– Och vad gör du en söndag som denna?
– Pluggar franska till franskprovet på tisdag och historia till historieprovet på onsdag och företagsekonomi till företagsekonomiprovet på torsdag!
Så här har det låtit när jag ringt till grannhuset till höger och dottern Karin, som går första året på gymnasiet, har svarat. Har jag däremot talat med Pelle, jämnårig och klasskamrat med Karin, i huset mitt emot och ställt samma fråga har han svarat:
– Chillar framför teven, spelar dataspel, tar det lugnt, softar.
Karin och Pelle. De bor på samma gata, de går i samma skola, de går till och med i samma klass. Men de tycks ha helt olika förhållningssätt till skolutbildning:
Karin, flickan, pluggar. Pelle, pojken, softar.
Och talar man med deras föräldrar har också dessa olika strategier. På ena sidan gatan predikar flickans föräldrar att ”man behöver verkligen inte vara bäst på allting, försök att koppla av lite. Stäng böckerna för en stund och gå ut och ha lite kul”.
På andra sidan gatan ryter pojkens föräldrar att ”herregud, unge, kan du gå upp ur soffan någon gång. Sluta att spela de där idiotiska dataspelen, sätt dig och plugga. Ni har ju franskprov på tisdag och historieprov på onsdag och företagsekonomi på torsdag. Öppna böckerna för en gångs skull, man kan inte bara vara ute och ha kul”.
Flickorna pluggar, killarna softar.
Så ser det nya mönstret i storstäderna ut – om man generaliserar. Och det har vi naturligtvis gjort i vår serie ”Prestationsprinsessor & glidarkillar” som vi avslutar i dag efter sju avsnitt.
För variationerna är givetvis oändliga. Verkligheten är inte svart eller vit. Det finns massor av både flickor och pojkar som tycker det är roligt att plugga och mår bra av det. Det finns flickor som inte öppnar en bok i plugget. De flesta elevers vardag är grå.
Samtidigt visar de reaktioner som vi fått att elever, föräldrar, skolpersonal och experter känner igen sig i mönstret prestationsprinsessor och glidarkillar.
Och vad värre är; många känner igen sig i att flickorna pressar sig så hårt att de far illa – som Johanna och Paulina i vår serie.
Och att pojkarna, när de så småningom vaknar till, upptäcker att de är sent ute. Att det inte är så enkelt att komma in på komvux som de hade trott, att de inte blir antagna till de utbildningar som de vill, att de har stora luckor i sitt kunnade och att de får ångest när de inser vilka tåg de har missat.
Ångest av att inte duga – vare sig man är flicka eller pojke.
Hur har det blivit så i en skola som har som mål att stärka elevernas kunskaper och självkänsla, att rusta dem för framtida studier och att skapa jämställda förutsättningar för pojkar och flickor?
Vad i systemet uppmuntrar flickor att pressa sig så hårt att de blir sjuka?
Varför lämnas pojkarna i sticket med dåliga kunskaper?
Det är bråttom, utbildningsminister Jan Björklund. Vad tänker du göra?