Tidigare drack Patrik Gustavsson, 41 år, ungefär på samma vis som andra i hans ålder. Han kunde gå ut och ta ett par öl en eller flera gånger i veckan och dricka mer om det var fest. Men för ett par år sedan började han träna cykling och blev biten. Plötsligt blev utrymmet i livet för alkohol och fest mycket mindre. Nu dricker han nästan inte alls.
– Jag upptäckte att det inte var så kul att cykla tio mil om jag var ofräsch eller bakis. För att kunna hänga med de duktiga cyklisterna i klubben, fick jag se till att äta och sova bra.
Ibland kan han sakna sitt gamla liv eftersom han egentligen tycker att det är ganska trevligt att festa, äta gott och dricka vin.
– Men det är trevligt att gå ut och jogga och känna sig fräsch också. Och rent fysiskt mår jag bättre utan någon alkohol eftersom det påverkar kroppen negativt – kan förstöra kolhydratupptaget, till exempel.
Berusad är han numera kanske en gång om året.
– Min kompis fyllde fyrtio för några månader sedan, då var jag väldigt berusad. Men så blev jag också bakis i en vecka. Bakfyllan har blivit mer plågsam med åren också – jag får som kemisk ångest.
Varje gång han tar en öl eller ett glas vin, måste han fundera över om det är värt det.
– Jag kan tänka: I morgon ska jag cykla elva mil, och jag vill att det ska vara trevligt. Då kan det kännas mycket roligare än det där glaset.
När han var yngre och gick på konsthögskola var det väldigt mycket festande.
– Jag kan tänka nu, herregud så mycket vi drack. Det var skitroligt, man träffade alltid folk ute, behövde inte ringa och stämma träff. Men i dag är det inte lika roligt längre.
Fortfarande blir det sociala i konstlivet mycket förknippat med vin, plastglasen står uppställda på varje vernissage. Alkoholen blir det sociala kittet, samlingspunkten, menar Patrik.
– När man idrottar är det sociala kittet att röra på sig – och det är bara sunt.
Så Patrik går nästan aldrig på vernissage.
– Jag har tröttnat lite på det, men det är inte bara för alkoholen, utan också för att jag inte känner så många längre som när jag precis gått ut skolan.
Han kan känna sig väldigt ”ofestlig”, som inte dricker och går hem tidigt. Vissa kompisar kan bli lite stötta.
– När jag beställer en lättöl reagerar folk. Det är som om de tänker: ”Ska jag dricka ensam?” Men de är ju inte ensamma, jag är ju där! Det finns som en hemlig överenskommelse, att man ska ställa upp på att bli larvig tillsammans, säger han.
Vid sidan av cyklingen har åldern påverkat hans drickande.
– Att bara gå på krogen ger inte samma kick. När man var yngre var man så förväntansfull – vad ska hända i kväll!? Man gav det många chanser, kunde stå klockan två på natten och fortfarande vara nyfiken på vad som skulle hända, trots att det väldigt sällan faktiskt hände något. Det var ibland som det blev någon kul efterfest – yes! Men nu är jag över fyrtio, och livet förändras inte så mycket.
Visst kan han ibland känna att det är tråkigt att behöva tacka nej till ett glas gott vin.
– Fast samtidigt är träningen en drog för mig. Cyklingen ger så bra driv, det är meditativt och skönt och ger endorfinkickar. Och det sociala får jag även där, vi pratar med varandra medan vi cyklar, sedan duschar man och fikar efteråt. Det är lika trevligt som att stå och snacka i en bar med en flaska i handen.