Gåvan

Bua är sex år och Saonoi sju. De finns i Kolmårdens djurpark. Elefanterna kommer från djungeln i norra Thailand och har inte riktigt vant sig vid gran och tall. Eller snö.

Kung Carl XVI Gustaf fick de två elefantflickorna i gåva av den thailändske kollegan Bhumibol under ett statsbesök i Thailand för två år sedan. Gåvan var extra fin då elefanten betraktas som helig, och anses ha kopplingar till buddhismen och till det thailändska kungahuset. Först sedan parlamentet i Thailand godkänt gåvan, fick djuren föras ut ur landet.

Stefan Aspegren och Thomas Antmar heter skötarna till Bua och Saonoi. De berättar att elefanterna så smått börjar känna sig hemma. De två elefanthonorna bor i ett cirka 3.000 kvadratmeter stort inomhusstall.

I folkmun har de ännu inte blivit "Kungens elefanter" men Bua och Saonoi håller på att bli något av publikfavoriter, särskilt som det saknats elefanter på Kolmården under något år.

Behandlas elefanterna extra väl i egenskap av kungagåvor? Nej, svarar Stefan Aspegren och förklarar att han inte tänker på att de är en gåva från en kung till en annan.

- Alla djur behandlas lika - alltså bra - vare sig de är kungagåvor eller inte.

Thomas Antmar ser som en av sina främsta uppgifter att värna om utrotningshotade djur, och elefanten är ett sådant. Förhoppningsvis kan kungagåvan bidra till att rikta ljuset även mot andra hotade arter. Och kanske, säger han, kan elefanterna också bidra till att stärka vänskapen mellan det svenska och det thailändska folket.

Just vänskapen tog kung Carl XVI Gustaf fasta på i en DN-intervju på måndagen. Han framhöll de djupa, varma och vänskapliga relationer som råder mellan Thailand och Sverige, och thailändarnas hjälpsamhet i samband med flodvågskatastrofen.

Elefanterna är en av många officiella statsgåvor som kungaparet föräras under statsbesök världen över, eller som främmande länders överhuvuden överräcker vid statsbesök i Sverige. Johan Fischerström är förste hovmarskalk och den på Slottet som bland annat hanterar gåvor till och från kungen.

- Gåvorna vid statsbesök är ett arv från en svunnen tid. I dag har de ett mer symboliskt innehåll och systemet är kanske en smula otidsenligt. Samtidigt kan man se det så här: Går man bort till goda vänner har man med sig blommor eller en chokladask. Det tillhör god ton och är en gest av uppskattning. Ungefär så är det med kungens gåvor nu för tiden. Han ger inte bort för att imponera, och gåvans ekonomiska värde har ingen större betydelse.

Även om elefanterna var en ovanligt stor och tung gåva, kom den inte helt överraskande för hovet.

- Vi var förberedda eftersom Danmarks drottning Margrethe också hade fått elefanter vid ett tidigare besök. Kungen kan ju inte ha djuren på Drottningholm så elefanterna är deponerade i Kolmården, fortsätter Johan Fischerström.

Förr i världen gav och fick de svenska kungarna oerhört dyrbara gåvor. Det kunde handla om påkostade smycken, överdådiga matserviser eller unika silverpjäser. Gåvorna var inte bara en fråga om generositet utan handlade minst lika mycket om att demonstrera makt, välstånd och upphöjdhet. De storslagna gåvorna var också ett sätt att bygga allianser inför eventuellt kommande krig.

På 1800-talet gav Karl XIV Johan exempelvis bort föremål tillverkade i den exklusiva bergarten porfyr, Dalarnas "egen diamant". Den ryske tsaren fick en cirka fyra meter hög amfora. Den dyrbara urnan, som finns i S:t Petersburg, var ett sätt att hålla de ryska makthavarna på gott humör. Sverige hade ju nyligen förlorat hela Finland till Ryssland.

Tidsandan har förändrats, och en överdrivet dyrbar gåva skulle kanske kunna uppfattas som tecken på uppblåsthet eller försök att manipulera. De presenter kungen i dag överräcker vid statsbesök har en ganska anspråkslös prägel. Det kan vara en tavla med Stockholmsmotiv, ett glasföremål från ett svenskt glasbruk eller någon annan konsthantverksprodukt med svensk anknytning. Ibland överlämnar kungen ett signerat porträtt av sig själv och drottningen.

Att välja rätt gåva - såväl personlig som officiell - fordrar taktkänsla och kunskap. För att den inte ska ge upphov till en diplomatisk fnurra eller något annat problem, måste man känna till mottagarens kulturella och religiösa bakgrund. En etsning med en yppig dalkulla i badet, signerad Anders Zorn, vore exempelvis olämpligt att ge i ett muslimskt land även om den är nog så svensk. Den skulle sannolikt uppfattas som förolämpande.

Blir kungen glad när han får en gåva vid ett statsbesök?

- Låt mig göra en stilla reflektion, svarar Johan Fischerström. Efter att som kungen ha varit regent i 31 år och deltagit i en mängd statsbesök, är det kanske lätt att bli en smula blasé. Men det är inget kungen har gett uttryck för vid våra samtal. Tvärtom uttrycker han alltid tacksamhet för en gåva.

Varje statsbesök förbereds noga, även när det gäller gåvor. I månadsskiftet mars-april kommer den lettiske presidenten Vaira Vike-Freiberga till Sverige. Någon månad dessförinnan blir det ett förbesök från Lettland. Då görs en avstämning inför den egentliga statsvisiten.

- Vi får då försöka finna ut vad president Freiberga kan tänkas vara intresserad av, säger Johan Fischerström.

Kungen, drottningen och deras tre barn får inte bara gåvor vid statsbesök, eriksgator och andra officiella sammanhang. Nästan varje dag kommer paket och brev till Slottet med hemvirkade grytlappar, snidade träfigurer och barnteckningar. Det är folkets gåvor till vår statschef och hans familj.

Från den första januari 2003 till dags dato har kungafamiljen fått en bra bit över 700 presenter. Förutom grytlappar och träfigurer innehåller paketen tavlor, konsthantverk, lampor, halsdukar och vantar. Och ändå är inte alla tusentals brev och barnteckningar medräknade. Varje gåva bokförs ordentligt och hovet skickar ett tackbrev.

Använder kungaparet några av alla gåvorna? Johan Fischerström berättar att en del tavlor, skålar och andra föremål har funnit sin plats på Slottet och Drottningholm. Allt bevaras dock för eftervärlden.

- Vänta bara om det blir bröllop, då lär det komma ännu fler gåvor, säger hovets presschef Ann-Christine Jernberg.

Om prinsessan Madeleine behöver ett par grytlappar rekvirerar hon dem då från presentförrådet?

- Med tanke på prinsessans stora intresse för design tror jag att hon besöker Designtorget eller någon annan inredningsbutik och ser vad som finns där, svarar Ann-Christine Jernberg.

Johan Fischerström ser inte oväntat den strida strömmen av gåvor till kungahuset som ett uttryck för svenska folkets uppskattning och omtanke. Men är det inte på gränsen till barnsligt att vuxna människor skickar presenter till kungafamiljen som de inte känner?

- Inte alls. Det är enastående rörande att människor visar sådan omtanke och generositet. Kungafamiljen uppskattar det, och tittar på alla gåvor även om de av naturliga skäl inte kan använda alla, säger Johan Fischerström.

Kan det finnas en baktanke med att skicka en gåva till kungen? Att tackbrevet från hovet är viktigare än själva givandet?

- Så upplever jag det inte på något sätt. Människor har inget dolt syfte med sina presenter, säger Johan Fischerström.

Till sist berättar han om när en premiärminister från ett land utanför Europa gav kung Carl XVI Gustaf en exklusiv kniv. Johan Fischerström visste att man inte bör ta emot en kniv utan att betala för den. Vad göra? Han grävde i fickan och fick fatt på en enkrona, som han gav kungen. Vilken i sin tur överlämnade slanten med en lämplig kommentar. Premiärministern uttryckte sin uppskattning, särskilt som det fanns ett porträtt av kungen på ena sidan av kronan.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut