" Min älskade syster förändrade sitt beteende ganska tvärt för cirka femton sedan. Från att vi hade träffats flera gånger i veckan, alltid ringt till varandra och i stort sett varit goda vänner och systrar blev hon plötsligt förändrad. Vi som alltid hade fester, där vi var självklara gäster hos varandra.
Plötsligt så fick jag, min man och mina barn inte vara med. Alla andra blev inbjudna till henne, mostrar, gammelfaster, kusiner – men inte jag. När jag bjöd, så hade hon aldrig tid att komma, skulle alltid göra något annat. Hon svarade inte ens i telefon.
Vi växte upp i en alkoholistfamilj, det var svårt, och jag har alltid varit den ”framgångsrika”. Pluggat hårt, alltid haft ett perfekt hem, trevlig make och underbara och duktiga barn.
Jag har gråtit så att alla tårar är slut. Jag har frågat henne om jag har gjort henne illa. I dag har vi absolut ingen kontakt. Det är en stor sorg, och ett svek som jag aldrig glömmer.”
Storasyster
"För två år sedan levde jag mitt liv med min sambo och våra barn. För ett år sedan fick jag beskedet att jag hade bröstcancer. Min sambo tog inte min sjukdom på allvar utan stoppade huvudet i sanden. Han var varken omtänksam eller emotionellt berörd.
För att göra en lång, plågsam historia kort skrev jag under bodelningsavtalet samma vecka som jag fick min sista strålningsdos. Oj, vad jag kände mig övergiven och förbrukad.
När jag behövde honom som mest så fanns han inte där. Det som har gjort det ännu svårare är att han inte har visat några skuldkänslor. Han har gjort det så enkelt och bara konstaterat att hans känslor inte fanns och att han inte är empatisk.
Dessutom tror jag att han är av åsikten att skuldkänslor är något fel och fult. Är det ett samtidsfenomen eller bara en personlighetsläggning?”
Jenny
" Läste Ingrid Borggrens krönika där hon skrev: ’Svek. Ett kort och koncist ord. Mjukt i början, hårt på slutet. Precis som ett svek kan kännas.’ Detta fick mig att kastas tillbaka i tiden mer än tio år.
Vårt andra barnbarn skulle döpas. Sonhustrun hade varit hem till oss och ville att jag som farmor skulle komma hem till dem för att laga mat och baka till det stundande dopet. Vi hade valt ut recept med mera, fast detta är den mjuka början.
Jag kände mig så glad över att få delta i detta. Det var tio mil till sonen och hans familj, så jag hade förberett och även ordnat ledigt från jobbet ett par dagar. Någon dag innan ringde jag för att göra upp vilken dag jag skulle komma. Jag får ett klart och kort besked: ’Du behöver inte komma. Mormor är här.’
Det var nästan en svindlande känsla av obehag och overklighet. Får man verkligen behandla en medmänniska så här? Hårt på slutet – ja så blev det. Det är lätt att tappa självkänsla och självförtroende av en sådan behandling.”
Farmor
"Hur känns ett svek? Svar: Det är smutsigt, skamfullt, sorgligt och det klistrar sig fast i ens innersta. Det är en förnedrande ensamhet.
Jag har varit utsatt för en lång, flerårig process av förnedrande särbehandling i mitt arbete och blivit alltmer isolerad och utanförställd. Alla vanliga ingredienser finns med; sjukskrivningar med bristande rehabilitering, omorganisationer, personanklagelser och avsides placeringar.
Nu har processen fullbordats, efter drygt 30 års anställning har arbetsgivaren blivit av med mig (jag har fått sjukersättning som enligt beslutet från försäkringskassan är varaktig, men skall omprövas om två år). Detta är helt emot min vilja.
Med väldigt få undantag är det ingen som bryr sig, varken arbetsledare (kanske inte så konstigt) eller kolleger, inte ens de som varit mångåriga vänner. Jag kunde lika gärna ha varit död.”
Anna
"Vi var 16 år när vi träffades. Efter 38 år tillsammans säger min fru M ’jag vill skiljas, jag har träffat en annan man’. Kniven jag fick i mitt hjärta kom snabbt och hårt, men M hade mera. Hon ville riktigt vrida om den innan hon lämnade mig. Hon ville visa, hur utstuderat hon hade ljugit och svikit mig.
M berättade att hon under tre år hade varit tillsammans med C. C som bor ute i landet, är 11 år yngre, har aldrig varit gift, har ett stort hus och är rik. Under dessa tre år hade vi – jag och M – blivit morföräldrar två gånger, gift bort vår ena dotter, byggt friggebod och borrat efter vatten på landet, åkt på härlig semester, planerat och genomfört firandet av vår 30-åriga bröllopsdag, börjat diskuterat hur fint vi ska ha när vi blir äldre.
Min förtvivlan visste inga gränser.”
Lämnad
"Det gör ont i hela mig att läsa om Björn Hultmans uppväxt. Samma sak hände mig. Jag var mobbad från i stort sett första dagen i skolan och till avslutningen i nian. Jag var tjock, 'fetto', 'hora', 'bullfitta' (innan jag ens kysst någon) och så vidare. Mobbades på skolgården, verbalt och handgripligen. Ingen lärare grep någonsin in.
Efter skolan skrek dom elaka saker efter mig. Telefonsamtal hem på nätterna då hela familjen väcktes: 'Vill du knulla?'.
De sprayade ner husväggar med röd sprayfärg i hela samhället om att jag var 'fet' och 'hora' och olika könsord. Hela spårvagnen sprayades ned med dessa ord (pappa åkte ned till spårvägshallarna och gnodde bort med rengöringsmedel fast snart var texten där igen).ALLA kunde se det, förnedrigen var total .Det sprayades längst med hela spårvagnslinjen olika slagord, ingen kunde undgå att läsa.
Min bästa väninna svek, låtsades vara kompis med mig fast stod på 'de andras' sida. Så...resultatet: Jag blev anorektiker och bulimiker och missbrukare av diverse män OCH om någon sviker så klipper jag direkt. Och förlåter aldrig. Oavsett vad sveket beror på. Därför har jag blivit ganska ensam nu runt 40 år. Har liksom gjort slut med alla 'svikare'.
En normal människa kanske skulle se en situation mer nyanserat men jag klipper direkt. Och nu är jag livrädd att min sexåring ska bli mobbare då jag tycker mig se sådana ledartendenser. Eller skapar jag det själv? Försöker lära ut till henne om människors lika värde. Mina föräldrar gjorde vad dom kunde. Hade detta hänt idag hade jag stämt skolan. Alla såg men ingen gjorde något. Detta har förstört ganska mycket i mitt liv även om jag idag lever i en lycklig relation. Var var alla vuxna? Åt vilket håll tittade dom?
Malin
”Min sista kontakt hade jag med min äldre bror för tre år sedan, min yngre bror var det tio år sedan jag hade kontakt med. Man pratar om att leva i mindfulness. Hur ska man kunna det?
Vår pappa hade gett oss varsin del av lantstället. Hans tanke var god, men jag varnade honom. Varnade honom för att sammanhållningen mellan oss bröder inte skulle bli bättre.Varnade honom för att splittringen skulle bli konfirmerad. Jag ville så mycket med landet. Jag ville bygga en riktig Hälsingegård.
Mina bröder sa nej. Ingenting ska förändras så länge som pappa är i livet, sade de.
‘Men jag har pratat med pappa’, sade jag.
‘Han skjuter tillbaka bollen till oss’, fortsatte jag.
Då jag hade brutit med min yngre bror för längesedan, fick min äldre bror vara språkrör.
‘Det är avtalet som pappa har skrivit som gäller’, sade han.
I det avtalet hade pappa reglerat det mesta som har med brukningen av landet att göra. Det fanns ingenting i avtalet om att vi inte fick förbättra eller förändra.
Jag har förstått senare att de bara väntat ut mig.
Att de skulle bli kvitt mig!
Och det blev en brutal sanning. Spelet och sveket!
Frågade min äldre bror om de skulle kunna tänka sig att köpa ut mig från landet då jag behövde pengarna till renoveringen. ‘Du vet väl att du inte kan sälja det till ett annat pris än till taxeringsvärdet, sade han.
‘Du vet att det är mycket mer värt än det’, sade jag.
‘Det är pappa som skrivit avtalet’, fortsatte han, och där står det klart och tydligt vad som gäller. Där står det att om någon vill sälja till någon annan så skall priset vara det gällande taxeringsvärdet på fastigheten, avslutade han.
Mina bröder köpte min del till taxeringsvärdet, enligt pappas vilja.
Det innebar att de ägde 50 % var på lantstället.
Efter ett par år ville min yngre bror köpa ut min äldre bror.
Min äldre bror sade då att ‘du förstår väl att du inte kan få köpa till taxeringsvärdet’, sade han.
De kom överens om ett annat högre pris.
Men pappas avtal, sade jag. Gäller inte det?
Det ska du skita i, sade han. Det har inte du någonting med att göra. Du har sålt din del. Jag gör som jag vill med min del, avslutade han.
Det var sista gången jag pratade med min äldre bror och det var fyra år sedan.
Jag minns även andra händelser. Hur han sålde en motorcykel till mig. Hur jag betalade den på hösten och skulle hämta den på våren.
När jag hämtade den på våren hade den stått ute hela vintern och hade börjat rosta ihop. Då jag påpekade detta sade han ‘, du skulle ha hämtat den tidigare’.
Jag orkade inte ta striden. Vad skulle jag göra? Jag hade ju redan betalt den. Han skulle aldrig ha betalt tillbaka något.
Jag tog motorcykeln och åkte hem. Jag fick lägga ner lika mycket pengar för att få igenom den på besiktningen som jag betalade för den.
Då stod det klart för mig att blod inte är tjockare än vatten.
Då stod det klart för mig att moralen bröder emellan inte gäller.
Det stod klart att jag varit för naiv, godtrogen.
Men trodde inte, hoppades inte.
Även där gäller girigheten.”
Anonym