Att vända en skola

När Lärarförbundet år 2004 utsåg Landets bästa skolkommun hamnade Haninge på 290:e plats - sist, alltså.

Samma höst var Haninge den kommun i Stockholms län där eleverna hade allra lägst betyg.
Bara sex elever av tio gick ut nionde klass med betyget Godkänt eller bättre i alla ämnen. Fyra av tio saknade fullständiga betyg; skolan hade misslyckats med att ge dem de kunskaper de hade rätt att få.

Lika illa var det med lärarnas tilltro till barnen. Sex av tio trodde att alla elever i Haninge kunde nå målen - fyra av tio ansåg alltså att vissa barn saknade möjlighet att lära sig så mycket att de kunde få godkänt i alla ämnen.

Något måste göras, det insåg samtliga politiska partier i kommunen. Kunde det till exempel finnas ett samband mellan lärarnas låga förväntningar på eleverna och elevernas dåliga resultat?

Mats Öhlin, nybliven chef för barn- och utbildningsförvaltningen, var inne på det spåret. Han var starkt inspirerad av resultaten inom den forskningsgren som handlar om framgångsrika skolor. (Se tidigare artikel i Insidans serie.)

Nu föreslog han en grundlig och självkritisk granskning av skolan i Haninge, och han fick alla politiker med sig. Han gav uppdraget till två av sina medarbetare: Eva Andersson och Jonatan Block.

I två omgångar besökte de förskolor, grundskolor och gymnasier och lyssnade på undervisningen i klassrummen. De intervjuade lärare och rektorer, elever och föräldrar, chefer och tjänstemän på skolförvaltningen - sammanlagt omkring 300 personer.

Det visade sig att nästan alla lärare i Haninge var besjälade av sitt arbete, och de flesta hade bra relationer till sina elever - men alltför många hade mer eller mindre omedvetet delat in barnen i två olika grupper: de läraktiga och de hopplösa. Och likadant gjorde många rektorer.

Mats Öhlin tror att lärarna och rektorerna var påverkade av samhällsdebatten:
- Det har ju länge hävdats att barn från så kallade invandrartäta områden med stora sociala problem har så dåligt stöd hemifrån att de knappt har en chans i skolan. Och självaste Skolverket skickar samma signaler. En av verkets metoder att bedöma hur framgångsrika olika skolor är, den så kallade Salsametoden, bygger just på den fördomen.
Visst kan det vara tuffare att arbeta som pedagog i en förort där många föräldrar är lågutbildade eller arbetslösa, det medger Mats Öhlin.
- Men varje barn kan ta ett steg åt rätt håll, och ett steg till, och ett till... Om inte undervisningen fungerar är det förstås skolans fel - inte elevens eller föräldrarnas, säger han.

Skolans självklara huvudmål att ge eleverna kunskap hade hamnat i skymundan i Haninge, enligt granskningen. Lärarna diskuterade sällan pedagogik, och många använde ensidiga undervisningsmetoder. Till exempel var det väldigt vanligt att eleverna fick forska efter kunskap på egen hand. Följden var att de duktiga eleverna oftast fick mest hjälp; de svagare satt bredvid och gjorde ingenting.
- Den här undervisningsmetoden har länge ansetts modern, säger Mats Öhlin. De lärare som har använt den här i Haninge har till och med kunnat få högre lön. Men alla elever klarar inte att arbeta under så fria tyglar. Många behöver i stället en mer lärarledd undervisning med tydliga instruktioner. En bra skola måste alltså erbjuda bådadera - och en rad varianter däremellan.

När det gällde barn med särskilda svårigheter koncentrerade sig skolpersonalen i Haninge för mycket på barnets brister och för lite på vilka pedagogiska metoder som kunde tänkas fungera, enligt granskningen. Det hade också blivit väldigt vanligt att de problematiska eleverna plockades bort från klassrummen och placerades i särskilda smågrupper; många barn var så ofta uteslutna från klassgemenskapen att de lätt kunde känna sig utpekade som mindre värda, och de flesta uppvisade inte alls bättre resultat.

Utredarna upptäckte också att utvecklingssamtalen alldeles för ofta handlade om elevens misslyckanden i gången tid och alldeles för sällan om vad som borde göras framöver. Därmed förlorade föräldrarna chansen att hjälpa till.

Dessutom hade rektorerna alltför många administrativa plikter för att kunna fungera som skolans pedagogiska ledare; lärarna lämnades ofta i sticket med sitt svåra jobb.
"Det behövs en synvända", konstaterade Mats Öhlin och hans medarbetare.
- Alla tankar som gick ut på att vissa elever var hopplösa måste kastas över bord - det förstod vi. Nu riktade vi sökljuset mot skolans brister i stället.

Under vårterminen 2005 arrangerades en serie stormöten där samtliga kommunens 2.700 skolanställda fick ta del av resultatet av den stora granskningen. Alla fick också komma med förslag till åtgärder.

Lärarna hade studiedagar om hur kunskapsmålet skulle komma i fokus, om de särdrag som enligt forskningen förenar framgångsrika skolor och om den vitryske psykologen Lev Vygotskijs idéer gällande lärandet som en social process, där pedagogen aktivt måste utveckla en varm relation till eleven för att lyckas.

Numera kontrolleras Haningebarnens läsförmåga redan efter första klass, och kunskaperna i matematik och kemi granskas i trean respektive femman.
- Tidiga kunskapskontroller är bra för de svaga eleverna, säger Mats Öhlin, för skolan får chansen att hjälpa dem innan de halkar efter för mycket. Lärarna känner kravet att organisera undervisningen bättre, goda idéer sprids och ingen kan längre gömma sig i klassrummet med en dålig undervisning.

Många lärare i Haninge har fått vidareutbildning, och alla anställda inom förskolan har fått lära sig mer om Reggio Emilia-pedagogiken. Dessutom ska skolförvaltningen omorganiseras så att rektorerna får bättre stöd och mer tid att utveckla det pedagogiska arbetet.

Haninge kommun är ensam i landet om att ha gjort en så omfattande och självkritisk analys av problemen i skolan och ett så ambitiöst försök till kursändring.

Ingen vet om satsningen blir lyckad i längden. Men faktum är att betygsnivån i Haninge har stigit under de senaste tre åren, och numera är det inte 60 utan 70 procent av niondeklassarna som blir godkända i alla ämnen.
- Vi har en bit kvar upp till riksgenomsnittet, men vi är på väg! säger Mats Öhlin optimistiskt.

För tre år sedan undersöktes läsförmågan hos sjuåringarna i Haninge för första gången. Då hade 60 procent av barnen uppnått en viss grad av läsförståelse. I fjol gjordes undersökningen om, och då hade 88 procent nått målet.
- I år är vi uppe i 92 procent, säger Mats Öhlin, och vår strävan är förstås 100 procent!

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut