Sverige bör snarast införa en nollvision när det gäller självmord, säger Gunilla Wahlén. Hon är ordförande i Spes, en förening för alla med en närstående som tagit sitt liv.
– Nollvisionen skulle innebära en tydlig signal till lärare, poliser, vårdpersonal och andra att det här är ett av de verkligt stora problemen i vårt samhälle.
Gunilla Wahlén är sjuksköterska och vårdlärare. Hon sitter i riksdagen för Vänsterpartiet, och i den rollen kom hon i kontakt med Spes.
– Föreningen arrangerade ljusmanifestationer vid Riksdagshuset och eftersom både min pappa och min lillasyster tagit sitt liv var det naturligt att delta. Min syster var i tjugoårsåldern när det skedde.
Spes har ett tusental medlemmar över hela landet. Föreningen anordnar bland annat samtalsgrupper, konferenser och ger ut tidningen ”Förgätmigej”.
Spes har en telefonjour dit drabbade kan vända sig, men även de som känner att han eller hon inte orkar leva längre. Samtliga som svarar har egen erfarenhet av att någon närstående har tagit livet av sig.
– Flera gånger händer det att personer som funderat över att ta sitt liv kommer på andra tankar efter att ha talat med oss. De som svarar försöker vägleda så att de som ringer kan få rätt hjälp i vården.
Men resurserna räcker inte för för alla som behöver – trots att alla i föreningen ställer upp ideellt, påpekar Gunilla Wahlén. Samhället måste därför bli bättre på att förebygga suicid men även att stödja dem som behöver vård och stöd.
– Än i dag är det tabu att tala om suicid – eller självmord med ett vanligare ord – till och med inom familjen. Vi måste våga börja prata om självmord.
Mer information: www.spes.nu