När det blev känt att Arne Mårtensson skulle lämna styrelserna för flera av börsens storbolag började ekonomijournalisterna spekulera: Hade han förlorat en maktkamp? Men han ville helt enkelt bara förverkliga pojkdrömmen han burit på. Drömmen om att segla jorden runt och följa i spåren efter James Cook, som på 1700-talet ”upptäckte” Nya Zeeland och Australien.

– Redan som barn tyckte jag att det var häftigt att segla och förflytta sig med vindens hjälp. Jag har sedan dess alltid känt en frihet i att vara ute på sjön och kunna styra vart jag vill – åtminstone nästan.

Arne Mårtensson blev bankdirektör när han var 25 år och rekord­ung chef för hela Handelsbanken drygt tio år senare. Han gillade jobbet, men kände ibland att det kunde bli för mycket.

– Arbeta inom bank innebär kontakter med en rad människor. Det är middagar på middagar. Jag var inne i en cirkus av olika tillställningar och möten, och kände till slut ett enormt behov av att få vara ensam med min hustru Heléne.

Nästan varje fredag under den segelbara tiden på året gav de sig ut i Stockholms skärgård. De letade rätt på en vik, ankrade och njöt tills det var tid att återvända hem på söndagskvällen.

När Arne närmade sig femtioårsdagen började han reflektera över sin fortsatta tid här på jorden. Ju mer han funderade, desto mer ändrade han fokus från ”karriärplanering” till ”livsplanering”.

– Lusten till karriär hade gått över och jag omvärderade mitt liv. Kanske behövde jag inte längre nå bekräftelse genom ett ”fint” yrke. Det var en nyttig process för mig att upptäcka att jag inte längre ville bli sedd för mina poster och uppdrag utan för den jag är innerst inne.

I mitten av 1990-talet seglade Arne Mårtensson ett par veckor med några vänner i södra Atlanten. Då tänkte han för första gången att segla jorden runt kanske inte bara behövde vara en fantasi.

Och så började han undersöka marknaden för att hitta en lämplig segelbåt till drömseglatsen. Till slut lät han bygga ”Yaghan”, nästan nitton meter lång och med all den utrustning som underlättar framfart i ensliga och stormiga farvatten.

När det gått femton år efter att Arne Mårtensson tillrätt som vd i Handelsbanken uppnådde han sin avtalade pensionsålder. Därmed var han ekonomiskt oberoende för resten av livet.

Och den 1 juni 2006 kastade han och Heléne loss från bryggan på Bullandö i Stockholms skärgård. Solen sken från en klarblå himmel, men det var lite kallt i luften.

Vinden var svag till en början och de beslöt att äta middag i solskenet. Ute på fjärden dukade de upp sina medhavda delikatesser, tog fram plastglasen och fyllde dem med champagne. Så skålade de för att de varit gifta i tio år och för att deras segling jorden runt skulle bli gå bra.

Arne Mårtensson var under många år en av de mest kända di­rektörerna inom svenskt näringsliv. Efter chefsjobbet på Handelsbanken blev han 2001 dess ordförande. Han satt även i styrelserna för fem andra stora börsbolag, bland annat telekomjätten Ericsson. Därmed hade han makt över hundratals miljarder och tiotusentals anställda runt om i världen.

– Visst hade jag roligt. Men jag har sett tragiska exempel när gamla styrelseproffs på väg mot de sjuttio bara lever för sina uppdrag. Jag och andra yngre chefer talade ofta om att vi aldrig ville få bäras ut ur styrelserummen i den åldern. Få av oss vågade – eller orkade – byta livsväg.

Arne Mårtensson är uppvuxen vid landets största insjö, Vänern, och i barndomen kretsade mycket kring båtar. Han lärde sig segla som sexåring. I hamnen i Vänersborg, där han bodde, fanns tre vågbrytare.

– Som barn fick jag aldrig ta mig längre än till den yttersta av dem och jag minns fortfarande hur jag drömde om att få ge mig ut på de riktigt stora vattnen.

Som toppdirektör och styrelseproffs har Arne Mårtensson tjänat miljoner genom åren.

 – Jag är medveten om att jag är i en mycket privilegierad situation. När jag lämnade mina styrelseuppdrag var det första gången jag kände att jag kunde göra precis vad jag ville. Det var en euforisk känsla. I dag ser jag med andra och kanske friskare ögon på mitt liv. Jag är till exempel ännu mer medveten om de mänskliga relationernas betydelse. Om hur viktigt det är att ha någon i närheten att lita fullt ut på.

Arne och Heléne seglade till Västindien, längs med Sydamerikas kust, till Australien och Nya Zeeland, förbi Sydafrika och Godahoppsudden och ned till Antarktis. Etapperna var noggrant planerade och de fick ständigt rapporter om vädret genom satellitmottagaren.

– I den meningen var resan ingen utmaning. Men varken Heléne eller jag visste hur vi skulle reagera på att tvingas nötas mot varandra på en begränsad yta under så lång tid.

Arne och Heléne gifte sig 1996. Han berättar att deras relation tätnade under seglingen jorden runt; de var beroende av varandra för att allt skulle fungera.

Arne säger att han och Heléne kunde ha börjat gnata och tjata på varandra, till och med blivit ovänner. Han tror att de enda alternativen när man lever så tätt i en parrelation är en fördjupad relation eller skilsmässa.

– Under alla timmar ute på haven fick vi möjlighet att samtala på djupet och upptäcka sidor som vi kanske tidigare inte sett hos den andra. Även när vi arbetade ihop på båten växte förståelsen för våra likheter och olikheter.

Arne Mårtensson säger att han visste att Heléne aldrig tvekade att hugga i och arbeta. På båten blev detta ännu tydligare. Han berättar om hur hon en gång klättrade upp i den höga masten för att göra rent den – då hade alla båtfirmor i hamnen där de ankrat vägrat att åta sig uppdraget. Det var ju så farligt.

– Att se alla män som stod på kajen och tittade på Heléne uppe i masten var häftigt. Jag tror att de fick sig en tankeställare och kanske uppslag till en ny affärsidé.

Seglingen har skapat lust till nya äventyr. Nu är drömmen att segla runt i Medelhavet och kanske ännu en tur till Antarktis.

– Vi är båda i sextioårsåldern och har några år på oss när kropparna förhoppningsvis ännu klarar långseglingar.

Före resan funderade Arne på hur han skulle se på tillvaron när han kom hem. Skulle han vara sugen på en comeback i företagsvärlden?

När han och Heléne på väg hem stannat till i Kapstaden i Sydafrika, fick han erbjudande om en ny tung post i näringslivet. Först tackade han ja. Men efter att ha firat jul och nyår satte han och Heléne sig ned för ett nytt samtal.

– Vi hade ingen lust att återvända till den gamla världen, utan ville vara kvar i den nya – vi valde friheten.

Arne och Heléne har skrivit en bok om första delen av sin segling jorden runt. Den kom ut tidgare i år och har titeln ”Vid nytt roder”. Nu arbetar de med en uppföljning.

– I dag står jag bildligt talat vid ett nytt roder. Jag hade inte varit lika lycklig om jag stannat kvar i näringslivet och bankvärlden. Under seglingen jorden runt fick jag tid till den där viktiga självreflektionen alla behöver.