Det har blivit allt vanligare att vi försöker ha en fungerande relation till vår tidigare partner. Det menar folklivsforskaren och författaren Nicolas Jacquemot. Han tyckte det fanns så mycket böcker om själva skilsmässokrisen men inte om förhållandet efteråt så han bestämde sig att skriva en bok med titeln ”Du och ditt ex”.

– Många har ju kvar sitt ex i bekantskapskretsen eller i grann­skapet och riskerar stöta ihop. Det gör att man måste hitta ett sätt att förhålla sig till varandra vare sig man vill eller inte.

Har man barn tillsammans blir det naturligtvis ännu viktigare. I takt med att papporna har tagit ett större ansvar har det skett en attityd­förändring, menar han.

– Förr kunde mannen sticka från sitt ansvar med barnen. I dag är det något som är allt annat än accepterat. Kraven har blivit högre på att man måste separera på ett moget sätt.

Nicolas Jacquemot, som har intervjuat en lång rad relationsexperter och personer som separerat, tycker sig se tecken på att den här förskjutningen även smittat av sig på par utan barn. Förändringen hör ihop med att ett nytt vänskapsmönster håller på att växa fram där det blivit allt vanligare att killar och tjejer umgås med varandra.

– Vi vill inte förlora vårt ex eftersom det ger hög status och anses värdefullt med många vänner, säger han.

Mängder med studier har visat att det är bra för såväl det psykiska som det fysiska välbefinnandet med ett starkt socialt nätverk och många nära kompisar som man kan prata om det mesta med.

Även om ens partner ofta är den som känner en bäst och som man varit mest öppen med, är det dock långtifrån självklart att man ska fortsätta vara nära vänner. Det kan till och med ifrågasättas starkt, inte minst av en svartsjuk ny partner som undrar varför man inte klipper.

– Att gå vidare med sitt liv och bygga en ny identitet efter en separation kan försvåras av att man fortsätter att träffas.

Omgivningen brukar tycka att man ska ha en balanserad relation, men utan att den blir för nära eller symbiotisk.

– Många som umgås nära med sitt ex måste förklara sig. Men det är minst lika suspekt att inte kunna umgås med sitt ex alls. För att inte tala om hur underligt det framstår om man en lång tid efter separationen fortfarande hatar sitt ex.

Båda ytterligheterna finns, menar Nicolas Jacquemot, som tycker att den som inte vill träffa sitt ex inte heller ska känna sig tvingad.

– Det finns inget självändamål i att umgås.

Kan man skönja en spirande motrörelse: ”Låt mig slippa mitt ex?”
– Haha, nej, men det är alltid viktigt att vara tydlig och kanske säga till ett ex att man inte önskar ha någon kontakt, även om man inte vill vara ovänner.

Finns risken att man sårar någon som kan bli farlig?
– Ja, men att sitta fast i en relation med ett sådant ex är ju inte heller önskvärt. Men om någon är inne i en sorgeprocess bör man vara extra försiktig med hur man lägger orden.

Lika vanligt är naturligtvis att man själv är ett jobbigt ex. Hur gör man då?
– Under en period när det är som värst kan det vara bra att skala bort allt som gör att man blir påmind. Till exempel undvika sociala tillfällen när man riskerar att mötas.

Om man märker att man snokar litet för mycket på exets Facebooksida, rekommenderar han att man tar bort henne eller honom från vänlistan.
När någon förlorat en nära vän eller anhörig brukar man tala om ett första sorgeår. När det gått ett år och man fortfarande har känslor som gör att man agerar irrationellt eller osjälvständigt, tycker Nicolas att man bör överväga att söka professionell hjälp.

– Det är viktigt, inte minst för det egna välbefinnandet, att ha en harmonisk relation med sitt ex. Den som har hämndtankar och till och med känner hat till sitt ex drabbas hårdast själv.

– För sin egen skull bör man försöka komma över de värsta tankarna och hitta ett läge där man inte blir alltför uppretad eller känner hat.

Men ibland kan det vara viktigt att man får ur sig sin ilska. Den som inte tror att det ska fungera att åka hem till exet och hålla ett litet föredrag om varför han eller hon är en idiot, kan skriva ett brev, enligt Nicolas.

– Risken är annars att den andra vägrar lyssna och ber en dra åt helvete. Då kanske hatet bara växer sig starkare. I vissa fall bör man överväga att inte ens posta brevet.

Men det kan ändå vara viktigt för den som känner så här starkt att sätta sig ned och i lugn och ro formulera varför man känner som man gör.

Nyckeln till ett sunt förhållande till sin före detta är att acceptera att separationer framkallar de mest irrationella sidor.

– Den som tycker att den mår bättre av att elda upp gemensamma minnen och fotoalbum, go ahead! Den typen av rituella handlingar kanske funkar bättre för vissa.

Det gäller att vara förberedd på att det kan bli väldigt smutsigt, enligt Niclas, som berättar om en man som hämnades på sin exflickvän genom att hälla möss i hennes brevinkast.

Om det är exet som hatar, vad gör man då?
– Börja med att prata: ”Jag märker det här och det här. Kan vi prata om det?” Har man barn ska man överväga att ta in en terapeut. Om det inte löser sig så går det ju alltid ut över dem.

Många startar om med sitt ex. Hur vanligt är det att man lyckas?
– Många lyckas och det blir oftast väldigt positivt. Den som startar om gör det med nya kunskaper. Man kanske har bestämt sig för att acceptera brister och saker som har hänt, sagt farväl till gamla mönster och pratat igenom saker vid separationen på ett sätt som man inte gjorde medan relationen pågick.