Hur gör man egentligen för att bli lycklig? Och måste man vara lycklig hela tiden? Vad svarar tre slumpvis utvalda medborgare på frågan om vad som är lycka för dem?
Elsa, 10 år, är lycklig när hon får extra mycket lördagsgodis - fast bara en kort stund. När hon lägger sig på kvällen kan hon ha lite ont i magen och så tänker hon på att godispåsen är tom.
- Den ser så ledsen ut när det inte är något i den, tycker Elsa.
Axel, 83, år, är glad när hans ben fungerar. Då kan han ta sig en promenad och kanske åka tunnelbana in till city. Han tycker om att gå runt i affärerna, han köper sällan något men det är roligt att titta vad det finns för nyheter.
- Modet är lite annorlunda än när jag var ung. Kanske skulle jag våga mig på att köpa ett par jeans? Jag tror att barnbarnen skulle få sig ett gott skratt då, säger Axel.
Kalle, 18 år, är lycklig när det är fredag och han vet att han inte behöver gå till skolan nästa dag. En kväll med polarna och ett par öl. Kanske en fest, eller en hyrfilm.
- Det är häftigt att leva, tycker jag. Det finns så mycket att upptäcka. Men tidningarna bara skriver om mord, klimathot och en massa elände. Journalister borde rapportera om allt kul som händer varje dag!
Thomas Hylland Eriksen är professor i socialantropologi vid universitet i Oslo. Han har skrivit boken "Jakten på lycka i överflödssamhället" som kom ut nyligen.
Enligt Hylland Eriksen lever vi i paradiset. Den genomsnittliga livslängden är högre än någon gång tidigare i mänsklighetens historia. I dag kan vi lyssna på vilken musik vi vill - när som helst. Vi har minst en månads semester, i alla fall i Norden, och många har råd att resa på semester till Kanarieöarna eller Thailand.
Ändå visar flera undersökningar att människor i väst är lika nöjda, eller missnöjda, som för femtio år sedan. Samtidigt konstaterar Thomas Hylland Eriksen att människor i Indien, Mexiko och Vietnam över lag är lika nöjda som vi, trots att de materiellt sett är mycket fattigare än de som bor i väst.
Det verkar som om det krävs något mer än värmeslingor i badrummet, en stadsjeep och tre dvd-spelare för att vi människor ska må bra. Räcker det med tro, hopp och kärlek? frågar sig Hylland Eriksen.
"Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje familj är olycklig på sitt eget vis." Så lyder den berömda inledningen till Leo Tolstojs klassiker "Anna Karenina".
Thomas Hylland Eriksen tycker att det är tankeväckande att skönlitteraturen sällan befattar sig med lyckan annat än som en dröm. Han undrar när man senast läste en roman som skildrade människor som hitat balansen, själsfriden och en harmonisk relation till sina medmänniskor. Själv kan han bara minnas en handfull sådana böcker.
En undersökning i Norge visade för några år sedan att bara en av tio invånare tror att samhället kommer att bli bättre att leva i framöver. Hela fyra av tio menade att samhället blivit sämre att leva i. Var finns då lyckan mitt i allt överflöd? undrar Thomas Hylland Eriksen.
Boken "Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?" behandlar också lyckotemat, även om författaren och den pensionerade läkaren Nisse Simonsson tycker att ordet lycka lätt får något fånigt över sig.
Enligt honom kan alla välja att bli lyckliga. Han menar att förmågan att känna glädje och tillförsikt i slutändan beror på vår inställning till livet.
Tankens kraft är betydligt större än vad många tror, påpekar Nisse Simonsson, och framhåller att optimisten i genomsnitt lever sju år längre än pessimisten. Han påminner om att hjärnan påverkas rent fysiskt om vi tänker glatt eller dystert. Därför kan vi också välja att vara lyckliga enbart genom tankekraft.
I sin bok tar Nisse Simonsson upp Winston Churchill, premiärminister i Storbritannien under andra världskriget. I en scen i "En tråd i gobelängen", skriven av hans dotter Sarah, skildras en scen där den gamle sitter helt uppgiven framför brasan.
Dottern försöker få den deprimerade fadern på bättre humör. Hon undrar varför han är nedstämd, han som ledde landet till seger i kriget, som skrivit böcker och fått Nobelpriset i litteratur. "Ja, jag gjorde vad jag kunde men till slut blev det ändå ingenting. Det blev ingenting", svarade pappa Churchill.
Ingemar Simsonson skriver att många tror att lyckan infinner sig så fort de nått ett uppsatt mål i livet. Men nästan alltid visar det sig att det inte blir så, och då sätter vi snart upp ett nytt mål. Om vi kommer dit ska väl ändå den eviga solen lysa? Men måste vi inte snarare lära oss att leva här och nu?
DN:s ledarskribent Hanne Kjöller brukar engagera läsarna. I sin nya bok tar hon upp vad som rör sig i huvudet på en mamma, vilket också är titeln.
Hanne Kjöller pekar på att vi svenskar skaffar barn allt senare i livet. Då har medelklassen i storstäderna tillräckligt med pengar för att kanske både ha sommarstuga, kunna resa på vintersemester till Thailand och köpa hämtmat. Ändå är vi inte nöjda, konstaterar Hanne Kjöller.
När hon läste en kolumn av den tidigare statssekreteraren och nyblivna mamman Lotta Fogde reagerade hon. Så här skriver Hanne Kjöller i inledningen till sin bok:
"Hon som, liksom jag själv, fått barn sent i livet - vilket verkligen inte är någon självklarhet när man är runt 40 - valde dock att inte skriva om glädjen. Det blev samma eländeslitania som vi under det senaste decenniet sett så många av."
Genom att skriva "I huvudet på en mamma" vill Hanne Kjöller visa att det faktiskt går att njuta av småbarnsåren - inte bara genomlida dem. Hon menar att det aldrig är för sent att sluta gnälla - och det finns hjälp att få.
I sin bok pekar hon på "Mindfulness", en förmåga att närvara, acceptera och njuta av nuet. På nätet erbjuds kurser borta eller hemma, i grupp med andra eller på nätet, fördjupning eller introduktion.
"Tänk att livet, i synnerhet med barnen, är för kort och dyrbart för att genomlida. Och bestäm dig för att göra det bästa av det. För din skull. Och för barnens", skriver Hanne Kjöller.
En nyutkommen bok som vill få oss att bli lyckligare är "Glädjerapporten - Goda nyheter om vår värld", skriven av docenten och socialpsykologen Bosse Angelöw.
Han lyfter fram att antalet väpnade konflikter i världen minskat med fyrtio procent under de senaste två decennierna, att fler svenskar ger pengar till välgörenhet eller arbetar frivilligt för olika hjälporganisationer. Vi går mot en friskare, fredligare, givmildare och därmed lyckligare värld, menar Bosse Angelöw.