Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Insidan

”Klassresan den amerikanska drömmen på svenska”

”Vad är det som gör den uppåtgående klassresan så eftersträvansvärd i Sverige?” undrar forskaren Lena Sohl.
”Vad är det som gör den uppåtgående klassresan så eftersträvansvärd i Sverige?” undrar forskaren Lena Sohl. Foto: Magnus Hallgren

Klasskänsla, klasstillhörighet och klasshat. Begrepp som under flera år tycktes förpassade till historien. Men nu har debatten vaknat på nytt. I första delen av Insidans nya serie intervjuar vi forskaren Lena Sohl om klassresans betydelse i Sverige.

På tidningarnas kultursidor rasar en het debatt om Sverige fortfarande är ett klassamhälle – och om huruvida klasstillhörigheten spelar någon roll i dagens moderna samhälle. Lena Sohl är uppvuxen i bruksorten Rimbo i norra Uppland. I dag bor hon i universitetsstaden Uppsala och arbetar med en doktorsavhandling i sociologi om kvinnors uppåtgående klassresor.

– Vad är det som gör den uppåtgående klassresan så eftersträvansvärd i Sverige? Jag tror att det handlar om att arbetarklassen förknippas med det som är mindre värt. I stället för att förbättra villkoren för arbetarklassen framställs den som något alla ska sträva efter att lämna bakom sig, säger Lena Sohl.

I sin forskning vill hon ta reda på hur unga kvinnor blir klassresenärer i Sverige i dag. Hur tänker de kring klass och klassresor?

Den svenska välfärdsstaten gav under årtionden möjligheter för arbetarklassens barn att utbilda sig och att göra klassresor, säger Lena Sohl. Länge var studier, ofta på kvällstid efter jobbet, en väg för många att komma bort från Fattig-Sverige.

– Klassresan kan ses som en del i det svenska nationsbygget. Vi kan tala om ”den amerikanska drömmen” på svenska, säger Lena Sohl.

I sitt sommartal i Almedalen för två år sedan berättade Mona Sahlin, Social­demokraternas dåvarande ordförande, om sin vision av ett samhälle där uppåtgående klassresor är önskvärda. Samma politiska retorik om att Sverige måste förbli möjligheternas land präglar politiken från höger till vänster, enligt Lena Sohl.

Men det här är ett ideal som inte synliggör arbetarklassen, hävdar hon. Och samtidigt krockar det med en verklighet som innebär att det blivit allt svårare att göra klassresor, bland annat på grund av förändringar i utbildningssystemet.

Människor i Sverige identifierar sig fortfarande med sin klass. Det visar flera studier från senare år. Men i medierna har det länge varit ganska få diskussioner om klassbegreppet. I exempelvis Storbritannien är klassbegreppet mer levande än här i landet, däremot är det ingen som talar om klassresor där, säger Lena Sohl.

Under arbetet med sin avhandling har hon märkt hur svårt det är att få fram material om hur det känns att byta klass nedåt – från exempelvis medelklass till arbetarklass.

Ofta ”glöms det bort” att klassresorna också kan gå nedåt, påpekar Lena Sohl. Det är något få talar högt om. Att tvingas ”byta ner sig”, det vill säga gå från medelklass till arbetarklass, passar inte in i bilden av det svenska samhället.

– Vi vill gärna höra om hur gruvarbetarens dotter blev forskare, men inte lika gärna om läkarens son som blev städare.

Många med bakgrund i andra länder arbetar i yrken som inte motsvarar deras klassbakgrund, fortsätter Lena Sohl. Den framgångsrike forskaren från Irak är diskare, den högt utbildade ingenjören från Irak jobbar som städare.

– Jag funderar allt mer över vad de uppåtgående och de nedåtgående klassresorna säger om vårt samhälle – och över vad de inte berättar.

Synen på klassresor återspeglas också i skildringar i böcker och filmer, där socialt klättrande uppåt är betydligt vanligare än tvärtom. Ett av få undantag är långfilmen ”Darling” där överklasstjejen Eva möter den frånskilde elektronik­ingenjören Bernard. Han har efter en tröstlös rad anställningsintervjuer fått arbete på en hamburgerrestaurang, hon tänker arbeta där ett par veckor för att sedan få a-kassa.

– ”Darling” blev en stor framgång. Vanligare är att berättelser om uppåtgående klassresor blir favoriter hos biobesökare, läsare och kritiker. Kanske för att de vidmakthåller bilden – eller möjligen illusionen – av att klassbakgrunden inte är avgörande för vår framtid.

Lena Sohl menar att klasstillhörigheten fortfarande har en avgörande betydelse. Det är bara att fördjupa sig i statistiken över hälsoläget i landet för att upptäcka det, säger hon. Där syns tydligt hur svenska män och kvinnor mår.

– Bokstavligt är klasstillhörighet en fråga om liv och död. Den som tillhör överklassen har betydligt större chanser att förbli frisk och leva långt upp i åren än den som kommer från arbetarklassen. Och det är bara att jämföra hälsoläget bland dem som bor på Östermalm och Söder med dem som bor i Rinkeby och Tensta för att märka vad klasstillhörighet spelar för roll.

– Men det handlar inte bara om klass. Segregation och arbetslöshet handlar också om rasism och om att vita svenskar blir gynnade när de söker arbete och bostad.

I dag framställs medelklasslivet som ett ideal, fortsätter Lena Sohl. Det visar synen på vad det innebär att ha ett bra liv – att bo i villa eller centralt belägen lägenhet i sekelskifteshus, äga sommarbostad på Gotland, västkusten eller Österlen.

Som barn åkte Lena Sohl och föräldrarna ofta på husvagnssemester runt om i Sverige. Där hon växte upp, i en arbetarmiljö i Rimbo i norra Uppland, var detta inte något anmärkningsvärt. Många andra gjorde samma sak.

Men i medelklassen förknippades husvagnar länge med dålig smak och fattigdom. I dag håller den bilden på att förändras. Nyligen läste Lena Sohl i en tidning att husvagnsemestrar blivit ett ”miljövänligt alternativ” för moderna människor.

– Men medelklassen verkar fortfarande ofta se ned på arbetarklassen, hävdar hon. Arbetare anses sakna såväl stil, smak som kultur.

Arbetarklassen klär sig i träningsoverall och gymnastikskor inköpta på Ullared (helt fel), döper barnen till Kevin (helt fel), ser på underhållningsprogrammen ”Bingo-lotto” och ”Let’s Dance” (helt fel) och har tribaltatueringar (helt fel mönstermotiv).

Medelklassen däremot har sneakers på fötterna och jackor inköpta på Naturkompaniet (helt rätt), döper sina barn till Iris (helt rätt), ser på kulturprogrammen ”Babel” och ”Kobra” (helt rätt) och har tatueringar med (helt rätt) 50-tals motiv.

– Fast medelklassen kan plocka attribut och beteenden från arbetarklassen. Som det här med att bygga själv, säger Lena Sohl.

Hennes pappa är en pensionerad byggnadsarbetare. Liksom nästan alla sina grannar byggde han familjens villa från första grundsten till att sista takpannan var på plats.

– Jag minns en förstasida på DN Bostad för några år sedan, med ett par som byggt en friggebod själva. Det var som en nyhet att det gick att göra det.

– Men min pappa och hans grannars verklighet visas sällan i den stora morgontidningen.

Spelar klass någon roll?

På omslaget till antologin ”En fråga om klass” (Liber, 2010) syns ett par Foppatofflor bredvid blankputsade herrskor och ett par halvhögklackade damskor. Debatten och samtalen om klass har alltid varit laddade – oavsett om det handlat om människors klasserfarenheter eller vetenskapliga diskussioner.

Med utgångspunkt i en enkät­undersökning från SOM-institiutet vid Göteborgs universitet analyserar författarna till ”En fråga om klass” svenskarnas levnadsförhållanden, livsstilar och politiska förhållningssätt. Spelar klass verkligen någon roll i dagens moderna samhälle?

Två av de medverkande i antologin, Mattias Bengtsson och Tomas Berglund, påpekar att forskning tidigare kommit fram till att majoriteten av Sveriges befolkning anser att det finns samhällsklasser. I sin artikel visar de att den sociala rörligheten har viss betydelse när det gäller vilken samhörighet olika människor känner med den klass man tillhör.

Bengtsson och Berglund konstaterar vidare att de som har gjort en uppåtgående klassresa ofta känner betydligt svagare samhörighet med sin klass än de som inte har gjort någon klassresa. Även kön och ålder spelar en viss roll. Kvinnor känner i högre grad samhörighet med den klass de identifierar sig med än män - och bland dem som är 65 år eller äldre är samhörigheten större än i övriga åldersgrupper.

Vilken klass tycker sig svensken tillhöra?

I en undersökning från SOM-institutet i Göteborg ställdes följande fråga: ”Man talar ibland om att det finns olika socialgrupper eller samhällsklasser. Om du själv skulle placera dig i en sådan samhällsklass, vilken av dessa skulle det vara?” Resultatet från de drygt 2 300 svarande redovisas i tabellen nedan. Källa: Klass-SOM (2008).

• Medelklass 51,1

• Övre medelklass 17,0

• Överklass 1,0

• Arbetarklass 24,5

• Ingen uppfattning 6,4