Går det att nollställa tiden? Och vad händer med människor som inte snabbt klarar omställningen från industrisamhället till tjänstesamhället? Blir de trötta?
Etnologiprofessorn Gösta Arvastson återvänder till 1930-talet som präglades av ambitionen att eftersträva en god hälsa och tillräcklig vila. Det var ett sätt att måna om sin egen framtid och att kanske få ett "riktigt" arbete med fast lön i en tid som präglades av hög arbetslöshet.
Man såg hela tiden ett framtidsscenario där man kunde placera in sig själv i en utveckling mot något bättre. Detta tänkesätt fanns som samhällsmodell. Ökad produktion var något att sträva mot eftersom det alstrade vins-ter som kunde återinvesteras i välfärd.
1940-talet innebar den definitiva övergången från jordbrukssamhälle till industrisamhälle. Därefter snurrade hjulen för fullt fram till 80-talet, med den stora varvskrisen och nedläggning av tung industri.
Sverige tog klivet in i tjänstesamhället, och 1990-talet blev en väldigt intensiv tid. På 1990-talet hade vi till exempel IT-revolutionen. I dag är mejl, köp via nätet, Facebook, google och ständig uppkoppling människors vardag.
Men vad hände egentligen? När man byter spår från det gamla över till det nya är det vanligt tala om en "revolution", enligt Gösta Arvastson.
- Det finns en fascination för ordet revolution. Kanske för att det innebär att man plötsligt nollställer samhället och börjar om på nytt: en ny tid, ett nytt samhälle, ett nytt Europa, med nya idéer, nya mål och nya värderingar.
Behovet eller önskan att nollställa alla klockor och börja en ny tideräkning innebär samtidigt att man är ointresserad av historien, eftersom allt det nya börjar nu och det gamla är värdelöst.
- Människor som upplever denna revolution drabbas av trötthet. Vi är ännu till viss del stenåldersmänniskor, kan inte bara ruska av oss och börja om. Människan strävar hela tiden efter sammanhang: Var kommer vi ifrån? Vart är vi på väg?
Den stora skillnaden mellan 30-talets revolution och 90-talets är att den senare gått så oerhört mycket snabbare och skett i så stor skala. På 30-talet ansåg många att människan på olika sätt "drabbades" av de förändringar och den nya teknik som infördes i samhället. Man talade om behovet av att begränsa maskinernas framfart, att staten skulle ta parti för människan mot maskinerna.