”Krisen gör rika stater giriga”

På en vägg i Bo Lundgrens arbetsrum hänger en tavla i guldram. Målningen visar en gård någonstans i Skåne, oklart vilken. Tavlan fick hans farfar Hjalmar i gåva på sin femtioårsdag av Stenindustriarbetareförbundet I sin ungdom arbetade Hjalmar som stenhuggare i Skåne. Det var tunga och riskabla lyft, och många kamrater drabbades av svåra lungproblem efter att ha andats in skadligt stendamm.

 Hjalmar gick med i facket och kämpade för bättre arbetsvillkor. Han fick allt tyngre uppdrag och blev till slut ordförande för landets alla stenhuggare mellan 1920 och 1938.

 – Farfar dog 1944 innan jag föddes. Men det fanns böcker hemma från förbundets olika jubileum, och där kunde jag läsa om hans kamp för att befria arbetarna från patronernas och bruksdisponenternas förtryck.

 Senare fick Bo Lundgren ärva farfaderns dagböcker och genom dem lärde han känna honom ännu bättre. Dagböckerna var präglade av en stark tro på solidaritet och av kampen mot den tidens överhet.

– Hjalmar kämpade mot alla former av förtryck och ville att människor skulle få forma sin framtid i frihet. Jag tog intryck av hans ord.

Men när Bo Lundgren som ung under 1960-talet såg sig omkring i samhället tyckte han att vi var på väg att få en ny överhet i Sverige som inskränkte människors frihet.

– Nu var det politiker som ville detaljstyra våra liv, inte brukspatronerna. Jag reagerade mot det, och tror att även Hjalmar skulle ha invänt. Han arbetade ju fackligt för att människor skulle bli fria och få bestämma mer över sina liv.

Bo Lundgren valde motsatt politisk väg än sin farfar. Han blev moderat, ordförande i ungdomsförbundet, riksdagsman, minister och till sist partiledare efter Carl Bildt.
Sedan fem år är han chef för Riksgälden, som är statens finansförvaltning, och ser till att den svenska statsskulden sköts på bästa sätt.

 I dag är vi är mitt inne i den värs­ta finanskrisen på hundra år. Hur påverkar den solidariteten?

– I en kris av den här dimensionen tycks det som om rika stater i första hand ser om sitt eget hus. Fattigare länder blir lidande. Den franske president Sarkozy har till exempel sagt att han stöttar landets bilindustri – om jobb flyttas från andra länder till Frankrike.

 På det individuella planet är det svårare att avgöra hur solidariteten påverkas av finanskrisen, menar Bo Lundgren. Nyligen visade en rapport att svenska folket fortsätter att stötta Röda korset och andra organisationer som sysslar med välgörenhet och frivilligt socialt arbete.

 – En del människor blir kanske mer egoistiska när ekonomin är kärv. Men de flesta tänker nog att nästa gång kan det vara jag som blir sjuk, förlorar jobbet eller får svårt att behålla min bostad.

Som opolitisk chef för en stat­lig myndighet vill Bo Lundgren inte göra några direkta partipolitiska uttalanden, men han har många tankar om den finanskris som startade i USA och nu plågar världen.

 Likheterna med den svenska bankkrisen i början av 1990-talet är tydliga. Då var han skatteminister och fick uppleva hur svenska banker, började vackla efter att ha dragit på sig enorma kreditförluster.

Några år tidigare hade de lånat ut mycket pengar till företag och privatpersoner, som fick svårt att betala räntor och amorteringar.

 – Det tar tid att reparera skadorna efter en kris och få ekonomin att vända igen. Under tiden måste de hårdast drabbade få en dräglig tillvaro. När människor inte kan återvända till arbetsmarknaden är det inhumant, osolidariskt.

Vad betyder begreppet solidaritet för dig?

 – Att hjälpa dem som har det svårt. Prästen och riksdagskollegan Mårten Werner, som var aktiv i Lutherhjälpen, har präglat min syn på solidaritet, att utan tanke på egen vinning hjälpa andra.

År 1992 blev det känt att klädtillverkaren Levis skulle kassera 5.000 par felmärkta jeans, som skulle skickas till soptippen. Efter övertalning lyckades dock Mårten Werner få Levis att skänka honom jeansen – mot löfte att de felaktiga märkena togs bort.

 – Mårten fick hjälp av en del frivilliga, märkena sprättades loss och så kunde han skänka jeansen till Kurdistan.

 Den senaste tiden har debatten präglats av bonusar och frikostiga pensionsavtal. Påverkar giriga direktörer och oansvariga bolagsstyrelser synen på solidaritet?

 – Först vill jag svara att ibland kan det vara bra om lönen till viss del kopplas till den faktiska prestationen. En säljare kanske delvis ska ha en rörlig ersättning som påverkas av hur duktig han eller hon är, hur mycket han eller hon säljer.

– Men när stora bonusbelopp betalas ut efter att en bankchef tagit orimliga risker vilket gett kortsiktiga vinster är det helt fel. Eller när bonusar betalas ut trots att den verkställande direktören inte kunnat påverka företagets utveckling. Då reagerar människor.

Bo Lundgren hoppas att debatten om girighet inte leder till att människor i allmänhet blir mer egoistiska och tänker: ”Gör dom så, kan jag göra det också” – det skulle inte vara en bra utveckling.

Bo Lundgren gifte sig ganska sent i livet. Han och hustrun Charlotte har adopterat två barn: Henrik är född i Estland och Katatrina kommer från Vitryssland.

 Han minns besöket på barnhemmet i Vitryssland där det bodde drygt sextio små pojkar och flickor. Han visste att de flesta av dem nog aldrig skulle få en familj att växa upp i, aldrig få någon att kalla mamma eller pappa.

– Mötet med dessa barn berörde mig och jag känner vanmakt över att så många barn i världen växer upp utan kärlek och trygghet.

 Men att se adoptioner som någon form av solidaritetshandling är fel, säger Bo Lundgren.
– Jag och min hustru trodde att vi skulle kunna bli bra föräldrar och därför var det naturligt för oss att adoptera. Barnen, oavsett om de är ens biologiska eller ej, måste få ovillkorad kärlek. De ska inte känna sig som resultatet av en solidaritetsyttring.

 För en tid sedan tittade han och barnen Henrik och Katarina, elva och nio år i dag, på den svenska Melodifestivalen. Programledaren Petra Mede berättade hur mycket pengar svenska folket skänkt till Radiohjälpen genom att rösta med ett dyrare telefonnummer.

 – Jag tänkte att människor verkar ha en stark inneboende vilja att hjälpa dem som har det svårt – även under besvärliga ekonomiska tider. Det inger hopp. 
 

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut