Det som ser ut att vara religionstolerans riskerar i själva verket att drabba människor och inskränka deras frihet, säger Lawrence Krauss när vi träffas på hotell Lydmar i Stockholm. När jag säger att hans religionskritik och ateistiska vetenskapliga budskap inte är lika kontroversiellt i Sverige som i USA, svarar han:

– Det är både sant och osant. Sverige är visserligen väldigt sekulariserat, men ni har vant er vid mycket som ni inte längre ser. Till exempel kan er kung inte bara en dag säga att han är ateist. Eller att han vill byta religion. Då måste han avgå.

Lawrence Krauss hänvisar till den svenska successionsordningen från 1810 där det faktiskt står att Sveriges statschef måste vara lutheran.

I början av mars hamnade Lawrence Krauss i bråk med islamister vid University College i London. Han var inbjuden att delta i en konferens om islam och ateism när han plötsligt upptäckte att de kvinnor som kommit till konferensen utan en man placerades längst bak i salen. Han reste sig upp och hotade att lämna podiet om de inte fick flytta fram. Arrangörerna gav med sig och diskussionen kunde fortsätta.

– Jag försöker undvika fundamentalister, men vill heller inte bara predika för de redan invigda. Så det är en svår avvägning. Jag vill visa att vetenskapen inte utgör något hot. Om några uppfattar den så är något fel på deras tro, säger Lawrence Krauss.

Den nya boken ”Ett universum ur ingenting”, som låg på New York Times bästsäljarlista förra året, bestämde han sig för att skriva efter sitt omåttligt populära föredrag med samma titel vid Alliance Internationals ateistkonferens 2009 i Kalifornien. Det är svårt att veta hur många som sett föreläsningen, men den spreds som en löpeld på Youtube och i sociala medier.

Varifrån kommer det här intresset för rymden?

– Det är för att jag pratar och skriver så bra, säger han och skrattar. Nej, för att det handlar om kontroverserna kring vetenskap och Guds existens.

Laurence Krauss har kallats för rymdens Richard Dawkins, den kände ateisten och evolutionsbiologen. De två är dessutom nära vänner.

Varför hamnar ni två så ofta i bråk med religiösa?

– För att det moderna, vetenskapliga tänkandet utgör ett hot mot deras tro, säger Lawrence Krauss, och förtydligar att det är det fundamentalistiska tänkandet han avser.

Han svarar på mina frågor nedhasad i en av hotellets fåtöljer. På bordet framför oss har han lagt upp fötterna, iförda knallgula converse-skor. Han ser ut lite som en hipster.

– Jag gillar att göra vetenskapen sexig, eller försöker i alla fall göra det, säger han och kastar en pillemarisk blick på sin utsträckta kropp.

– I dag kan jag gå omkring med vilka kläder jag vill. Jag brukade ha slips, men det behöver jag inte ha längre. Det här är roligare.

Att han blandar allvaret med en skämtsam ton, även när han före­läser och skriver, gör att han har kallats för kosmologins Woody Allen.

Woody Allen är för övrigt med i den kommande dokumentären ”The unbelievers”, där Krauss och Richard Dawkins reser runt i världen och pratar med olika männi­skor om betydelsen av det rationella tänkandet. Filmen premiärvisas på Torontos dokumentärfilmfestival i slutet av april och Krauss hoppas att den snart ska visas även i Sverige.

Hans engagemang för en ateistisk världsbild väcktes i början av 2000-talet när religiösa grupper och intressen i USA försökte stoppa undervisningen om evolutionen och ersätta den med läran om livets uppkomst i enlighet med kreationismen, det vill säga uppfattningen att världen helt eller delvis har kommit till genom gudomligt ingripande eller på övernaturlig väg.

– Det spelar ingen roll hur ”vacker” en tanke eller en idé är. Om den är felaktig ska den bort, särskilt om den förekommer i undervisningen av unga människor som behöver lära sig tänka självständigt. Man behöver inte vara ateist för att vara vetenskapsman. Men det är inte samma sak som att säga att teologi är vetenskap.

För Lawrence Krauss överträffas den religiösa mystiken med hästlängder av den mystik som finns i vetenskapen. I föredraget säger han till exempel att supernovaexplosioner är bland det mest poetiska han vet. Och att atomerna i våra kroppar kommer från stjärnor som har exploderat:

– Vi är alla stjärnstoff. Atomerna i din vänstra hand kommer antagligen från en annan stjärna än de i din högra. Så glöm Jesus! Det var stjärnorna som dog för att vi skulle kunna vara här i dag.

Att ”universum skapades ur ingenting” betyder inte att det skett under inverkan av något övernaturligt eller att det utmanar fysikens lagar. De genombrott som gjorts inom kosmologi och partikelfysik bara de senaste tjugo åren har inneburit oerhörda framsteg i vår förståelse av universum, menar han. Utmaningen är att fortsätta att söka även när vi får svar som vi inte hade väntat oss eller som vi inte tycker verkar stämma.

– Vetenskap är för mig som konst, musik, litteratur. Den får oss att stanna upp och fundera på vad vi har för plats i universum och vad det innebär att vara människa.

Om livet på jorden har uppkommit med en smäll, hur kommer allt att sluta? Enligt Krauss ser det ut som om vi lever i ett ”platt” universum som förmodligen expanderar allt snabbare. De galaxer vi ser nu försvinner bort från oss. Det blir kallt, mörkt och tomt. Som i slutet av T S Eliots berömda dikt ”The hollow men”:

”This is the way the world ends

Not with a bang but a whimper.”

Tidsperspektiv?

– Två trillioner år, kanske.