Insidan

”Lögnen är fanatismens bästa vän”

”Det är viktigt att röra sig ute bland unga människor för att motverka den växande rasismen”, säger Siavosh Derakhti. Han arbetade som värd under Malmöfestivalen.
”Det är viktigt att röra sig ute bland unga människor för att motverka den växande rasismen”, säger Siavosh Derakhti. Han arbetade som värd under Malmöfestivalen. Foto: Anders Hansson

Som 18-åring upptäckte den troende muslimen Siavosh Derakhti att judar trakasserades i hans hemstad Malmö. Han tog initiativ till en förening mot antisemitism. I dag får han det nyinstiftade, svenska Raoul Wallenberg-priset.

Han är muslimen som kämpar för att judar inte ska trakasseras på Malmös gator. I gymnasiet arrangerade han en klassresa till nazisternas dödsläger i Auschwitz – nu drömmer han om att bli antirasisternas ”Zlatan”.

– Nja, det är hälften skoj och hälften allvar. Zlatan arbetade otroligt hårt för att bli en av världens bästa fotbollsspelare. Jag inspireras av hans vilja och energi. Lite av det vill jag ha med mig i arbetet mot alla former av rasism, säger Siavosh Derakhti.

I dag väntar ett av de allra största ögonblicken i hans tjugotvååriga liv. Klockan tre på eftermiddagen blir han den förste att ta emot ett nytt pris instiftat till minne av Raoul Wallenberg. Ceremonin äger rum på det torg i centrala Stockholm som bär namn efter den unge svenske diplomaten som räddade tiotusentals judar under andra världskrigets slutskede.

– Jag är överväldigad, nästan chockad, över den här uppmärksamheten. Att få förekomma i ett sammanhang med en så stor förebild som gjorde så mycket för andra människor är fantastiskt. Jag är ju bara en liten man från Malmö. Att jag får ett sådant här pris ... wow, det är häftigt.

För några år sedan startade Siavosh Derakhti en förening för unga muslimer som är emot alla former av antisemitism, det vill säga fientlighet mot judar och judendom. I dag omfattar verksamheten ett arbete för att stoppa främlingsfientlighet över huvud taget. Målet är att öka förståelsen mellan olika grupper i ett Malmö där också muslimer och romer är utsatta.

– Broar, säger Siavosh Derakhti. Vi människor är svarta, vita eller bruna. Vi är kristna, muslimer eller judar. Vi är födda i Sverige eller i andra länder. I grunden är vi dock lika och måste ha samma rättigheter. Att bygga broar och öka förståelsen är enda sättet att minska den spirande rasismen.

Siavosh Derakhti är uppvuxen på Zenithgatan i Värnhem, ett område ganska centralt beläget i Malmö. I skolan strulade han, skolkade och busade. Betygen blev därefter och han fick underkänt i flera ämnen. Därför pluggade han in kärnämnena svenska, engelska och matte på gymnasiets individuella program.

– Men jag fortsatte att umgås med en del kompisar som använde droger och var kriminella. Ibland är det tillfälligheter som avgör var en människa hamnar, på rätt eller på fel sida. Jag hade turen att vakna upp och inse att livet är värt mer än att bara kastas bort på sophögen.

Vändpunkten för Siavosh Derakhti kom när han fyllt arton år. Då insåg han hur viktig familjen egentligen är för honom, samtidigt märkte han vad som skedde runt omkring honom i Malmö.

– Jag läste att min stad beskrevs som gettoliknande och som ett Mini-Chicago. Jag hörde att judar trakasserades för sin tro, och kände och tänkte att svenska medborgare inte ska behöva bli bespottade för sin tros skull – oavsett om de är judar eller muslimer.

Under senare tid har allt fler judar flyttat från Malmö, trötta på att trakasseras. I dag har stadens judiska församling sex hundra medlemmar, det är en tredjedel så många som för fyrtio år sedan. Och den negativa utvecklingen tycks fortsätta, många familjer vill inte låta sina barn växa upp i en så hotfull miljö.

Siavosh Derakhti har en del judiska vänner. Själv är han troende muslim, och den religiösa övertygelsen har vuxit med åren. Det har hos honom snarare ökat än minskat förståelsen för människor med en annan tro, säger han.

– Från det att jag var liten predikade pappa om att hat aldrig kan leda till något gott. Det går inte att tala om ”dom” och ”vi”. Det leder bara till en värld av främlingsfientlighet och ondska.

Fredag, klockan 19.00
Det är sista kvällen under årets drygt veckolånga Malmöfestival. Tiotusentals besökare lyssnar till musik och föredrag och äter gott. Siavosh Derakhti är en av värdarna under festivaldagarna. Han rör sig bland ungdomar, pratar med dem och försöker vara ett föredöme.

– I dag finns en stor okunskap bland unga om det som är annorlunda och det föder i sin tur en rädsla. I skolan fick vi till exempel inte lära oss särskilt mycket om Förintelsen och det innebär att fältet lämnats öppet för fördomar och konspirationsteorier.

Siavosh Derakhti försökte på egen hand lära sig mer om historien och vad som egentligen hänt under andra världskriget. Under sista året i gymnasiet fick han idén att ordna en klassresa till koncentrationsläget Auschwitz i Polen. Ingen trodde att han skulle få ihop pengar till projektet, men med hjälp av några muslimska vänner lyckades han till slut.

Varför just Auschwitz?
– I dag finns bara några få överlevare kvar från koncentrationslägren som kan berätta om vad de var med om. När de inte längre är i livet, vem ska då berätta? Vem ska då tala om hur fruktansvärt det kan gå när ondskan får härja fritt?

Resan till Auschwitz blev av och resulterade också i en dokumentärfilm som visats på skolor och i and­ra sammanhang.

Lördag, klockan 12.00
Siavosh Derakhti kommer till en träningslokal i Kirseberg i nordöst­ra Malmö. Han ska öva kampsport under en timme. Något som stärker kropp och själ, enligt honom.

– Jag har i flera år tränat kampsport och fotboll. Träningen tillsammans med andra har lärt mig att samarbeta, men har också ökat min insikten om hur viktigt det är att vara ödmjuk och att visa respekt. Idrotten är en pusselbit som förklarar varför mitt liv tog en positiv riktning.

I dag arbetar Siavosh Derakhti som fritidsledare på en skola, kvällarna tillbringar han ofta på någon ungdomsgård. Han säger att de tjejer och killar som växer upp i dagens Malmö behöver få det stöd och den uppmuntran han själv fick när gatorna var hans tillhåll efter skolan.

Söndag, klockan 11.00
Hemma hos mamma Shahnaz och pappa Javad. Fortfarande bor Siavosh tillsammans med dem på Nobelvägen i Malmö.

– Mamma och pappa tillhörde en förtryckt etnisk minoritet och kunde inte längre vara kvar i Iran där de bodde efter att ha utbildat sig i Turkiet. De kom till Sverige för att bygga upp ett nytt liv åt min storebror och senare också åt mig som är född här i landet.

Både Shahnaz och Javad är akademiskt utbildade, han inom mikrobiologi och hon inom ekonomi. Men i Sverige fick de inte jobb inom sina specialområden. I stället öppnade de en butik för spel och för videouthyrning.

– De kämpade för att vi skulle ha mat hemma och för att vi barn skulle få det bra. De har alltid tyckt att Sverige är ett fantastiskt land att leva i, trots att de inte fick arbeta med det de drömde om. Men att fritt få säga vad man vill, att ha vilken religion man vill ... att få leva i en demokrati är något många runt om i världen längtar efter.

– Jag vill att Sverige ska fortsätta att vara ett öppet och vänligt land. Det är därför jag blir så ledsen när judar förföljs, eller när muslimer och romer blir trakasserade och hotade. Attacken nyligen mot den muslimska kvinnan i södra Stockholm som bar slöja gav mig mer bränsle att kämpa mot islamofobi och antisemitism.

Måndag, klockan 14.45
Siavosh Derakhti kliver på planet som ska föra honom från Sturups flygplats till Arlanda. Han är lite spänd inför det som väntar. Att ha utsetts till den första mottagaren av Raoul Wallenberg-priset är stort.

– I skolan fick jag inte reda på ett dugg om honom. Raoul Wallenberg är en fantastisk förebild som riskerade sitt eget liv för att rädda andra. En enda individ kan göra stor skillnad, vilket han visade. Men tillsammans kan vi nå ännu längre. Det driver mig att arbeta ännu hårdare mot främlingsförtrycket och rasismen.

Tror du det att det går att påverka unga i Malmö att bli mer toleranta?
– Ja, det är min övertygelse. Okunskapen och extremismen ökar här och runt om i Europa. Det bästa botemedlet är att sprida kunskap och sanning. Lögnen är fanatismens bästa vän.

Har du själv blivit hotad för ditt engagemang?
– Jag har inte upplevt några påhopp på stan, men jag har fått ganska många otrevliga mejl. Men det är inte mina judiska ”kusiner” eller muslimska ”bröder” som hör av sig. Snarare är det vita svenskar som hoppar på mig. Jag är ju inte blåögd och ljushårig, utan bara en mörkhyad utlänning ...

Föräldrarna och Raoul Wallenberg är viktiga förebilder men även en tidigare Malmöbo har satt starka avtryck hos Siavosh Derakhti.

– Zlatan Ibrahimović! Han tog sig bort från betongen och gatorna och är i dag en idol för många unga här i stan. Det finns mycket att lära av honom. Vi antirasister behöver många Zlatan. Jag skulle gärna vilja bli en av dem.

Fotnot: Föreningen ”Unga mot antisemitism & främlingsfientlighet” vill bekämpa antisemitism, islamofobi, afrofobi och förtryck av romer. Siavosh föräldrar tillhörde den azerbajdzjanska-turkiska minoriteten i Iran, den största i landet.

Fakta: Siavosh Derakhti

Ålder: 22 år.
Bor: Malmö.
Familj: Mamma Shahnvaz, pappa Javad och storebror.
Gör: Arbetar som fritidsledare på en skola, arbetar frivilligt för att stötta unga. Driver föreningen Unga mot antisemitism & främlingsfientlighet.
Aktuell: Får i dag ta emot det nyinstiftade Raoul Wallenberg-priset i Stockholm. Prissumman tänker han använda för att motverka alla former av rasism. Hoppas kunna ordna resor till koncentrationslägret Auschwitz i Polen med unga från Malmö. Vill stötta unga judar, muslimer och romer som trakasseras.