Full av förväntan hoppar Zelda, 2 år, över tröskeln till kaféet Himmelska hundar i Stockholm. Hon springer fram till disken och blicken vandrar mellan fatet med särskilda hundkakor och matten Åsa Nilsonne. Och det blir som hon hoppas.
På väg till bordet alldeles intill dörren, där är det lätt att snabbt upptäcka någon farlig bamsehund, ser hon att det ligger två härliga kakor på fatet.
Zelda är en kinesisk nakenhund, dock med päls. Förra året klättrade rasen tre placeringar på Kennelklubbens lista över mest populära hundar. Nu är den med bland tio-i-topp, fortfarande är schäfern den populäraste rasen.
– Jag trodde först att jag gjort ett udda val och att Zelda tillhörde en ovanlig ras här i Sverige. Men så visade det sig att jag hamnat mitt i den värsta hundtrenden – fast jag inte anade det, säger Åsa.
I sin nya bok, berättar hon om hennes och Zeldas första nio månader tillsammans. Det är en skildring av hur relationen mellan en valp och hennes matte utvecklas, med historiska och kulturella utblickar.
– Kanske är vi inne i en tid där vi mer respekterar hunden som en levande varelse, säger Åsa.
I Sverige lär det finnas uppemot 900 000 hundar, och i mer än vart tionde hushåll finns en eller flera exemplar av människans ”bästa vän”. Men numer används inte hundarna längre enbart till jakt och för att vakta huset. Allt oftare ses de snarare som fullvärdiga familjemedlemmar – och då måste de ha årskort på gymmet, gå till psykologen och få en värdig begravning.
I en butik som säljer exklusiva hundprylar är det inte ovanligt att kunder handlar för tiotusentals kronor. Och om husse och matte reser bort på egen hand finns lyxhotell med enskilt rum, luftkonditionering och uteplats.
På kaféet Himmelska hundar har Zelda ätit upp sina kakor. Så länge matte Åsa minns har hon saknat en hund när hon inte haft någon. I sin bok skriver hon:
”Antagligen liknade jag sådana barn som jag nu träffar med jämna mellanrum. Små människor som sitter i sina vagnar och spanar och blir som elektrifierade när de får pejl på en hund.”
Sin första egna hund fick hon när familjen bodde i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. En schäfertik, som en svensk tagit med sig, mötte en oidentifierad lokal hanhund. Träffen resulterade i sex valpar – och Åsa blev lycklig ägare till en av dem. Sedan dess har hon haft flera hundar.
Som psykiater försöker Åsa tolka människors beteenden, och hon strävar efter att förstå deras tankar och känslor.
– Hos hunden finns ingen kulturell påverkan eller något språk som skymmer. Deras beteende är avskalat och är på sätt och vis enklare att tolka än människors.
En stor hund kommer in genom dörren. Zelda går fram och nosar. Att hundar känner glädje och kan vara ledsna är uppenbart. Men kan de tänka? Och hur tänker de i så fall?
Hundar var länge helt ointressanta för kognitionsforskarna, de som vill förstå hur hjärnan fungerar. Valar och schimpanser var betydligt häftigare att studera.
– Men hunden är det djur som levt allra längst nära människan och det finns mycket att lära genom att studera dem, menar Åsa.
Vad betyder Zelda för dig?
– En ständig utmaning – hur ska vi få bästa möjliga liv tillsammans? Hon är också en ständig påminnelse om att mitt mänskliga perspektiv bara är ett i mängden. Och så är hon sällskaplig, vacker att se på och mysig att klappa vilket ger henne betydelse som positiv kraft.
Varför blir sällskapshundarna allt fler?
– Man kan ha så oerhört mycket kul med en hund! Dessutom kan de hålla hemligheter, de kritiserar oss inte, och de ställer upp i alla lägen.
Vad får du mer ut av Zelda?
– När jag är med henne har jag svårt att tänka på jobbet. Jag behöver inte tala om för henne precis vad jag gjort under dagen, hur jag mår och vad jag planerar att göra i morgon. Jag behöver inte vara klok och duktig, utan kan bara vara.
Är Zelda en familjemedlem?
– Ja, därför att vi har valt att leva tillsammans med henne. Nej, därför att hon är en hund – om ett barn blir allergiskt är det hunden som får flytta.
Så är det tid för en i högsta grad pigg och aktiv Zelda att lämna hundkaféet där vi samtalat en stund.
– En hund kan naturligtvis inte tänka i mänsklig mening. Men när vi kommer hem och jag har en korvbit i handen är jag säker på att Zelda funderar på om hon ska få smaka, säger Åsa.