I flera år har journalisten Magnus Sandelin intresserat sig för hur det kommer sig att ungdomar lockas till extrema politiska rörelser.
Vilka är deras drivkrafter? Och när är de beredda att ta till våld för att uppnå sina syften?
- Jag tycker att våldsromantiska grupper på vänsterkanten ibland ursäktas med att det handlar om ungdomligt oförstånd, och att de kämpar för en god sak. Men all politisk extremism kan urarta, säger han.
I boken "Extremister", som kom ut nyligen, sammanfattar Magnus Sandelin sina tankar. Som 19-åring hade han själv världspolitiken helt klar för sig, och hans sympatier låg till vänster. Han visste vilka som var de goda krafterna och de onda. Men han tog inte till våld mot dem som "störde" hans politiska uppfattning.
I sin bok berättar Magnus Sandelin om tre händelser där extrema grupper brukat våld. Utifrån dem försöker han förstå hur de som "går över gränsen" resonerar.
Hösten 2004 vandaliserade en grupp unga nazister flera skolor i mellersta Sverige. Målet var att starta en revolution.
I december 2005 kastades en brandbomb in i en vallokal i norra Stockholm. En grupp som påstod sig vara en svensk gren av al-Qaida tog på sig skulden.
Några månader senare, i februari 2006, hittades en brandbomb gömd på en McDonalds-restaurang i Nyköping. En militant vänstergrupp menade att avsikten varit att döda så många som möjligt.
Magnus Sandelin har intervjuat nästan samtliga som senare greps och dömdes för att ha deltagit i de tre aktionerna. De inblandade hade olika bakgrund, men det fanns också gemensamma nämnare.
- I de tre fallen fanns drivande personer som var ideologiskt skolade och övertygade om att de gjorde det enda rätta. De var inga galenpannor utan hade en väl genomtänkt strategi, berättar Magnus Sandelin.
Men han upptäckte också att några hittat en ny trygghet i gruppen, nästan som en ny familj. Detta gällde i första hand nazisterna.
- Västeranhängarna däremot kom från mer trygga miljöer och hade lyckats ganska bra i skolan. Hos dem handlade det mer om en ungdomsrevolt som spårat ur, menar Magnus Sandelin.
Vad har han lärt sig av sitt arbete med sin bok?
- Att vi måste ta allt politiskt våld på större allvar. Våldsspiralen har skruvats upp under senare år. Högerextremister har sedan länge gett sig på och skadat politiska motståndare, medan vänsterextremister länge undvek att skada människor fysiskt.
Magnus Sandelin säger att risken för att extrema krafter åstadkommer en revolution i Sverige i dag är obefintlig, men han befarar att oskyldiga kan drabbas när högern och vänstern drabbar samman.
- De utgör på sätt och vis ett hot mot demokratin eftersom människor drar sig för att demonstrera, uttala en åsikt eller engagera sig politiskt av rädsla för att bli attackerade av de här grupperna.