Cirka en halv miljon svenskar kan inte få barn på naturlig väg. Tack vare forskning och ökad kunskap om människokroppen finns det ändå goda möjligheter för många av dem att bli föräldrar. Infertilitet klassas numera som en sjukdom och utvecklingen av provrörsbefruktning anses så viktig att den i dag, fredag, belönas med Nobelpriset.

Men andra metoder är betydligt mer problematiska. Det omdiskuterade surrogatmödraskapet är olagligt i Sverige men tillåtet i en del andra länder. Där är det inte ovanligt att en kvinnas livmoder används för att bära fram ett foster utan att kvinnan för den skull betraktas som barnets mor.

Tidigare i höstas kom Kajsa Ekis Ekman ut med ”Varat och varan” (Leopard förlag). Boken, där hon jämför surrogatmödraskapet med prostitution, väckte stor debatt.

Varför ska en kvinna inte kunna föda barn åt någon annan?

– Surrogatmödraskap handlar inte i första hand om en kvinna som erbjuder sig att bära och föda ett barn helt utan ersättning åt sin syster eller bästa vän. Snarare om en global industri där människor i väst, som inte kan eller vill föda ett barn, utnyttjar kvinnor i fattiga delar av världen som en sorts avelsdjur, svarar Kajsa Ekis Ekman.

Kan inte surrogatmödraskapet ses som ett sätt för kvinnor att faktiskt ha kontroll över sina kroppar och erbjuda en möjlighet att tjäna pengar?

– Detta är inte att ta kontroll över sin kropp, tvärtom. I Indien och delar av Östeuropa finns särskilda surrogatkliniker, där par, oftast västerländska, betalar inhems­ka kvinnor för att föda deras barn. Kvinnornas kroppar kontrolleras av klinikerna. De bestämmer över barnet och över kvinnan: vad hon ska äta, om hon får göra abort eller inte. Kvinnorna förlorar rätten över sin kropp.

Reproduktion och familjeliv har kommit att handla allt mer om kontroll över våra kroppar och liv.

– Många vill skräddarsy den perfekta familjen. De utgår ifrån att barn är något vi vuxna har rätt till, när det i själva verket är barn som har rätt till föräldrar.

Kajsa Ekis Ekman menar att det finns ett tydligt samband mellan rätten till abort, adoption och systemet med surrogatmödrar. När amerikanska kvinnor fick rätt till fri abort på 1970-talet sjönk tillgången på vita nyfödda barn tillgängliga för inhemsk adoption. Samtidigt tog surrogatindustrin fart.

– Många av de par som i dag beställer barn från indiska surrogatmammor kan inte tänka sig att adoptera ett indiskt barnhemsbarn. Men de kan tänka sig att använda en fattig indisk kvinna som behållare för ett barn som ser västerländskt ut.

När diskussionen om surrogat­mödrakliniker i Östeuropa och Indien kommer på tal reagerar många med avsky. Kvin­norna bor instängda, kontrolleras dygnet runt och pumpas fulla med mediciner, barnet får de lämna i från sig direkt vid födseln. Den ekonomiska ersättningen står inte i proportion till insatsen och riskerna.

Även i USA är många av surrogatmammorna ofta beroende av pengar de tjänar på att föda en annans barn. Men det förekommer också så kallade altruistiska surrogatmödraskap, där kvinnor ser det som sin livsuppgift att utan krav på ersättning föda barn åt andra. En kristen kvinna vill hjälpa ett barnlöst par att bli en ”riktig familj”, en annan vill föda ett barn åt sin syster eller sin homosexuelle bror.

Varför ska man inte få göra det?

– Jag vill i stället ställa frågan: Varför är det så viktigt för de här personerna att mamman inte är med och uppfostrar barnet? Hon kan ju känna sorg och saknad även om hon inte får betalt.

Modern forskning visar, enligt Kajsa Ekis Ekman, att en liberalare lagstiftning som syftar till att ta udden av de värsta formerna av exploatering har motsatt effekt.

– När prostitutionen legaliseras ökar också trafficking. Och när det altruistiska surrogatmödraskapet legaliserades i England ökade också efterfrågan på ”barnfabriker” i Indien.

Längtan efter barn kan vara stark och överväldigande, oavsett kön, ålder eller sexuell läggning. Många av argumenten för en legalisering i Sverige handlar om att bryta heteronormen, att ge homosexuella möjligheten att bli föräldrar.

Är inte det bra?

– De homosexuella par som skaffar barn med hjälp av en surrogatmamma bejakar ju snarare kärnfamiljsnormen, betonar den genetiskt legitimerade familjen där det är viktigt att man är just två föräldrar.

Vem är det som har rätt att bestämma över våra kroppar, frågar sig Kajsa Ekis Ekman.

– Om barnet i magen anses tillhöra någon annan, vem ska då bestämma över den gravida kvinnans kropp? Barnet betraktas ju inte som en del av surrogatmammans kropp.

Kajsa Ekis Ekman säger att hon förstår att längtan efter barn kan vara överväldigande, att man är beredd att göra vad som helst för att få bli förälder.

– Men det betyder inte att samhället ska tillgodose denna längtan till vilket pris som helst. Gränsen går vid utnyttjandet av en annan människas kropp.