En söndagskväll för ett par år sedan fick Fredrik Olin reda på att en flicka i klass sju på skolan i Värmland där han arbetar blivit kränkt och mobbad på nätet. I hennes gästbok på Lunarstorm, en träffpunkt på nätet, hade flera pojkar och flickor bland annat skrivit en rad kränkande omdömen. Några exempel: "Du luktar", "Jävlar vad du är äcklig" och "Äckliga hora. Gå och knulla med din morsa".
Fredrik Olin, en av de ansvariga för arbetet med att stoppa all mobbning på skolan, agerade omedelbart. Han upptäckte att nio stycken ungdomar trakasserat sin kamrat. Kränkningarna hade skett öppet och det gick ganska lätt att spåra vilka som varit inne i den mobbade flickans gästbok.
- Vi tog genast upp det som skett med alla inblandade och pratade också med några av föräldrarna. Mobbningen på nätet upphörde, men jag upplevde att flickan fortfarande var ganska ensam. Ett utanförskap på nätet har ofta sin motsvarighet i det verkliga livet.
- Ungdomarna i det här fallet hade en föreställning om att de var "osynliga" ute på nätet. De var förvånade över att vi kände till vad som hände i deras "hemliga" rum.
Det är inte ovanligt att barn och unga tror att aktiviteterna på exempelvis Lunarstorn, Playahead och MSN är osynliga för andra än de inblandade, säger Fredrik Olin. Och till viss del stämmer det. Vuxna vistas sällan i dessa virtuella rum.
- Föräldrarna måste bege sig ut på nätet för att lära känna öppna och slutna chattsidor. Det handlar också om att göra regelbundna rundturer för att se vad som händer på till exempel Lunarstorm.
- Det finns inga genvägar utan det gäller att själv vara nyfiken. Föräldrar måste sätta sig vid datorn och på egen hand söka sig fram. Det är så jag byggt upp min egen kunskap.
Fredrik Olin har arbetat i över tjugo år på Mörmoskolan i Hammarö i Värmland. Han undervisar i matematik och slöjd, samt är mentor. På skolan går runt 420 elever i årskurs sju till nio.
En snabb och tydlig reaktion från skolans sida är A och O när man upptäckt att någon elev blivit mobbad, enligt Fredrik Olin. Detta oavsett om kränkningen skett på nätet eller i skolkorridoren.
Han berättar om "Ali", som gick på en högstadieskola. Några klasskamrater klippte ut en bild på honom ur skolkatalogen och öppnade en sida i hans namn på Lunarstorm. Där stod det bland annat: "Jag suger hans (en klasskamrats namn) kuk varje dag."
Två elever på Alis skola tog kontakt med en lärare som lyckades ta reda på vilka som låg bakom nätmobbningen. Hon kontaktade de ansvariga och samtalade med deras föräldrar.
- De som mobbar inser ofta inte vilket lidande de orsakar. Vi agerade snabbt och resolut, och mobbningen på nätet kunde upphöra.
För tre år sedan skrev Fredrik Olin en magisteruppsats - "Digital mobbning - trakasserier bland ungdomar via internet och SMS"- vid universitet i Karlstad. Ännu finns det ytterst lite svensk forskning på området och Fredrik Olin blir ofta inbjuden att föreläsa om sina rön. Han säger att föräldrar och skolor står handfallna när något fall av internetmobbning upptäcks.
- Den digitala världen blir allt viktigare för barn och ungdomar. Många kopplar upp sig så fort de får en möjlighet och är uppkopplade hela tiden när de är hemma. Internet erbjuder en rad positiva möjligheter, men det kan också gå snett.
- Trakasserier har förekommit i alla tider och är ett allvarligt problem. Vid digital mobbning är man mycket mer åtkomlig än om man står öga-mot-öga. Mobbningen upphör inte när man stänger dörren om sig, den kan finnas där så fort datorn slås på.
Fredrik Olin berättar om "Lisa" som blev kär i en kille. Han tog några vågade bilder på henne och efter att de gjort slut lade han ut några av dem på sitt krypin på Lunarstorm. Sedan spred han ut till hela skolan vad han gjort. Alla gick in och tittade på bilderna - själv visste Lisa inte vad som var på gång.
Tonårspojken "Tommy" blev grovt utsatt av några skolkamrater. De tog kontakt på MSN och utgav sig för att vara en tjej som var förälskad i honom. De lurade honom att ta av sig kläderna och ta en bild av sig själv med webbkameran - och senare spred de bilden via en fildelningsajt så att den kan ses över hela världen.
- I de här två fallen kan ju bilderna ligga kvar och spridas på nätet i all oändlighet - även efter att man lyckats klara ut vem som varit ansvarig. Därför är det så viktigt att ungdomar fattar vad det handlar om.
Fredrik Olin brukar uppmana mammor och pappor att tala med sina barn och ungdomar om internet. Har barnen bilder på sig själva? Skriver de ut sitt namn? Han talar om att bli guidad på Lunarstorm och MSN.
- Många föräldrar är själva helt omedvetna om riskerna för att deras barn ska bli lurade och utsatta på nätet. Flickor har blivit lockade att träffa en "jämnårig kompis"" på nätet också i verkligheten. Så har den nyfunna vännen visat sig vara en man som utsatt dem för övergrepp. Pedofiler har också fått nätet som en nya arena att verka inom.
Men vill barnen verkligen visa sina föräldrar vad de sysslar med på internet?
- Nej, inte allt förstås. Men jag upplever att många av mina elever känner sig lite stolta och betydelsefulla när vuxna vill ta del av deras värld och att ungas upplevelser också betyder något.
Fredrik Olin understryker att vuxna inte kan agera spioner för att tränga in i varenda skrymsle och vrå på nätet. Tonåringar behöver få testa sina gränser och prova nya identiteter. Det är ett sätt att hitta fram till sig själv.
- När jag växte upp i Vasastan i Stockholm sprang vi på husnocken från sotarlucka till sotarlucka. Om våra föräldrar anat vad vi gjorde hade det blivit ett himla liv. Men det går inte att förbjuda barn och unga att "leka" oavsett om det sker på riktigt eller på nätet. Fast vi kan upplysa om riskerna.