På Karolinska institutet i Solna försöker forskare ta reda på varför självmorden inte minskar bland ungdomar.
– Jag tror det beror på att en liten grupp unga mår allt sämre. Men även dem går det att hjälpa, säger professor Britta Alin Åkerman.
Hon är klinisk psykolog och psykoterapeut. Under nästan hela yrkeslivet har hon arbetat med unga, bland annat vid avdelningen för Nationell prevention av suicid och psykisk ohälsa (NASP) på Karolinska institutet. De senaste åren har hon forskat på metoder som kan förbättra ungas psykiska hälsa.
– En studie jag utförde visade att två tre procent av alla tonåringar funderat på att ta sitt liv eller försökt göra det. Det innebär att i varje klass finns minst en elev som är självmordsbenägen.
Under sina år som psykolog och terapeut har Britta Alin Åkerman mött många pojkar och flickor som funderat på att ta sitt liv. Hon har också mött unga som i förtroende fått höra att en kamrat planerar att begå självmord.
– Jag brukar fråga hur de skulle må om kompisen verkligen tar sitt liv och de inte berättat för någon vad de fått höra. Den som nämner något om sina självmordstankar för en medmänniska vill ha stöd, det är ett rop på hjälp.
I sitt arbete och sin forskning har Brita Alin Åkerman märkt att de som försökt ta sitt liv och överlevt under några få timmar är mer öppna för att tala om det som hänt. Redan dagen därpå är många djupt inne i en förnekelseprocess. De tar på sig den gamla masken och försäkrar att allt kommer att bli bra.
– Därför behöver ett första samtal ske ganska omgående. Det räcker inte med att skriva en remiss till en psykmottagning som kanske tar emot om ett par veckor.