Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Insidan

Krister lever i många relationer

”Visst finns det skithögar som inte kan sköta sina relationer, men det är inte vanligare bland polypersoner än bland ”monos”, säger Krister Svanlund.
”Visst finns det skithögar som inte kan sköta sina relationer, men det är inte vanligare bland polypersoner än bland ”monos”, säger Krister Svanlund. Foto: Joakim Roos
Polyamori, att ha flera jämställda relationer samtidigt, har fått allt större uppmärksamhet. I helgen genomförs den fjärde ”polykonferensen. Krister Svanlund är en av dem som valt att ha flera parallella kärleksförhållanden.

När Krister Svanlund var yngre hade han monogama relationer med tjejer. Men det var först när han stötte på polyamori som han insåg att det fanns en livsstil som stämde överens med hur han egentligen ville leva.

– Nu ser jag det inte som att jag har flera flickvänner, jag har relationer med individer som jag gör olika saker tillsammans med. En del träffar jag och umgås med, andra gosar jag med och vissa har jag sex med.

Kristers sätt att ”göra poly”, som han uttrycker det, handlar om att han inte delar in sina relationer i olika kategorier som flickvän eller kompis. Varje relation är unik och existerar parallellt utan inbördes hierarkier.

– Det är ett politiserande sätt att göra relationer på, som jag ser det. Genom att undvika hierarkier är det lättare att umgås med alla människor på ett jämställt plan.

Som tonåring hade Krister inte så många flickvänner. När han kom upp i tjugoårsåldern började han fundera och ifrågasätta normer kring kärlek och relationer. Han började umgås med personer i hbtq­-kretsar och i samband med det läste han en text av Andie Nordgren i antologin ”Könskrig” utgiven av bokförlaget Atlas.

– Här kände jag igen mig. När jag så småningom träffade en flickvän inledde vi vår relation med att prata om att jag kanske inte ville leva monogamt. Men vi hade ändå en monogam relation i ett år innan vi bestämde oss för att försöka leva poly. Tyvärr tog den relationen slut eftersom hon kände att poly inte var något för henne.

Efter ett tag började Krister engagera sig i så kallade polyfikaträffar, alltså sociala diskussionsgrupper, som arrangeras av polyaktiva bland annat i Göteborg. I dag består majoriteten av hans umgänge av andra polypersoner.

– Många tror att vi polys bara ligger runt, att det inte handlar om riktig kärlek och att det bara är ett sätt att rättfärdiga otrohet. Klart att det finns skithögar som inte kan sköta sina relationer, men det är inte vanligare bland polypersoner än bland ”monos”.

För Krister handlar relationer till stor del om kommunikation. När han inleder en ny relation börjar en förhandling om hur relationen ska se ut.

– Man pratar om hur ofta man ska ses, vad man vill göra när man umgås eller beskriver vilka förväntningar man har på relationen.

För att underlätta försöker Krister oftast använda sig av ett kommunikationssätt som kallas för nonviolent communication (NVC). På svenska talar man ibland om giraff­språket. Det är en kommunikationsform som bygger på självkännedom, förmåga att lyssna och ta in samt förmåga att på ett ärligt sätt uttrycka sina behov och önskemål.

– NVC kan ibland kännas lite uppstyltat, men för mig handlar det om att jag ska äga mina egna känslor och att jag inte ska lasta andra för hur jag känner.

För Krister är till exempel svartsjuka något som ligger hos honom själv och som inte beror på partnern.

– Känner jag svartsjuka så berättar jag det för min partner. För att förhållandet ska fungera måste jag ha förtroende för att hon stannar kvar hos mig även om hon träffar någon annan. Men i grund och botten tror jag att svartsjuka handlar om mig själv och hur jag mår, så för att hantera min svartsjuka måste jag arbeta med mig själv.

Krister tycker att polyamori alltför ofta osynliggörs.

– Jag upplever att många människor ser det som att polyamori inte handlar om riktig kärlek, utan att det är något man gör innan man hittar den rätta och slår sig till ro. Men jag har inte den ambitionen, jag trivs att leva så här och detta tycker jag att det saknas acceptans för i samhället.

Vilka är då svårigheterna?

– Det finns bara tjugofyra timmar på dygnet och det är mycket man vill göra. Men inom våra kretsar har begreppet ”kreplit” uppstått. Det är som en enhet för den mängd tid och energi man har att spendera; både på andra människor och på saker som jobb, hobbys och fritid.

– Umgås du med många människor går det åt mycket kreplits. Även om bra relationer ger mycket tar kreplitsarna ändå slut någon gång. Man måste hålla lite på sina kreplits så att man inte sliter ut sig.