Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

”Mina vänner har valt bort mig och umgås bara med varandra”

Foto: WENN.com/IBL

Hon känner att hon har svårt att upprätthålla vänskap, framför allt med andra kvinnor. När hon introducerade två av sina vänner för varandra ledde det till att de två började träffas utan henne, och slutade höra av sig. Psykolog Liria Ortiz svarar.

Ställ frågor till Insidans experter – mejla till fragainsidan@dn.se

Fråga:

Jag är en frånskild kvinna som är strax över 40. Jag har barn som bor hos mig varannan vecka och har både ett bra jobb och boende och ett mycket fint förhållande med en man i en annan stad. Jag upplever dock att jag misslyckas med att upprätthålla givande vänskapliga kontakter med framför allt kvinnor. Eller rättare sagt, jag har ett antal bra vänner sedan mycket länge (även kvinnor) men upplever att det är svårt med kvinnlig vänskap.

Som person är jag ganska känslig, men också utåtriktad och social, jag tycker om människor men har också behov av tid för mig själv. För några år sedan då jag varit sjuk under en längre tid, arbetade jag aktivt för att skapa nya kontakter och etablerade en fin kontakt med en kvinna i min egen ålder. Vi började gå promenader om kvällarna och delade tankar på ett okomplicerat sätt. Jag lärde även känna hennes man lite grann, även om primärrelationen var till kvinnan.

Eftersom jag är en person som gärna vill dela glädjen och vill vara generös med mina kontakter, introducerade jag min nyvunna väninna för en annan väninna. Det föll sig så att det blev en lyckad matchning – de har mycket gemensamt. Till att börja med var allt frid och fröjd, vi bjöd hem varandra på middagar och umgicks allihop. Därefter skedde något – de började anordna sina egna bjudningar och uteslöt mig helt. Detta har nu pågått i mer än ett år, då jag inte fått en enda inbjudan, inför nyår var jag inte bjuden någonstans och har senare förstått att de firat tillsammans.

Samtidigt har mina två väninnor också slutat höra av sig till mig. Det kommer inga förfrågningar om promenader eller enkla kvällstillställningar. För att inte vara snarstucken har jag vid några tillfällen bjudit in dem och senast enbart de två väninnorna (utan deras män) men det har inte kommit några initiativ tillbaka. Den ena kvinnan har en man som är ganska dominant och en av mina teorier kring varför hon inte längre vill ses är att han har synpunkter på mig, jag vet inte om det är så men det gör mig i så fall besviken att väninnan låter vänskapen rinna ut i sanden av hänsyn till sin man. Hon har tidigare hört av sig då han varit bortrest och jag har frågat varför det mönstret varit tydligt, hon har svarat att hon gärna är med sin man när han är hemma.

Vad den andra väninnans ointresse beror på är svårare att förstå. Vi är inte jättelika och har skilda intressen, men jag tycker om henne och hade kanske hoppats på större intresse från hennes sida. Jag har tappat orken att bjuda till och föreslå aktiviteter. Det kanske är bättre att ge upp och inse att de inte är några riktiga vänner? Vad som framför allt irriterar mig är att kvinnor generellt ofta låter män påverka deras vänskapsband. I stället för att stå upp för sina vänner låter man banden rinna ut i sanden för husfridens skull.
Besviken väninna

Svar:

Hej! Jag tror att du tyvärr berättar om en ganska vanlig erfarenhet. Vänner kan vara oss så nära. De kan ha följt oss under stor del av vårt liv och innebära ett sammanhang där vi vågar visa upp oss med alla våra skavanker och tillkortakommanden, och är trygga i att vi möts av ett självklart accepterande och lojalitet. Men en annan erfarenhet av vänskap finns också; att vänner kommer och går i våra liv.

Vänskap är i normalfallet en tillfällig relation, och jag inser att jag kanske utmanar när jag skriver detta. Men vänskap är ändå, om vi ser till statistik snarare än till idealiserade föreställningar, i hög grad resultat av ett behov i ett visst skede i livet. Och livet är ju i en ständig rörelse, ibland inser man att förutsättningarna för vänskap inte längre finns.

Jag tror att även du har erfarenheten att när man ser tillbaka på sitt liv som vuxen, så kan man minnas ganska många personer som en gång var ens vänner, till och med nära vänner, som inte längre finns i ens liv. Livet verkar nu en gång vara så att vänskap ganska ofta är något ganska obeständigt. Vilket inte alls behöver vara uttryck för brist på förmåga till vänskap, eller för självupptagenhet, varken hos en själv eller hos andra. Snarare verkar det vara en del av vänskapens väsen.

Jag vill med detta resonemang inte alls bagatellisera det som hänt dig. Du har all rätt till din besvikelse och ilska över hur dina väninnor betett sig. Du frågar om du ”ska ge upp och inse att de inte är några riktiga vänner?” Mitt svar är att det är precis det du ska göra, hur trist och orättvist det än känns för dig. Du har faktiskt gjort det som en bra vän kan göra i den här situationen. Mitt råd är att du inte fortsätter att göra mer av samma sak. Konstatera i stället sakligt att det är som det är. Acceptera att vänskap ibland inte är beständig, och att av några skäl har dina väninnor valt att dra sig undan från dig.

Men hur kan det förstås? Du är ”utåtriktad och social”, du tycker om människor, och du har ett kvitto på din talang för vänskap; du har ett antal bra vänner sedan mycket länge. Det som händer behöver inte handla så mycket om hur du är, och vad du gör. Jag vill vända på perspektivet. Anknytningsteorin inom psykologin säger att vi som individer har ett anknytningsmönster, ett typiskt sätt att relatera till andra människor, som spelar roll för hur man uppträder i relationer, som till exempel som vänner. Några har ett tryggt anknytningsmönster, andra har ett otryggare där man fungerar bättre i ytliga relationer men håller distans och ibland drar sig undan när man upplever förväntningar på närhet.

Jag vet ju inte om detta stämmer, men jag får en bild av dig, när jag läser ditt brev också ”mellan raderna”, som en okonventionell och rak person. Jag tycker att du ska fråga dig om de här sympatiska egenskaperna, om jag nu har rätt, som gjort dig så uppskattad av dina vänner, är något som kanske dåligt matchar de väninnor som dragit sig undan dig.

Du har också en tanke om vad som kan förklara det som hänt; att dina två väninnor, som båda lever med var sin man, föredrar att träffas på parmiddagar och liknande, inte minst eftersom det verkar vara vad deras män vill. Och att du som frånskild (även om du har ett förhållande men en man i en annan stad) blir socialt obekväm i umgänget. Det är en ganska vanlig erfarenhet. Folk är vana att umgås på ett visst sätt. Att som par även bjuda in en vän som är singel på middagar och bjudningar kan uppfattas som obekvämt. Man är osäker på hur man ska förhålla sig till den som kommer ensam. Behöver man tänka på vad man ska prata om för att inte göra hen ledsen eller få hen att känna sig utanför? Den enklare lösningen är ibland att inte bjuda alls.

En annan vanlig förklaring är att kvinnorna som lever i par ska vara rädda för att singelkvinnan ska komma att väcka intresse hos deras partner. Visst kan det väl förekomma, men jag tror snarare att det är osäkerheten kring hur man ska förhålla sig till ensamheten som spelar större roll. Ensamstående kvinnor kan även uppfattas som mycket självständiga, och att de har ett fritt och spännande liv. Det kan också kännas knepigt att förhålla sig till. Både för kvinnorna och männen.

Så, för att sammanfatta, mitt råd är att du accepterar att dina försök till vänskap inte utvecklades som du hoppades den här gången, men ge inte upp; du är alldeles tydligt en person som har förmåga till vänskapliga relationer.

Ställ frågor till Insidans experter – mejla till fragainsidan@dn.se

Läs fler frågor här

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på DN Debatt och Insidan. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpligar.