Ilska är en känsla, och känslor är till sin karaktär ganska privata. Men ilska är en känsla som i ovanligt hög grad påverkar omgivningen. Därför är den, mer än andra känslor, också ett slags samhällsangelägenhet. Det är ingen slump att vrede är en av de sju dödssynderna.
Samhällets intresse för ilska beror förstås på kopplingen till aggressivitet och våld. Den som är mycket arg och har svårt att kontrollera sin ilska kan vara farlig för andra, och aggressivitet och våld är allvarliga samhällsproblem.
Men det är viktigt att vi skiljer mellan begreppen och inte demoniserar ilskan i sig, tycker Judit Lindqvist, psykolog som doktorerade på ilska tidigare i år.
- Ilska är en emotion som vi upplever, inte en gärning. Precis som andra emotioner kan ilskan sätta färg på våra liv, föra in passionen, säger hon.
- Vi måste komma ihåg att själva känslan ilska är inte samma sak som aggressivitetens negativa konsekvenser. Och vi måste skilja mellan ilska som fungerar bra och ilska som inte gör det, som är kopplad till problem och olika sjukdomstillstånd. De positiva sidorna skuggas ofta av alla negativa konsekvenser som ilskan kan ha.
Att ilska kan vara både en förbannelse och en välsignelse har människan vetat i alla tider, säger Judit Lindqvist.
- Ilska har setts som något positivt, naturligt och sunt, som ett tecken på kompetens och styrka, som "jävlar anamma". Men också som något farligt, sjukt, hotfullt och djuriskt.
Många klassiska idéer från historien finns med i bakgrunden när man i dag försöker ringa in ilskan vetenskapligt, menar Judit Lindqvist. Ilska är en viktig signal i kommunikationen med omvärlden, för både människor och djur. Samtidigt kan ilska vara ett tecken på att något är, eller håller på att bli, riktigt fel. Överdriven ilska kan hänga ihop med stress, hjärnskador, psykisk sjukdom, missbruk med mera.
Det är naturligtvis inget ovanligt att en grundläggande, mänsklig känsla har motstridiga sidor. Så är det med till exempel rädsla också. Det är bra att vi kan bli rädda - eller arga - när det behövs, men när känslan tar överhand och uppstår i "fel" situationer, då har vi fått problem.
En lättantänd och överdriven ilska kan vara ett lika stort handikapp som svår och återkommande ångest. Men den som lider av rädsla och ångest väcker ofta omgivningens sympati, i alla fall i någon mån. Man vill hjälpa och trösta den olycklige. Den som ständigt är ilsken, som blir arg "för ingenting" och inte kan kontrollera sin vrede blir troligen bemött på ett helt annat sätt. Vi reagerar, mer eller mindre instinktivt, ofta starkt på vrede genom att själva bli arga eller rädda.
Våra emotioner tycks ha samband med gamla hjärnstrukturer som utvecklades tidigt i vår historia, långt före nyare strukturer som gett oss verbal förmåga, förnuftigt resonerande och medvetenhet om oss själva och andra. Från ett evolutionsbiologiskt perspektiv kan både positiva och negativa känslor ses som funktioner som hjälper oss att anpassa oss till omgivningen - känslor har ett överlevnadsvärde. Ilskan mobiliserar snabbt en massa system i kroppen, där adrenalinsystemet är det mest välkända. Vi blir alerta, snabba och starka, redo till kamp eller flykt.
I dag behöver vi inte särskilt ofta slåss mot sabeltandade tigrar. En lättutlöst ilskereaktion kan ha varit mer fördelaktig under människans tidigaste historia. Men fortfarande har vreden en funktion i våra liv, understryker Judit Lindqvist.
- Jag tycker att den "vanliga" ilskan är lite bortglömd. Forskningen handlar nästan bara om den problematiska och sjukliga vreden. Men ilskan är viktig för oss. Den slår larm om att något är fel, så att vi inte står likgiltiga i en situation som vi behöver förändra, den markerar för andra var våra gränser går.