Vi lever i ett narcissistiskt tidevarv, anser pressombudsmannen Yrsa Stenius. Mycket av det som tidigare var privat – sexlekar och relationsproblem, psykisk ohälsa och sorg – viks i dag ut i tidningar och teve.
– Lite tillspetsat kan man säga att medierna har blivit så centrala för vår verklighetsuppfattning att vi tenderar att inte förstå vad som har hänt förrän det har bekräftats i medierna. Även sorgen tar måhända vissa människor till sig först när den har passerat medierna. Eller kanske är det så att sorgen gestaltar sig på ett uthärdligare sätt när medierna bearbetar den.
Yrsa Stenius har under ett långt liv som journalist sett många inslag i medierapporteringen som gör henne betänksam.
Efter tsunamin för fyra år sedan sörjde människor i direktsändning och i stora tidningsreportage bara några timmar efter katastrofen.
– Även om de anhöriga ställde upp frivilligt befriade inte detta de ansvariga utgivarna från deras ansvar. Vi såg en exploatering av människor i en ytterst pressad och exceptionell situation. Samtidigt hade det varit svårt att över huvud taget rapportera om tsunamin utan att närma sig de drabbade.
Enligt de pressetiska reglerna ska den ansvariga utgivaren på en redaktion ta ställning till om den som träder fram lider skada av publiceringen eller ej.
– Det är viktigt att chefer och enskilda reportrar är medvetna om att sorgen ser olika ut för olika människor. Och det är nödvändigt att ständigt föra en pressetisk debatt inom redaktionen, säger Yrsa Stenius.