På nätet vinner de som accepterar eller till och med förespråkar självmord terräng. Men samtidigt berättar allt fler öppet om sin sorg och smärta efter att någon tagit sitt liv. Det visar Michael Westerlund i ny forskning.
Sedan lång tid är självmord något tabubelagt i vår kultur. Forskaren Michael Westerlund på Institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMK) vid Stockholms universitet undrade över om internet förändrat vårt sätt att förhålla oss till när någon tar sitt liv. Och så skrev han en avhandling i ämnet.
– I pjäsen ”Hamlet” yttrar den unga prinsen sin berömda replik: ”Att vara eller inte vara”. Det är en fråga människor ställt och försökt besvara i alla tider. Jag försökte ge mitt bidrag till samtalet om självmord.
Under arbetet med avhandlingen letade Michael Westerlund på sökmotorn Google efter artiklar, sajter och bloggar som under 2005 och 2009 tog upp självmord. Han fann en klar ökning mellan åren. Men inte bara mängden träffar intresserade honom, ännu viktigare var att undersöka om förhållningssättet till självmord förändrats.
– Och här har mycket hänt på några få år. Främst tycks självmordsförespråkarna ha brett ut sig på nätet. Där finns de som menar att självmord är ett individuellt beslut som ingen annan har något att göra med. Men en del webbsidor uppmanar verkligen unga att ta sitt liv om de mår dåligt, berättar Michael Westerlund.
Han har funnit att cirka en tiondel av allt material om självmord på nätet handlar om råd till den som vill ta sitt liv. En svensk självmordsguide kommer till exempel upp som träff nummer fyra när man söker på nätet. Sajten har tusentals unika besökare varje vecka.
– Samtidigt vittnar föräldrar och syskon till ungdomar som tagit sitt liv om hur deras sorg och smärta lindrats när de deltagit i olika chattar och andra social medier med andra anhöriga. Och det är positivt, säger Michael Westerlund.
På nätet är det möjligt att vara anonym och samtidigt träda ut i ett offentligt rum för att samtala om svåra och tabubelagda ämnen, som självmord. Man behöver inte uppge namn, bostadsort eller yrke – men kan ändå berätta om autentiska och verkliga händelser. För många har nätet blivit en livlina, enligt Michael Westerlund.
Han har en kluven inställning till hur självmord behandlas på nätet. Myndigheter och andra som arbetar för att förhindra att människor tar livet av sig har fått en ny arena att agera på. Positivt är också att anhöriga lättare kan hitta andra som förlorat ett syskon, ett barn, en förälder eller en vän för att dela smärtan och sorgen.
– Däremot bli jag illa till mods när jag läser en del av kommentarerna på självmordssajterna. Som när någon skriver att han eller hon mår mycket dåligt och får rådet att ta sitt liv.
Sedan några år är det känt att ungdomar i andra länder blivit inspirerade till att begå självmord efter att ha besökt internetsajter. Några självmord bland ungdomar i Sverige har också kunnat kopplas till deras aktivitet på nätet.
Michael Westerlunds avhandling har titeln ”Självmord och internet – kommunikation om ett livsfarligt ämne”. Han är också knuten till NASP på Karolinska institutet som forskar för att minska antalet självmord.