– Jag är ett skilsmässobarn. Så inleder Isabella Löwengrip intervjun som ska handla om motivation och drivkrafter. Jag tror att det har format mig att mina föräldrar inte levde tillsammans.

Isabella växte upp hos sin pappa i Vasastan i Stockholm.

– Som skilsmässobarn fick jag släpa min ryggsäck mellan två hem och det triggade något hos mig. Jag blev tvingad att växa upp och försörja mig själv. Det gjorde nog också att jag blivit en som söker mycket bekräftelse. Jag vill att människor ska tycka att jag är duktig och jag vill själv känna mig duktig.

Som 14-åring startade Isabella bloggen ”Blondinbella” som snart blev en av Sveriges mest lästa livsstilsbloggar. Tack vare att bloggen blev så välbesökt kunde hon börja tjäna lite pengar på annonsintäkter. Så småningom bildade hon ett bolag. I dag är Isabella 19 år och driver flera olika företag.

Hur hade livet sett ut utan bloggen?

– Jag har alltid varit en driven och engagerad person. Utan bloggen hade jag nog varit politiker, kanske ordförande för Muf eller läst juridik, tagit en mer traditionell väg och slutat som advokat.

Isabella säger att hon tycker om att testa sig själv, att driva sig till det yttersta, men att själva framgången också är en viktig motivation.

– Jag vet att man inte ska värdera sig själv utifrån vad man presterar, men det är svårt att inte göra det. Jag mår inte dåligt när det går dåligt, men jag mår väldigt bra när det går bra. Det är en lycka som rusar i hela kroppen när ett projekt går igenom, när det skrivs i tidningen eller när man uppmärksammar det jag gjort.

Varför är det så viktigt att överträffa sig själv?

– Livet blir så lätt tråkigt! När man stått och föreläst för tusen personer så nöjer man sig inte med att det är färre i publiken nästa gång. Man måste hela tiden nå nya toppar och nya adrenalinkickar.

Drivet, det ständiga sökandet efter kickar, kravet på att det ska hända något hela tiden tror Isabella också är ett uttryck för hennes generation.

– I dag räcker det inte med att bara plugga. Du måste ha ett jobb vid sidan om, ut och resa, kunna språk och synas. Jag tror att min generation är mycket mer driven än mina föräldrars generation.

Det som fick Isabella att starta sin blogg var den mobbning som hon utsattes för på högstadiet. Bloggen blev hennes tillflykt. Under gymnasiet, när blogg och bolag hade börjar generera pengar, hamnade hon åter i en utsatt position.

– Även under gymnasiet blev jag mobbad, både av elever och lärare. Vissa elever stod och skrek åt mig när jag kom till skolan. En gång försökte någon knuffa ner mig för en trappa och en massa annat. Jag ville hålla skenet uppe i bloggen och skrev att allt var så bra, men till slut funkade det inte att ljuga om hur jag mådde så jag hoppade av.

Isabella menar också att svårigheterna har givit henne starka varningssignaler som hindrar henne från att hamna där igen.

– Jag kunde ligga hemma och gråta och jag tog ångesttabletter och var till och med på psykakuten. Det var extremt tufft och så ska det inte bli igen. Hade jag inte haft min pojkvän som höll mig tillbaka hade jag kanske blivit sjukskriven igen.

När Isabella känner att det inte känns roligt bokar hon av allt och försvinner ett tag. Då ligger hon i sängen och läser böcker, äter god mat och choklad. När det sedan blir tråkigt går hon tillbaka till jobbet.

Nyligen kom Isabella ut med en så kallad självhjälpsbok. ”Egoboost” är baserad på hennes egna erfarenheter och är en överlevnadsguide till unga tjejer som har det tufft. Boken handlar om problem som man har när man är tonåring: att magen är svullen, att man fått en finne eller har problem med vad man ska ha på sig.

– Revansch är en del av min motivation. Jag vill att mobbarna och de som inte trodde på mig ska se mig på tv eller min bok på Akademibokhandeln och tänka att de aldrig lyckades nå mig. De har förmodligen sett sina glansdagar medan jag har mina framför mig.

Isabella tycker att männi­skor ska vara lite mer egoistiska, vilket hon skriver om i boken.

– Mycket handlar att stänga av negativa tankar om sig själv och negativa kommentarer som andra kan ha om ens person och att fokusera på det man själv vill.

Men kan inte egoismen göra en självupptagen?

– Nej, jag är så otroligt intresserad av andra människor.

Självhjälpslitteratur är en kritiserad genre som ofta anses full av självklarheter och floskler. Men det tycker inte Isabella är något problem.

– En person som redan kan allt det här tycker kanske att det är trams – bra för henne i så fall. Men om du inte har självkänslan kanske det är just sånt här du behöver höra.

Isabella är ung men har redan en lång meritlista. Vad är det som skiljer henne från andra 19-åringar?

– Jag har inte den här spärren som många har, jag är nästan aldrig rädd utan kastar mig in i grejer. Ibland kanske jag handlar först och tänker sedan, men jag tror att jag är bra på att utnyttja det som andra ser som risker. Jag vill göra grejer på mitt sätt och omforma idéer så att de blir bättre, att komma på bättre lösningar. Ser jag en tv-reklam så börjar jag genast fundera på hur jag skulle kunna ha gjort den bättre själv, jag jobbar i huvudet hela tiden.