Islam i Sverige

Miljöpartisten Mehmet Kaplan är den som är "mest" muslim av de två. För honom är islam en naturlig del av vardagen. Han vill att alla religioner ska få vara en del av det svenska samhället, och arbetar för att människor fritt ska få utöva sin religion.

- Om någon ville förbjuda ett visst klädesplagg, till exempel sjalen, så tror jag att det skulle skapa ett stort utanförskap. Det skulle jag som muslim ha väldigt svårt att acceptera, säger han.

Moderaten Reza Khelili Dylami är en kostymklädd politiker med ett vänligt leende. Han tycker att religionen tillhör det privata, och vill inte blanda in den i några politiska beslut. Han är ingen muslimsk moderat, bara moderat och muslim, säger han.

- Muslimer som behåller sin stränga religiösa syn här i Sverige är jag kritisk mot. Många av oss flyktingar kom hit för att vi behövde skydd. Här i landet handlar det om svensk politik, och att alla har samma skyldighet oavsett vilken religion de har, säger han.

Reza Khelil Dylamis starka motstånd till att kombinera religion med politik har med hans förflutna att göra. Han föddes år 1967 i norra Iran och när den iranska revolutionen inträffade var han elva år. I de tidiga tonåren började han sedan intressera sig för politik.

- Att vara aktiv i politiken var mycket populärt i Iran på den tiden och jag hade ett driv att uttrycka mina politiska intressen. Jag ville visa mig vuxen och imponera på dem som var äldre än jag.

Men den drivkraften blev snart farlig och som fjortonåring hamnade Reza i fängelse.

- Mitt straff var 385 piskrapp på foten. Jag blev torterad under mer än ett halvår och fick inte duscha under den tiden. I tre år och sjutton dagar satt jag fängslad. Jag förlorade några av de bästa åren i mitt liv, säger Reza Khelili Dylami.

När han var sjutton år blev han frisläppt och flydde först till Pakistan, där han sökte politisk asyl. Så småningom fick han komma till Sverige, och i mars 1987 anlände han till Sandviken.

I Sverige startade Reza Khelili Dylami en förening för iranska monarkister. Målet var att införa demokrati i Iran. Under många år var han ordförande i föreningen, men han blev mer och mer intressad av svensk politik. Så småningom kom han fram till att moderaterna var det svenska parti som skulle passa honom bäst.

Mehmet Kaplan har en helt annan bakgrund. Han är född i Turkiet och kom till Sverige som ettåring. Under sin uppväxt bodde han bland annat i Skövde och Krylbo - ett väldigt skyddat liv, menar han.

Han ger ett glatt och mjukt intryck och rör sig obehindrat mellan olika världar - den svenska, den turkiska och den muslimska. Han är nykterist, andra generationens invandrare, och bor i Husby utanför Stockholm, en förort i ett typiskt miljonprogramsområde.

Mehmet Kaplan engagerade sig både i nykterhetsrörelsen och i olika muslimska organisationer innan han blev riksdagspolitiker. Bland annat var han ordförande i Sveriges unga muslimer och presstalesman för Sveriges muslimska råd.

Men i sitt ideella arbete kände han ofta att det var svårt att påverka på riktigt, och han ville själv vara med och fatta besluten. Då gick han med i miljöpartiet, som han tyckte verkade mena allvar med sitt tal om lika rättigheter och internationell solidaritet.

Islam spelar en stor roll i Mehmet Kaplans liv. Han ber fem gånger om dagen, varav två böner i riksdagshuset: en mitt på dagen, och en på eftermiddagen. Då går han till sitt rum där han har egen dusch och toalett. Där tvagar han sig före bönen: armar, öron, ansikte och fötter tvättas. I ett skåp på rummet förvarar han sin bönematta och Meckakompass.

- Här, visar Mehmet Kaplan och lyfter på en svart tröja med AIK-tryck och drar fram mattan och kompassen.

Varje fredag vid lunchtid går han på fredagsbön, och det är väldigt sällan han missar den.

- Fredagsbönen är obligatorisk. Jag måste närvara vid den, det är väldigt viktigt för mig, säger Mehmet Kaplan.

Händer det att bönen krockar med något?

- Nej, hittills har det gått bra. Det är plenifritt på fredagar, och när det gäller våra interna möten i miljöpartiet ser jag till att det inte krockar. Hittills har jag aldrig mött någon som inte respekterar min tro, säger Mehmet Kaplan.

Han tycker att det går bra att anpassa religionen till vardagen. Islam är ingen totalitär religion, enligt honom. Han känner sig hemma i miljöpartiet, som skapar utrymme för personlig tro.

Reza Khelili Dylami valde däremot att gå med i moderaterna för att han ville arbeta för frihet.

- Det var deras sätt att tänka lite friare och arbeta för individens frihet som lockade mig. Jag är en person som vill utveckla, och jag tyckte att det verkade finnas störst chanser till det hos moderaterna, säger han

Reza Khelili Dylami går nästan aldrig i moskén, förutom när det är begravning. Islam är för honom en privat angelägenhet, och muslimer har ett fritt val för hur de utövar sin religion.

- Min fru väljer själv om hon ska ha slöja eller inte. Hon går i mycket kort kjol sommartid. Min dotter kan själv bestämma om hon vill bli kristen eller muslim, och om hon vill använda slöja eller inte. Vissa muslimer vill ha slöja, men de ska inte tvinga andra att ha det.

När han läser i tidningarna att muslimer är stränga i sin trosutövning tycker han inte att det stämmer. Många iranier har till exempel en ganska fri syn på religionen, vilket gör att vissa muslimer anser att iranierna inte är "riktiga muslimer".

- Men de har fel. Man kan ju vara kristen utan att gå i kyrkan. De religiösa reglerna kan man välja att följa, till nittio procent - eller tio procent. Bara för att du är moderat så är du kanske inte aktiv politiskt, eller så är du mycket aktiv. Det är samma sak med islam, det är inget att vara rädd för. Det är fundamentalisterna som är farliga, de som använder islam som ett vapen, säger Reza.

Mehmet Kaplan anser att människors fördomar mot muslimer är ett stort problem i Sverige. Många muslimer tvingas förklara varför de lever som de gör. Kvinnorna får argumentera varför de har sjal, männen varför de uttrycker sin tro.

- Det leder till diskriminering av muslimer.

- Jag förstår att det kan finnas en naturlig undran bland svenskar över det nya, men när den övergår i en strukturell diskriminering -
där man systematiskt sorterar bort personer med muslimskklingande namn - då blir det ett problem, enligt Mehmet.

Han tror att fördomarna delvis skapas av mediernas snuttifierade rapportering och debatt, och att synen på muslimer skulle kunna förändras om medierna ansträngde sig för att visa islam från fler synvinklar. Ibland kommer dock en mer rättvisande bild fram i till exempel livsåskådningsprogram i radio och tv, menar han.

- Om man skrapar lite på den här fördomsfernissan så framträder helt plötsligt någonting nytt. Man blir ibland förvånad över hur tunt fördomsskalet är, säger han.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut