Att utforska är en fundamental drift för människan. Barns utomhuslek handlar just om nyfiken­heten att lära känna sig själv och att söka sig vidare och att lära sig att orientera sig i omvärlden, säger Fredrika Mårtensson.

– Det är det som skiljer inomhusleken från utomhusleken. Innemiljöer, som hemmet och förskolan, är ofta en trygg orienteringspunkt i tillvaron. Utomhus försöker barnet komma underfund med ”vem är jag i förhållandet till den här platsen på jorden?”

Fredrika Mårtensson är miljöpsykolog och forskar­assistent i miljöpsykologi vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. I många år har hon intresserat sig för vad utevistelse kan betyda för barn i vardagen och för deras hälsa. Tidigare har det knappt funnits någon forskning på området.

Hur djurungar leker har forskare studerat, men konstigt nog inte barns fysiska lek utomhus. Utvecklingspsykologin har framför allt koncentrerat sig på barns kognitiva utveckling, det vill säga hur tänkandet utvecklas. Den grov­motoriska och fysiska leken, som mest äger rum utomhus, har knappt studerats alls.

Ändå har vi vuxna en stor tilltro till utomhusleken, uttrycken ”spring ut och lek”, och ”ut och få lite frisk luft!” känner många av oss igen från vuxna i vår egen barndom.

I en avhandling från 2004 med titeln ”Landskapet i leken” gjorde Fredrika Mårtensson utförliga video­observationer av hur barn rör sig och hur lekar uppstår i samspel med den fysiska miljön på två olika förskolegårdar.

– Rörelsen är mycket mer central utomhus, den är mer fysisk. Och i den rörligheten är inte språket det primära, i stället blir kroppspråket viktigare i kommunikationen mellan barn.

På rymliga gårdar med mycket träd, buskage och kuperad terräng där det finns en mix mellan lekredskap, vegetation och öppna ytor, blir det ofta snabba tempoväxlingar i leken, menar hon.

– Leken bildar ett snabbt flöde mellan olika platser – platser som barn utforskar och gör till sina egna. Det är som att landskapet leker med barnen.

En lek kan till exempel starta mellan två barn i ett hörn av gården som sitter för sig själva och leker med pinnar, för att i nästa sekund utmynna i en springlek mellan flera barn upp på kullen.

Det är troligen det intima samspelet med omgivningen, dramatik och friheten i utforskandet mot horisonten, som gör att många vuxna har starka minnen från utomhusmiljöer under barndomen, säger Fredrika Mårtensson.

Hon tror att just flexibiliteten och möjligheten till snabba växlingar mellan lugn och aktivitet är det som gör leken utomhus både attraktiv och hälsosam.

– Barnet kan bestämma själv när det ska springa eller bara sitta och leka lugnare en stund. Att följa inre egna behov, impulser och idéer är väldigt vilsamt och barnet återhämtar sig lättare, säger hon.

Fredrika Mårtensson beskriver uteleken som ett välbehövligt frirum i en ofta ganska tillrättalagd och organiserad vardag. Den lär barn också barn att samspela med andra barn och att hantera komplexa sociala situationer. Ofta tar de vuxna ett steg tillbaka utomhus.

– Det blir lättare för enskilda barn att glida in i och ut ur utomhusleken. Lekteman kan snabbt växla och det är inte så mycket som anses som tokiga idéer, det mesta ryms. Det kan göra det lättare för barn med olika psykiska och neuro­logiska funktionshinder att ta plats i leken.

För att miljön ska fungera som en språngbräda mot det okända krävs det att det finns spännande saker att utforska – för alla sinnen. Naturmaterial som sand och jord att greja med, pinnar och grenar att bygga med, småkryp att granska, gräs att springa fort på och spännande ställen att förflytta sig mellan.

Alla förskolegårdar har inte det. Det finns många gårdar som bara består av lekredskap och helt saknar kontakten med natur. Vissa gårdar är mycket små.

– Det är en katastrof att man inte skapar regler för hur små förskolegårdar får vara eller vad de ska innehålla som ett minimum, säger Fredrika Mårtensson.

– I värsta fall blir det ingen utomhuslek. De större barnen slutar att röra sig fysiskt om ytorna är små. Det gör att de inte får lika stor chans att återhämta sig psykiskt som andra barn. På lång sikt kanske det har negativa följder även för den fysiska hälsan, säger hon.