. Några gäster sitter på terrassen och tittar ut mot växthuset, trädgårdslanden och äppelträden. Det är rofyllt här på Rosenhill – i alla fall för en besökare.
Men när de flesta har semester arbetar makarna Emilia och Lars Sillén som allra mest. Kafégästerna ska bli nöjda, trädgårdslanden ska rensas, bakluckeloppisen fungera som den ska – och mitt i alltihop kanske de arrangerar en bröllopsfest.
– Emilia och jag har huvudansvaret och måste vara samkörda, privat och på jobbet. Vi har fått lära oss att arbeta tillsammans och det har stärkt vår relation . Jag tycker att det är fantastiskt att få vara på jobbet med den man älskar, säger Lars.
Hustrun Emilia framhåller att nära relationer måste vårdas, de kan inte tas för givna. Om hon och Lars inte samarbetar blir det jättestressande.
– Vi behöver vara på samma våglängd. Det handlar om att lyssna av varandra, att stämma av vad den andra känner och tycker – men att för den skull inte alltid tycka likadant.
Hon jämför det med att vara ute och segla. Som när man till exempel ska vända i undanvind, en manöver som innebär att storbommen slår över med stor kraft och som kan vara farlig.
– Det blir kaos om man inte vet ”vad” och ”när” man ska göra något på en båt. Så är det för Lars och mig även på jobbet.
Rosenhill är lantligt beläget på Ekerö, cirka tre mil väster om centrala Stockholm. Här är Emilia Sillén uppvuxen. Föräldrarna odlade frukt och grönsaker – och de åkte aldrig bort på sommaren.
– Jag och mina systrar var hemma hela tiden. Vi hade ingen sommarstuga och reste inte utomlands. När jag var liten tänkte jag inte på att vi levde annorlunda. Tillvaron här var så naturlig för mig.
Men när Emilia flyttade från en mindre skola och började högstadiet märkte hon att klasskamraterna åkte till landet eller utomlands på somrarna.
– Men jag tyckte att vi redan bodde på landet och förstod inte varför man skulle behöva resa bort för att komma dit.
Familjen hade en motorbåt. Men det var stressigt när man skulle ge sig i väg – motorn krånglade eller så gick något annat på tok.
– Jag ville hellre sitta i körsbärsträden, äta av bären och spotta ned kärnorna på marken. Här omkring fanns barn som också var hemma. Vi cyklade till sjön, åt jordgubbar direkt från landen och lekte.
Lars är uppvuxen i en villa i välbärgade Djursholm utanför Stockholm. Han drömde om att bli vetenskapsman och läste matematik på universitetet. Familjen var ofta i fjällen och i skärgården när han var barn.
– Livet tog en annan vändning. Jag träffade Emilia och tvekade kanske lite i början att leva så här, men i dag uppskattar jag den frihet vi har – mitt i allt det bundna.
I snart tjugo år har makarna Sillén arbetat på gården som de köpte av hennes föräldrar. Hur påverkas parrelationen av att arbeta så tätt intill varandra när många av vännerna är semesterlediga?
– Eftersom vi har mycket att göra från mars till oktober har jag kanske blivit medveten om riskerna med att ”glömma bort” familjen och förhållandet med Lars.
Han håller med och fortsätter:
– Par som arbetar på olika håll kan ju ”fly” undan några timmar om det är problem hemma. På sommaren ska allt sedan lösas och bli bra. Här tvingas Emilia och jag att direkt konfronteras med varandras glädje och irritation.
– Även på sommaren finns vi här hela tiden för våra barn. Och ibland tänker jag på den oerhörda fokuseringen kring semestern. För mig är det viktigt att kunna äta middag med barnen varje dag, viktigare än att åka utomlands en vecka varje sommar.
Vad står då semester för? Emilia svarar att det är att kliva in i något annat, att komma i väg och andas ny luft.
– Det händer något annorlunda. Jag tycker att det är häftigt att få komma hem till några vänner på en god middag en sen sommarkväll efter jobbet. Att jag får se hur de har det, resonera om livet och höra deras tankar. Det är semester för mig.
Sedan några år kommer ungdomar som vill arbeta på ekologiska gårdar och är med i organisationen Willing workers on organic farm till Rosenhill. Nya Zeeland, USA, Tyskland, Holland... en del av världen möts på lilla Ekerö.
– Vi talar engelska och får höra hur det är att leva i andra länder. Både för oss och för barnen är det inspirerande.
Ett par dagar efter vårt besök ger sig Emilia och Lars ut på en segeltur i Mälaren. De låter vinden föra dem dit den bestämmer.
–Vi kan inte påverka vädret, utan endast vara, bara följa med. Det är bra eftersom det alltid finns saker att göra på Rosenhill, säger Lars.
Han har inget emot att segla när det blåser på bra.
– Då måste jag skärpa mig till det yttersta. Ibland när Emilia och jag är oense om något brukar jag tänka på det, tänka att jag måste skärpa mig när det stormar på. Vi kan inte låta saker ligga och surdra.
Hur upplever då barnen att mamma och pappa jobbar när många andra föräldrar är lediga. Erik, 18 år, slutade nyligen gymnasiet.
– Mamma och pappa har inte haft så mycket tid med oss på sommaren. Men jag har inte känt avundsjuka mot andra barn. Det har ändå funnits så mycket att göra här.
När Erik var yngre upplevde han att det ibland var en del tjafs mellan föräldrarna. Men de tycks ha lärt sig, säger han.
– De är inte alltid överens, men har en ömsesidig respekt. Jag tror att de vant sig vid att kompromissa, privat och på jobbet. Jag kommer att ha nytta av den insikten i mina kommande relationer.