Christina Bolund, läkare och psykiater, var under flera år chef för Karolinska sjukhusets rehabilitering av cancersjuka.
– Så sent som i början av 1970-talet upplevde patienter som drabbats av cancer att de hamnade på samhällets ”skräphög”. I dag blir många förvånande över hur mycket resurser som satsas på att de ska bli friska.
Christina Bolund tycker att åsikterna om vad som orsakar utbrändhet länge var spretiga. Och först på senare år har forskningen kommit en bit på väg när det gäller behandlingsmetoder som fungerar. Men det tar tid när kunskapen ska föras ut i vården – till husläkare, företagshälsovård och psykiatri.
Christina Bolund säger att det finns patienter med diagnosen utbrändhet som upplever sig väl bemötta inom vården – och cancerpatienter som inte upplever sig sedda och respekterade.
– På rehabiliteringsverksamheten för cancersjuka har vi strävat efter en helhetssyn på patienterna. Vi vill vara en brygga mellan medicinen och psykologin.
Aleksander Perski, forskare och chef för Stressmottagningen i Stockholm, menar att det råder en stor skillnad i synen på sjukdomar som främst drabbar män och dem som drabbar kvinnor.
– Under 1980-talet uppmärksammades att män över fyrtio löpte stor risk att drabbas av problem i hjärta och kärl. De stressade, åt fel och motionerade för lite. Mycket resurser satsades på att ta fram nya mediciner och behandlingsmetoder för denna grupp.
När allt fler kvinnor några år senare började få diagnosen utbrändhet eller utmattningssyndrom möttes de först av viss förståelse. I dag är budskapet – både i medierna och bland en del inom vården – att det gäller att ”bita ihop” och ”kämpa på”, säger Alexsander Perski.
– I dag satsas mycket pengar på forskning om cancer och väldigt lite på forskning om utbrändhet och liknande sjukdomar. Det återspeglas också i attityderna inom vården, fortsätter han.
Stefan Einhorn är överläkare och författare till boken ”Konsten att vara snäll”, där han skriver att en snäll människa ständigt bär med sig omtanken om sin medmänniska.
Det är alltid svårt att dra generella slutsatser utifrån enstaka fall, menar Stefan Einhorn. Men allmänt tror han att det inom vården finns en större respekt för kroppsliga sjukdomar, dem vi kan ”ta och se på”.
– Sjukdomar som tidigare ansågs lite skamliga att drabbas av, till exempel fibromyalgi eller utbrändhet, riskerar att betraktas som mindre värda än till exempel en cancersjukdom.
Stefan Einhorn tror att det allmänt finns en större lyhördhet för cancersjuka än för patienter med diffusa symtom som är svårdiagnostiserade.
– Fast jag har mött cancerpatienter som är besvikna på den vård de fått och patienter med utbrändhet som känner sig välrespekterade i sina kontakter med vården.
– Inom vården måste vi alltid försöka ha en helhetssyn och en medvetenhet om att det är människor vi möter – oavsett vad de drabbats av.