Alkoholfritt, tack!

”Jag har redan druckit min ranson”

Vid den här klippan vid Lyckebysjön i Vendelsö tog Lars Lewerth alltid dagens tionde öl under sina år som alkoholist. Senare på kvällen drack han ytterligare två flaskor vin. En daglig dos som kunnat dödat honom.

Foto: Fredrik Funck Vid den här klippan vid Lyckebysjön i Vendelsö tog Lars Lewerth alltid dagens tionde öl under sina år som alkoholist. Senare på kvällen drack han ytterligare två flaskor vin. En daglig dos som kunnat dödat honom.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Alkohol är ett gift

Värst drabbas levern och hjärnan men alla organ och funktioner påverkas negativt. Risken ökar för sjukdomar i alla kategorier, exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar och cancer.

Toleransnivån för alkohol är personlig och höjs ju mer man dricker. Höjd tolerans innebär att hjärnans varningssystem trubbats av då nervcellerna anpassats till högre alkoholnivåer. Kroppen får samma skador.

En alkoholiserad person som blir nykterist sover bättre, tänker klarare, blir effektivare och mindre deprimerad. Hos en person som haft ett måttligt drickande märks ingen sådan skillnad.

Att vara beroende av alkohol är ett sjukdomstillstånd. Allt fler söker vård för sitt alkoholmissbruk. Men den senaste tidens rapporter om att missbruket ökat har inte säkerställts statistiskt.

Det kan finnas en mindre hälsovinst för medelålders och äldre personer med alkoholmängden i ett halvt till ett glas vin om dagen. Forskarnas slutsats är ändå att man i stället bör äta hälsosamt och motionera för att förbättra hälsan.

Källa: Sven Andréasson, ­alkoholläkare

Lars Lewerth

Ålder: 56 år.

Bor: I Haninge.

Familj: Frånskild, har tre barn, en dotter som är 30 år, en son som är 18 och en dotter som är 14.

Gör: Projektledare och filmproducent.

Favoritdrink: Schweppes russchian, ginger ale eller bitter lemon.

Precis som allt fler unga har Lars Lewerth, 56 år, numera Coca-Cola i glaset på festen. Kanske får han inte kickar på samma vis som när han drack — men han lever.

Precis som allt fler unga har Lars Lewerth, 56 år, numera Coca-Cola i glaset på festen. Kanske får han inte kickar på samma vis som när han drack — men han lever.

Till och med när han skrev in sig själv på behandlingshemmet, vägrade Lars Lewerth kalla sig alkoholist. Alla andra på hemmet gjorde det Men han var bara ”patient”.

När chefen för behandlingshemmet frågade Lars när han tänkte börja vara ärlig svarade han förnärmat: ”Jag har inte ljugit för dig!” Chefen svarade att han menade när Lars tänkte sluta ljuga för sig själv. Han gav honom ett papper med 37 frågor som han ensam fick fylla i.

Annons:

– Jag är inte religiös, men när jag skulle fylla i det där pappret, var det som en yttre kraft tog tag i pennan – den bara gick över pappret. När jag satte punkt gick pennspetsen av. Jag dängde pennan i väggen, och kände en enorm lättnad, en stor tyngd hade lämnat mig. På pappret stod det tydligt vem jag var – en alkoholist, berättar Lars.

Den där tyngden var delar av hans ”lögnverkstad”. I tio långa år hade han ljugit och försvarat sitt livs största kärlek – alkoholen – men nu kapitulerade han. Han insåg att hans alkoholism var en farlig sjukdom. Där och då hade han kunnat välja att fortsätta dricka och med all säkerhet supa ihjäl sig, eller sluta.

Även om han i dag är glad att han valde livet, har resan varit lång. Han har fått jobba hårt under sina tjugo år som nykter. Det fysiska suget försvann under tiden på behandlingshemmet. Det psykiska var svårare att hantera.

– Jag tror att många alkisar inte har lärt sig att ta motgångar – alla besvärligheter löser man genom att gå på Systemet. På det sättet får man för sig att problemen också är större än de egentligen är.

Han var tvungen att lära om, hitta nya sätt att hantera livet på. Och visst har han haft återfall, men de har varit mentala.

– Det kändes så tråkigt att inte få dricka, att inte få den där festkicken som andra får. Och visst, jag får inte riktigt samma kick som när jag hade alkoholen. Jag når nästan dit, men inte ända upp. Å andra sidan är mitt liv rikare nu. Och jag har roligt, men i dag skrattar jag åt andra saker än jag skrattade åt förr.

Han går gärna på fest, men är ofta bland de första som går – och det är när folk börjar bli sluddriga.

– Det är som att se sin egen spegelbild. Ändå är de flesta ganska modesta i sitt drickande.

Men han blir inte avundsjuk när han ser andra dricka på fest. Det var värre under den första tiden som nykter, då vågade han inte gå ut på lokal.

– Jag såg ölglasen stå och imma framför folk på uteserveringarna och blev som en femåring: ”Buhu, vad det är synd om mig mig som inte får ta en pilsner.”

Han kände ett utanförskap, att han inte fick vara med. Men det fanns mest i hans huvud, och tankarna klingade av med tiden. Inte minst besöken på Anonyma alkoholister, AA, har varit bra påminnelser för att inte trilla dit.

I ”Kysst av spriten”, boken med samma namn som en SVT-serie, berättar Lars Lewerth sin historia. Hur han vet precis vilken dag han gick över gränsen: Han jobbpendlade till Örebro, men den här fredagen kom han på att han kunde köpa lite gott vin och räkor med sig hem. När han ändå var på Systemet, passade han på att köpa sju öl. Den första ställde han på bordet framför sig i kupén, inget att skämmas för, ”det är ju fredag”. Men de övriga sex ölen stjälpte han i sig på tågtoaletten.

Dagarna gick och allt oftare passerade han Systemet på väg hem från jobbet. Till sist var hans dagliga dos tio starköl och två flaskor vin.

– När jag dragit i mig det där, kände jag mig ”normal”. Jag var inte våldsam, jag blev inte elak, och jag blev inte som en annan männi­ska – men jag var inte närvarande.

Alkoholen var anledningen till att hans första fru lämnade honom. Ändå förstod hon inte helt hur hans drickande såg ut – hade hon gjort det, hade hon aldrig låtit Lars ha deras gemensamma dotter, Sara, då nio år, hos sig varannan vecka.

– Varje gång min dotter kom till mig, började hon med att städa och panta flaskor, för att det skulle vara fint hos pappa, säger han med sorg i rösten.

Sara var lojal och berättade inte för någon hur det låg till. Och även om Lars aldrig slog henne eller betedde sig illa, var han ändå inte där, mentalt: han låg i soffan och sov.

Vändpunkten kom när Lars träffade kvinnan som kom att bli hans andra fru. Hon ställde honom mot väggen: ”Du dricker inte som vanliga Svenssons, de kommer hem med en flaska vin på fredagen – men du kommer aldrig hem med vin, fast jag hittar tomma flaskor överallt.”

– Så sa hon det värsta, det som kändes som en kniv i magen: ”Tänk på din pappa.” Min pappa var alkis, och jag hittade honom död i badrummet. Dödsattesten lydde ”kronisk alkoholism”. När hon sa så där kom bilden av hans ansikte så här nära, säger Lars och visar med handen tätt intill kinden.

Hans exfrus bråkande fick honom till behandlingshemmet. Det är han henne evigt tacksam för.

Sara, nioåringen som fick städa efter fylleslagen, är i dag trettio år och har förlåtit honom.

– Jag tipsade om Ersta vändpunkten, ett ställe dit barn till alkoholister kunde gå för att prata. Jag mötte henne efteråt, och hon sa: ”Pappa, det här var det bästa jag varit med om”. Jag började gråta, så glad blev jag. Nu slipper hon kanske hamna där jag hamnade, för hon har varningsklockor som ringer i tid.

När folk som inte känner honom frågar varför han avböjer vin och öl, berättar han oftast som det är. Inte sällan blir människor nyfikna och vill veta mer – alla känner någon som dricker för mycket.

– Jag skäms inte för att jag drack för mycket. På 70-talet trodde man att alkoholism handlade om att ha dålig karaktär. Men det är en sjukdom, en av landets största folksjukdomar! Och visst är det farligt att dricka, men det är inte ett dugg farligt att erkänna. Jag brukar säga att jag har druckit min ranson.

Han är glad över att färre unga män dricker. Han önskar att me­dier­na kopplade ihop alkoholen med de våldsbrott som begås – nästan alltid finns alkohol med i bilden.

– Vi har så svårt att prata om det här i Sverige. Vi kan tjafsa med grannen för att deras katt kissar i sandlådan eller tvätten ligger kvar i torktumlaren, men hör vi ljud som tyder på att någon är full och misshandlar partnern eller barnen, då vågar vi inte ringa på.

I morgon: Agneta Tryggs man lämnade ­familjen för alkoholen.

Andra har läst

Mer från förstasidan

winiarski_500
Foto:Lotta Härdelin DN:s Michael Winiarski analyserar den pågående operationen i skärgården.

 Michael Winiarski: Händelsen påverkar säkerhetspolitiska läget. 282  33 tweets  249 rekommendationer  0 rekommendationer

 Klädd i svarta kläder. Sågs vada i vattnet utanför Sandön i Stockholms skärgård. 1352  306 tweets  1038 rekommendationer  8 rekommendationer

vad_144102
Foto:Privat
ubatgrafik_500
Foto:Nicklas Thegerström

 Detta har hänt: Allt om ubåtsjakten i skärgården på fem minuter. 12  9 tweets  3 rekommendationer  0 rekommendationer

concord_144102
Foto:Nicklas Thegerström

 Appstore. Fartygsspårningsappen Marinetraffic Ships & Wind ny etta. 92  17 tweets  72 rekommendationer  3 rekommendationer

Fiskpinne-skargard-500
Foto:Lotta Härdelin

 Bildspecial: Jakten i skärgården. Se Lotta Härdelins bilder från jakten.

Ryska författaren Arkadij Babtjenko om hur han övervakades i Stockholm.  Kulturdebatt. 42  6 tweets  36 rekommendationer  0 rekommendationer

Babtjenko144
Foto: Benkt Eurenius
Annons:
AdolfEichmann244
Foto: REX/ITV

Adolf Eichmann var ingen osjälvständig ­tjänsteman som ”bara” lydde order.  Ny omskakande bok. 44  11 tweets  31 rekommendationer  2 rekommendationer

 Fotbollsspelaren gjorde flera volter efter målet. Men landade illa.

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: