- Som man måste du i varje givet ögonblick bli ännu mer man. Du måste bli större, starkare, bättre, mäktigare och framgångsrikare, du lever med en ständig skräck att inte duga. Och om du vill göra karriär måste du acceptera reglerna. Därför är män ivrigare att inordna sig i auktoritära, hierarkiska system än vad kvinnor är.

Alla män har myten om den riktiga mannen i sig, och det tragiska är att männen tidigt i livet inser att de kommer att misslyckas; de blir aldrig bäst, för det är ytterst få förunnat att hamna högt i hierarkierna, säger Ingemar Gens.

- Männen lider av en kollektiv depression. Men det finns en tillfällig lösning: våld. I samma ögonblick du tar till knytnävarna eller drar ditt vapen får du en känsla av makt och kontroll - äntligen är du en riktig man. Och när allt är över står du där med skammen och hamnar underst på rangskalan igen. Detta är en fruktansvärd fälla för män.

Varför inte för kvinnor? Jo, det har med socialiseringen att göra, hävdar Ingemar Gens. Trots decennier av jämställdhetsarbete är det fortfarande så att flickor i huvudsak övar lydnad, lyhördhet och empati; de förväntas vårda sina relationer, sina barn och sina medmänniskor, och fysiskt våld ingår inte i en ung kvinnas förväntade beteende.

- Att det på senare år har blivit vanligare att unga tjejer använder våld visar bara att de har genomskådat systemet. Det är vassa armbågar som lönar sig i vårt samhälle. Jämställdhet i Sverige är maskulinisering av flickor och kvinnor - frustrerade flickor gör som pojkar alltid har gjort.

När pojkar socialiseras lämnas de nästan helt åt sig själva, påpekar Ingemar Gens, och nästan alla pojklekar går ut på att vinna och sträva efter makt och kontroll. De leker till exempel Herre på täppan, de drillar sig själva och varandra i våld. Och får dubbla budskap av de vuxna: "Du får inte slåss, men om du slåss är det okej, för alla vet ju hur pojkar är..."

- De gör helt enkelt det som leder till framgång i vårt samhälle. Vi vuxna skolar in dem i en livslång kamp för att prestera ännu mer och avancera i den hierarkiska samhällsordningen. Och därmed dömer vi dem till vanmakt, för det är ju omöjligt att uppnå den ultimata manligheten.

- Faktum är att vi knappt lär pojkarna att le; de förväntas fortfande dölja alla andra känslor än vreden, säger Ingemar Gens.

- Vi gör dem till maskiner som söker makt och kontroll, som håller sin empati kort och som alltför lätt reagerar med våld. Tevespelen är inte så våldsamma av en tillfällighet, de visar vad männen i sin maktlöshet drömmer om att göra - så illa är det år 2008!