Att tillåta ensamstående kvinnor att bli inseminerade vid svenska sjukhus skulle kunna stärka barns rätt till kunskap om sitt ursprung. Det menar Kristina Rennerstedt, som nyligen presenterade den statliga utredningen "Föräldraskap vid assisterad befruktning".
I Sverige har barn som kommit till genom donation av sperma eller ägg laglig rätt att få reda på donatorns identitet, och alla donatorer registreras. Lagen infördes 1985 och säger att barnet "i mogen ålder" - i praktiken i tonåren - ska få tillgång till informationen.
Men ensamstående kvinnor i Sverige har inte rätt till behandling med så kallad assisterad befruktning. Därför åker många utomlands, till exempel till Danmark eller Finland, för att bli gravida genom spermadonation. Där finns ingen lagstiftning om barnets rätt till kunskap om donatorn och i de allra flesta fall är donatorerna helt anonyma även för barnet.
En av de utländska kliniker som tar emot många svenska kvinnor är Storkklinik i Köpenhamn. Där kommer två tredjedelar av klienterna från andra länder än Danmark, som Sverige, Norge och Island. Ungefär hälften är ensamstående, heterosexuella kvinnor.
Kvinnor som kommer till Storkklinik ska vara gynekologiskt utredda så att man vet att de har förutsättningar för en graviditet.
- Speciellt svenska, ensamstående kvinnor verkar ha svårt att hitta gynekologer som stödjer dem i inseminationen, och vi på kliniken har haft problem med att hitta svenska gynekologer som samarbetspartner, säger Nina Stork, ansvarig för Storkklinik.
I Danmark finns alltså ingen lag som ger barnen rätt att få tillgång till donatorns identitet. Men det finns möjligheter att beställa sperma från spermabanker som för egna register. Och sedan en tid erbjuder Storkklinik också "öppna donationer" som ger barnet rätt att få veta vem donatorn är.
- Jag trodde inte att intresset för det skulle vara så stort, säger Nina Stork. Men jag hade fel, det är väldigt många som är intresserade. Det jag tycker är viktigt är att varken kvinnan, eller senare barnet, uppfattar det som att det kommer att finnas en pappa med i bilden, det får inte ge en falsk trygghet.
Nina Stork tror att det kan kännas svårt för många kvinnor att inte använda sig av öppen donation när möjligheten finns.
- De tänker nog att det kan bli svårt att senare säga till barnet "nej, jag valde bort din chans att ta reda på vem donatorn är".
I uppdraget för utredningen "Föräldraskap vid assisterad befruktning" ingick inte att komma med förslag som skulle göra det möjligt för ensamstående att få hjälp med insemination i Sverige.
- Men eftersom jag anser att alla barn borde ha rätt till kunskap om sitt ursprung borde vi kanske utreda insemination för ensamstående även i Sverige.
Då slipper de att åka utomlands, där donatorern kan vara helt anonyma. Detta är dock en fråga som måste analyseras ytterligare, menar Kristina Rennerstedt.
- Det kan finnas invändningar mot att tillåta att ensamstående får hjälp att bli gravida vid svenska sjukhus. Även om jag i dagsläget personligen inte ser några sådana.
I utredningen föreslår Kristina Rennerstedt bland annat att föräldraskapet vid assisterad befruktning ska regleras på samma sätt för samkönade par som för olikkönade. Det innebär att den kvinna som är moderns registrerade partner automatiskt blir barnets förälder.
Ett annat förslag är att barn som kommit till genom donationer ska ha en förstärkt rätt till information om sitt genetiska ursprung. Föräldrarna ska åläggas ett ansvar för att upplysa barnet om donationen.
För att barnet lättare ska få tillgång till kunskap om sitt ursprung vill Kristina Rennerstedt också inrätta ett nytt register. Via det ska barnet kunna få reda på om det kommit till med hjälp av donerade spemier eller ägg, samt var uppgiften om givarens identitet finns.