Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

Lämnade tryggheten och ordnade ”överklassafari”

Gustav Ingman får fortfarande frågor om ”överklassafarin”.
Gustav Ingman får fortfarande frågor om ”överklassafarin”. Foto: Magnus Hallgren
Gustav Ingman lämnade sin trygga uppväxtmiljö och ordnade ”överklassafari” till det välmående Solsidan.

I slutet av januari väckte Gustav Ingman och hans vänner i gruppen Allt åt alla i Stockholm en enorm uppmärksamhet. Detta efter att de hade arran­gerat en bussresa till Solsidan i Saltsjöbaden söder om huvudstaden. Under några timmar fick passagerna reda på att det i de välmående villakvarteren bor ett flertal mångmiljonärer, riskkapitalister och ovanligt många som är dömda för skattebrott.

– Vanligen tittar man på fattiga förortsområden, ser hur slitna de är och intervjuar människor där. Förfallna hus är en sida av klasskillnaderna i det svenska samhället – lyxvillor en annan, menar Gustav Ingman.

Han och de övriga i Allt åt alla räknade med att resan till Solsidan – känt från tv-serien med samma namn i TV 4 – skulle väcka en del uppmärksamhet. Men de anade inte att uppståndelsen före, under och efter bussturen skulle bli så stor.

Fortfarande tycks initiativet med den annorlunda ”klassresan” väcka intresse, inte minst utomlands. Nyligen intervjuades gruppen av journalister från en stor japansk tidning och från den ansedda ekonomiska tidskriften The Economist.

– Vi blev polisanmälda innan bussresan och under själva turen kastade några ungdomar i Solsidan ägg mot bussen. Några av de kvinnliga medlemmarna i gruppen har fått våldshot och sexuella hot. Diskussionen om klassamhället är känslig för en del, fortsätter Gustav Ingman.

Han är 22 år och uppvuxen på Ornö i Stockholms södra skärgård. Hans pappa är lågstadielärare och hans mamma arbetar på en förskola. Som barn och ung tonåring spelade han fotboll och innebandy, det fanns inte mycket annat att göra på fritiden.

– Fast jag blev tidigt intresserad av politik. Mamma hade varit med i ungmoderaterna en gång, men ingen av mina föräldrar var politiskt aktiv när jag växte upp. Men det var ofta engagerade samtal kring köksbordet och jag uppmanades tidigt att diskutera och ta ställning.

I högstadiet gick Gustav i en skola på välmående Dalarö, ett rikt samhälle och en port till skärgården. Där märkte han att en del kamrater alltid hade de senaste märkeskläderna och teknikprylarna.

– Jag började reflektera över hur det egentligen såg ut i det svenska samhället, jag såg orättvisorna och ojämlikheten. I gymnasiet mötte jag andra som var politiskt intresserade och hamnade till slut i Syndikalistiska ungdomsförbundet.

Där var diskussionerna om klassamhället många, långa och heta. Vilka klasser finns det? Vem tillhör vilken klass? Vad innebär det att tillhöra en viss klass? Det är svåra frågor som inte har några givna svar, enligt Gustav Ingman.

– Ingen borde dock kunna blunda för att det finns stora ekonomiska och sociala skillnader i Sverige – och att de till stor del beror på klasstillhörigheten.

Vad är då en klass?

– Klassamhället har alltid varit invecklat och under förändring. Men fortfarande kan en klass genom sin kontroll över investeringarna låta en annan arbeta för sig. På så vis skapas vinster som det uppstår en kamp omkring.

– Sen finns det aldrig bara två intressegrupper i ett samhälle, men den nämnda motsättningen genomsyrar ändå allt. Vare sig det gäller bråk om övertidsersättning på sommarjobbet eller när privata företag plockar ut miljon efter miljon ur svenska vården.

Gustav Ingman säger att det avgörande för honom och gruppen Allt åt alla är den segregering vi ser i bostäder, skolor och inkomster i Sverige i dag – detta speglar en stor skillnad i makt och inflytande, enligt honom. I Stockholm anordnar Allt åt alla årligen en ”Stadskampsvecka”, målet är knyta ihop de kamper som olika grupper redan för mot till exempel utförsäljningar av kommunala hyresrätter.

– Under stadskampsveckan är inte bara de ”värsta” förorterna, som Rinkeby representerade. Det handlar inte om att jämföra extremfall av ”utanförskap” utan om att överbygga de gränser som finns mellan vanligt folk i Stockholm, säger Gustav Ingman.

För några år sedan drev Allt åt alla en kampanj under temat ”Odla ditt klasshat” i Göteborg.

Är det rätt att hata andra?

– Vi kritiserar klassamhället, men inte enskilda individer. Under resan till Solsidan pekade vi inte ut herr A, fru B, direktör C eller riskkapitalist D. Vi vill lyfta fram de strukturer som gör att en del kan leva lyxliv medan andra tvingas leva på socialbidrag. Filosofen Spinoza menade att hat inte är kärlekens motsats utan en reaktion mot de krafter som skadar dem och det vi älskar. Kärlekens motsats är likgiltighet – som att bara se på när klassklyftor växer och folk far illa.

Gustav Ingman

Ålder: 22 år.

Bor: Andrahandslägenhet i Årsta i Stockholm.

Familj: Mamma, pappa och fem yngre syskon.

Gör: Studerar filosofi, har en kandidatexamen i ekonomisk historia.

Bakgrund: Tidigare medlem i Syndikalistiska ungdomsförbundet, som han nu lämnat. Aktiv i ”Allt åt alla” som tidigare i år arrangerade en uppmärksammad ”klassresa” till Solsidan.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på DN Debatt och Insidan. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpligar.