Förra veckan började Åsa i nian. Hon har ett svagt rött läppstift, lite rouge på kinderna, blåtonade ögonlock och ögonbrynen är plockade. Naglarna målade i rött. Hon är klädd i en rosa topp från HM, svarta Cheap Monday-jeans och hon har vita sneakers på fötterna.
Hon behöver en timme varje morgon för att göra sig i ordning så att hon kan gå till skolan. Kamraterna skulle nog inte känna igen mig om jag kom med mitt vanliga ansikte, skojar Åsa.
Men strax blir hon allvarlig och berättar att när hon hälsar på mormor och morfar så sminkar hon sig inte. De skulle bara tycka att hon var en "bortskämd flickunge" som lägger ned så mycket pengar på något helt onödigt. Mormodern tycker att "spöka ut sig" kan man göra på bröllop och femtioårsfester".
Ibland tänker Åsa att hennes mormor har rätt. Det är som om hon sätter en mask för ansiktet när hon sminkar sig.
- Det är ju hur jag vill se ut. Fast vill jag det egentligen?
Utseendet har blivit allt viktigare för tonåringar - både för tjejer och förkillar. Ungdomar lägger ned allt större summor på smink, kläder och olika hudprodukter - allt för att se vackra ut, dofta gott och passa in i dagens skönhetsideal.
För ett par år sedan satsade socialdepartementet på projektet "Flicka" för att stärka unga tjejers självbild. En enkät bland 1.750 ungdomar visade att var fjärde flicka mellan 11 och 16 år kände sig pressad av skönhetsidealen i reklam och medier. Endast var tionde flicka var nöjd med sitt utseende, mot dubbelt så många bland pojkarna. Vidare framkom att nio av tio unga ansåg att det är ganska eller mycket viktigt att känna sig snygg.
- För mig betyder det mycket att se bra ut. Det värsta som skulle kunna hända är att någon kallar mig ful - och verkligen menar det. Jag skulle inte stå ut med det, säger Åsa.
Hon bor i en förort söder om Stockholm. I femman började hon och tjejkompisarna att prata om hur flickor och kvinnor ska se ut för att vara vackra. De ska ha långa ben, långa ögonfransar och en slät hy - de får absolut inte vara tjocka eller ha ojämna tänder.
- På en fest kom en kompis, hon var ganska nördig och gick alltid i blommiga klänningar, klädd i kort tröja och tajta jeans. Hon var inte tjock, inte alls, men magen putade ut en aning. Dagen därpå retade alla henne.
Åsa säger att hon kände sig lite rutten när hon kallade sin klasskamrat för "kossan" och "tjockmagen", men att hon inte vågade annat. Att ställa sig vid sidan om skulle ha inneburit att hon själv riskerade att bli retad, bli utanför gemenskapen.
Varför betyder utseendet så mycket när man bara är tio år?
- Jag tror att det är en spegel av vuxenvärlden, svarar Åsa. I teveserier och i modetidningar är det ju skönhet som gäller. Kvinnorna är sminkade till max och ska se så läckra ut som möjligt.
Åsa tycker att allt fler kvinnor har urringade klänningar eller blusar på sig. Hon märker en klar skillnad mot när hon var liten.
- Efter melodifestivalerna och sådana där tevegalor talar alla om hur korta kjolarna var och hur mycket man såg av brösten. Unga påverkas av bilderna de ser, självklart är det så. Jag gör det i alla fall.
- Vi hade en klassfest när vårterminen började och då köpte jag en topp som visade ganska mycket, och hade en väldigt kort kjol. Innerst inne tyckte jag inte att det var helt ok. Men jag visste att de andra skulle ha tuffa kläder på sig.
När Åsa började sjuan sminkade sig nästan alla flickor i klassen. Den som hade de "coolaste" märkena i sminkväskan fick högst status.
- Och de som gick i jeans från stormarknader var körda, helt körda.
I åttan började hetsen på allvar. Åsa säger att hon ibland kände sig som en skyltdocka, som skulle se vacker ut för att bli accepterad av de andra tjejerna och ansedd som sexig av killarna.
Känner du ett tryck från kompisarna att se ut på ett visst sätt?
- Det är klart. Vi kommenterar ofta vem som är snygg och så. Om någon har för fet bak till exempel. Håret ska vara luftigt men inte rufsigt, naglarna ska inte vara kortklippta, men inte heller vulgolånga. Och så vidare.
Är du nöjd med din kropp?
- Ganska. Brösten är lite små kanske, men ansiktet är ganska vackert. Jag har inga vita prickar på naglarna och inte heller sprickor i kanterna. Men jag är missnöjd med magen. Den är för stor. Jag äter mindre godis och fett men den ändrar sig inte.
Hur skulle du vilja se ut?- Som nu, fast jag skulle vilja ha längre ben och en mindre mage.
Skulle du kunna fettsuga magen och operera dina bröst för att bli "vackrare"?
- Om jag har samma mage när jag är arton, kanske det. Men nu är det ju inte aktuellt. Jag har en kompis mamma som opererade sig i ansiktet. Hon stramade upp kinderna och hade sånt där botox i läpparna, det som Carola kör med.
Åsa har haft några dejter, det har blivit kyssar och lite hångel, inget mer. Hon ser fram emot att få ligga med en kille, men känner även bävan inför debuten.
- Tänk om vi sover tillsammans och han får se hur jag ser ut när sminket är borta. Det är jag verkligen rädd för.
Men det låter sjukt, att älska med någon och inte våga visa hur man ser ut?
- Mina kompisar säger samma som jag. Att sminka sig är som en del av deras identitet, vår identitet. Några av dem har haft killar, och de var rädda hur det skulle bli på morgonen. En kompis berättade att killen hon var med tyckte att hon var snyggare utan smink. Hon blev alldeles chockskadad - men också jätteglad.
Hur ser din mamma ut?
- Som en vanlig mamma som är 45 år, ganska snygg. Hon har lite läppstift ibland, lite mascara, men inte mycket alls.
Vilka kvinnor tycker din pappa är snygga?
- Typ mamma. Han är förbannad på att jag lägger ned så mycket pengar på "spackel" som han säger. Han brukar säga att jag duger som jag är från början.
Vem betalar ditt smink?
- Jag får barnbidraget och lite pengar av mamma och pappa när jag behöver. Mormor och morfar brukar ge mig pengar i födelsedagspresent.
Åsa har ett år kvar i grundskolan. Hon har redan börjat fundera på hur det ska bli att börja gymnasiet och är lite orolig för att inte hamna på samma skola som några av sina klasskamrater.
- Men samtidigt tänker jag att det kanske skulle vara skönt att komma till ett ställe där ingen känner mig sedan tidigare. Då skulle jag ju inte behöva sminka mig - i alla fall inte lika mycket.