Perfekta föräldrar är det värsta som finns för ett barn. Livet är motsägelsefullt och därför ska mammor och pappor också få vara det - annars kan de till och med göra mer skada än nytta. Så drastiskt formulerar sig psykologerna Malin Alfvén och Malin Bergström.
- I barnuppfostran finns det inte ett rätt och ett fel. Alla förståsigpåare som vet precis hur det ska vara och har svar på alla frågor gör oss två fullständigt tokiga.
Under många år har de arbetat med barn och föräldraskap. De har mött tusentals oroliga mammor och pappor som frågat om allt från varför barn trotsar till hur konsekvent man ska vara som förälder. Är det till exempel okej att äta middag framför teven ibland?
- När medierna skildrar föräldrar utgår man ofta från de dåliga exemplen, trots att nio av tio klarar sin föräldraroll utmärkt. Ingenstans i världen har vi så bra föräldrar som i Sverige, det är vår erfarenhet. De är otroligt hängivna och kärleksfulla men förstår inte själva hur duktiga och ambitiösa de är.
Under de senaste årtiondena har föräldrarnas ansvar för hur ett barn mår lyfts fram allt mer. När en mamma för tjugo år sedan kom till barnavårdscentralen med sonen Kalle som kissade på sig undrade hon vad det kunde vara för fel på honom. I dag söker hon i stället felet hos sig själv: Vad har jag gjort för tokigt som gör att Kalle inte mår bra?
I dag finns det mycket kunskap om barn och om deras sätt att agera. För föräldrar kan alla böcker om barnuppfostran vara en psykologisk snårskog att ta sig igenom, särskilt svårt blir det när experterna målar allt i svart och vitt. Det gör att många föräldrar får skuldkänslor, menar Malin Bergström och Malin Alfvén.
De är kritiska mot uppfattningen att barnuppfostran handlar om antingen eller. Alla "kloka" experter gör mammor och pappor oroliga och nervösa i stället för att stärka dem i sin föräldraroll.
- Vi måste avpsykologisera folks föreställningar om barnuppfostran. Grunden är att vara en vanlig människa och lita på sin egen förmåga. Även om man då och då handlar inkonsekvent. Den som alltid är rationell och fyrkantig lär inte sitt barn någonting om den oförutsägbara världen.
En pappa kommer hem och hittar dotterns tröja på golvet i vardagsrummet. Han blir förbannad och ger henne en rejäl utskällning: "Att du aldrig kan hålla reda på dina grejor." Nästa dag tar han bara upp tröjan och går in med den i dotterns rum.
Den som propagerar för tydliga gränser skulle kanske hävda att dottern blir osäker av de dubbla budskapen, säger Malin Alfvén och Malin Bergström. I själva verket är barn klokare än så och förstår att vuxna inte alltid agerar tydligt och konsekvent. Även små pojkar och flickor fattar att pappan i exemplet kanske haft en dålig dag på jobbet.
- Föräldrar oroar sig för att de inte sätter tydliga gränser, men det gör de ju. Barnen får ju inte trampa ned grannens tulpaner, eller leka med finservisen. Föräldrar ställer så höga krav på sig själva att de inte ser allt bra de faktiskt gör.
Malin Alfvén och Malin Bergström möter många mammor och pappor som känner att de i tid och otid måste prata med sina barn om etik och moral, om vad som är rätt och fel. De upplever kravet att leka på ett pedagogiskt och stimulerande sätt - och att hela tiden ställa upp på barnets villkor.
En mamma var förtvivlad över att hon inte i timmar orkade leka med dinosaurier på golvet med sitt barn. En annan mamma kunde inte se något värde i att barnet hjälpte henne i köket, även om gurkan blev uppskuren.
- Att laga mat tillsammans, att ha fredagsmys framför teven och att bara vara i samma rum räknas liksom inte. Men det är kanske ännu viktigare än att ta på sig rollen som superpedagog.
Att det uppstår konflikter inom familjen betyder inte att man är misslyckad som förälder, hävdar Malin Bergström och Malin Alfvén. Alla barn söker - och behöver - motstånd för att utvecklas. Trotsåldrarna upplevs av många som en särskilt jobbig tid. När barnet ligger på golvet och skriker har få mammor och pappor tålamod att alltid lirka och kompromissa, att resonera sig fram till en lösning. I stället tar de barnet i armen och drar i väg med det. Sedan får de skuldkänslor.
- Men barnen vet hela tiden att mamma och pappa älskar dem. Därför bråkar de med sina föräldrar medan de kan vara så himla snälla i andra sammanhang. Med människor som barnet litar på vågar det pröva sig fram i livet, med glädje och aggressivitet.
Malin Alfvén och Malin Bergström återkommer ständigt under samtalet till myten om det dåliga föräldraskapet, en myt som de vill slå hål på. Svenska föräldrar är bra och väl pålästa. De får kunskap från många olika håll och utbyter erfarenheter på nya sätt, bland annat genom olika chatsidor för föräldrar.
Deras lovsång till det svenska föräldraskapet betyder inte att de två psykologerna blundar för att det trots allt finns problem. Tempot i vardagen är hårt och uppdrivet, många har långa restider till arbetet, andra går utan jobb. Det kan leda till att människor ibland gör våld på sig själva och till och med på barnen.
De senaste årens nedmonteringar inom skolan och barnomsorgen har skyfflat över mer ansvar på föräldrarna, enligt Malin Bergström och Malin Alfvén. Förskolornas barngrupper är större, skolhälsovården har bantats kraftigt och barn med psykiska problem får vänta länge på hjälp. Föräldrarna väntas ta över.
- De ska ställa upp på friluftsdagar och andra skolutflykter. Ibland ska de till och med vara med och rusta lokalerna. Men föräldrar är varken pedagoger eller psykologer - de är just föräldrar och ska vara det.
När Malin Alfvén och Malin Bergström träffar mammor och pappor som söker hjälp börjar de ofta med att påpeka att problemen inte alltid beror på föräldrarna. Ofta räcker det för att minska skuldkänslorna och gör det betydligt lättare att hitta en konkret lösning.
- Alla är dåliga mammor och pappor - men bara ibland. Därför spelar det ingen roll om man klantar sig emellanåt för det hör livet till.
Malin Alfvén och Malin Bergström menar att dagens föräldrar generellt är väldigt bra och har få brister. Är det ingen risk att de sopar svårigheterna under mattan?
- Nej. Visst finns det föräldrar som inte klarar sin uppgift. De kan till exempel ha problem med missbruk eller psykisk ohälsa. Men deras sätt att vara får inte bli utgångspunkten för hur råden till alla vanliga - och duktiga - föräldrar utformas.