I Tensta finns sedan i våras landets enda hoppförmedling. Den har inget kontor och inga anställda – i stället handlar det om att sprida optimism i en förort som länge dragits med ett dåligt rykte.

Bakom hoppförmedlingen står Guleed Mohamed, Faid Isa, Suleiman Ali och Johanna Tysk. De vill rikta uppmärksamheten mot allt positivt som sker i Tensta. Målet är att skapa Stockholms nya Söder eller ett svenskt Harlem, där en kritiserad stadsdel blir centrum för kultur i alla dess former.

I en serie artiklar nyligen skrev Insidan om Generation E, om ungdomar som vill se snabba och konkreta resultat av sitt engagemang. Guleed, Faid, Suleiman och Johanna är typiska ”E:are”.

– Människor som bor i Tensta har saknat hopp, och visst finns det fattigdom och problem här. Men om en arbetslös kan gå till arbetsförmedlingen för att söka jobb, skulle folk som känner hopplöshet kunna gå till en hoppförmedling för att få mer hopp, säger Guleed.
Han talar om kärleken till Tensta och om att han vill ge tillbaka något åt en stadsdel som gett honom glädje och inspiration. Nu vill han skapa möten mellan människor som har olika ursprung och religion.

Guleed växte upp med en ensamstående mamma och berättar om förebilder han mötte under skoltiden. Han talar om hemspråksläraren Abdirahman Mohammed, som en dag skrev upp kemiska formler på tavlan i klassrummet.

– När den ordinarie kemiläraren kom in i rummet visade det sig att det han skrivit var för avancerat för henne. Jag blev imponerad och tänkte att ”invandrarungar” också kan studera på universitet. Abidirahman är ett verkligt föredöme.

Guleed säger att journalister på radio, tidningar och teve dyker upp snabbt så fort det finns minsta tecken på oroligheter i någon förort där det bor många människor med rötter i andra kulturer.

Som nu senast när ungdomar i början av juni anlade bränder i Rinkeby, ett stenkast från Tensta. Strax var ministrarna Jan Björklundoch Nyamko Sabuni på plats för att visa att de tar frågan på allvar. Även and­ra nyfikna åkte dit.

– Men ingen frågade vad som hände i Tensta samma kväll som det brann i Rinkeby. Här gick vi och andra unga ut på gatorna för att visa att vi är stolta över vårt område och att vi inte tolererar vandalism. Vuxna kom ut med vattenhinkar om det skulle behövas. Vi fick folk som bor här att ta ansvar och kanske börja känna en spirande stolthet över att det finns något att skydda här i Tensta, säger Faid.

Han noterar att inte en enda journalist skrivit en rad om det positiva som skedde några hundra meter från Rinkeby – och inga ministrar tog tunnelbanan de tjugo minuter det tar att åka till Tensta från Stockholms central.

– Uppmärksamheten riktades i stället mot det destruktiva, mot dem som vill förstöra. När alla vallfärdade till Rinkeby, ministrar och andra, blev det som en ”belöning” för de här ungdomarna. Det gör mig upprörd, säger Suleiman.

Liksom Guleed och Faid har han bott nästan hela livet i Tensta, där alla också gått i gymnasiet. I dag studerar de ekonomi, religionsvetenskap och statsvetenskap på universitetet.

Tidigare i vår träffade de tre Johanna i samband med en debatt i stadsdelens konsthall. Det handlade om varför människor med utländska rötter och personer som tillhör arbetarklassen sällan lockas att studera på konstnärliga linjer.

Johanna är uppvuxen i Akalla, en annan förort i norra Stockholm och har också gått på Tenstagymnasiet. Efter studenten bodde hon flera år i Atlanta i USA och i New York innan hon återvände till Sverige med en examen i grafisk design i bagaget. Hon hade svårt att hitta en bostad och flyttade till sist in hos en kompis i en lägenhet i Tensta.

– Jag tänkte att jag skulle svara tillfälligt, men märkte att jag trivdes bättre och bättre. Det är som om hela världen finns här, lite som i New York. Kanske låter det som en klyscha, men när människor från nittio olika nationer möts kan det inträffa häftiga saker.

Suleiman och Faid talar om sina föräldrars betydelse.

– Jag beundrar mina föräldrar som kom hit till ett land de inte viss­te något om. De hade ingen aning om det svenska språket och den svenska kulturen, ändå försökte de skapa en framtid här. Jag är så tacksam för vad de gjort. Nu vill jag sprida lite av denna anda till andra här i Tensta, säger Suleiman.

När Faid gick i skolan gjorde hans mamma ett schema för när han skulle studera och göra läxorna.

– Till sist hade jag lärt mig en studieteknik som gjorde att jag klarade mig bra. Att skolan är viktig är något jag vill förmedla till barn och unga här i området. Om man pluggar är det lättare att få jobb.

Så berättar Guleed om att han Suleiman och Faid arbetar extra vid sidan av sina universitetsstudier. Varje månadsslut samlar de ihop pengarna som blivit över – det blir några hundralappar – lägger dem i ett kuvert utan avsändare och ger till ensamstående mammor.

– Här finns kvinnor som har dubbla arbeten och ändå hinner laga mat till sina barn och hjälpa till med läxorna. Vi vill visa att några ser deras slit och kanske ge dem lite hopp, säger Gulled.