Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

”Okunskap kan också vara diskriminering”

Foto: Thomas Karlsson
”I Sverige har det blivit en norm att romer diskrimineras. Ingen ifrågasätter det längre. Det gör mig riktigt upprörd”, säger Sunita Memetovic, 22 år. I höst ska hon leda ett projekt som granskar hur romer diskrimineras i skolan.

”Många romer har drömmar, men det är få som faktiskt lyckas.” Det fick Sunita Memetovic höra av en lärare när hon gick på gymnasiet. Det påståendet har hon motbevisat flera gånger om. Trots det blir hon lika arg varje gång hon tänker på det.

– Drömmar måste alla barn få ha, vare sig man är svensk, kurd eller har romskt ursprung. Ett sådant uttalande kan sätta spår i en ung människas liv. Konstigt nog tryckte lärarens ord inte ned mig, de snarare sporrade mig, säger Sunita.

Sunita Memetovic har en meritlista som väldigt få 22-åringar har. Hon är snart färdig jurist, hon har spelat in film och hon är tvåfaldig VM-medaljör i karate. Hon jobbar för Tris (Tjejers rätt i samhället), en organisation som vill motverka hedersrelaterat förtryck och våld, och hon är också mycket engagerad i frågor som rör minoritetsgruppen romer. I höst är hon ledare för ett rikstäckande projekt som ska granska strukturer och normer i skolan som kan vara diskriminerande för romer.

– Ja, jag är driven och ambitiös. Men det är jag för att jag är Sunita, inte för att jag är rom – även om jag är en väldigt stolt rom. Det är jag ganska noga med att urskilja. Jag får ofta höra att jag är så duktig, men det beror ju på att jag är jag. Jag har alltid haft mål som jag strävat mot, dessutom har jag en familj som alltid har stöttat mig, säger hon.

Vi träffas i Sunitas studentboende en bit utanför Uppsala. Hon delar en liten lägenhet tillsammans med en väninna som också studerar, de bor i ett pittoreskt radhusområde med prunkande blomlådor, trädgårdsmöbler och barncyklar.

– Vi sticker ut lite här i området, det bor mest familjer här. Men vi trivs, även om det är långt från stan. Man får planera sina resor lite mer bara.

Sunita Memetovic föddes i Serbien 1990. När hon var ett år flydde hon till Sverige tillsammans med sin familj från det krig som börjat blossa upp i dåvarande Jugoslavien. Båda föräldrarna är romer. Till slut hamnade de i Säffle, där Sunita växte upp.

– Man kan säga att jag har varit en länk mellan samhället och mina föräldrar. De är inte lika bra på svenska som jag. De har aldrig kunnat hjälpa mig med läxor, med verb och substantiv ... Det har jag fått klara själv, med hjälp från and­ra elever eller med hjälp från andra vuxna. Men de har alltid trott på mig.

När Sunita var tio år såg hennes lärare en annons om att en romsk flicka söktes för en roll. Sunita, som älskade att spela teater, sökte och fick efter flera provfilmningar rollen i Agneta Fagerström Olssons serie för SVT med titeln ”Den förste zigenaren i rymden”. Filmen handlar om ett syskonpar som ger sig av till Bosnien tillsammans för att leta efter sin mamma som försvann under kriget. Filminspelningarna innebar resor i Polen, Rumänien och Bosnien som tog ungefär ett år. Sunita reste själv tillsammans med de andra i filmteamet och en lärare.

– Jag lärde mig otroligt mycket under den här perioden. Vi var i Auschwitz och filmade. Där fick jag reda på att det var över en halv miljon romer, som liksom judarna mördades i koncentrationslägren. Det var svårt, jag bröt ihop där under en scen, men besöket var samtidigt oerhört lärorikt tycker jag så här efteråt.

I Rumänien träffade Sunita romska gatubarn som bodde i kloakerna och som sniffade lim.

– Vi filmade tillsammans med några av barnen. Vi, syskonen i filmen, skulle spela att vi fått slut på pengar där i Rumänien, och att vi skulle bo med barnen och tigga tillsammans med dem. Jag var lika gammal som barnen, det var jobbigt att se hur tufft de hade det, säger Sunita.

Sunita kunde förstå lite av vad de sa, men inte så mycket. Det romska språket har många variationer, i Bosnien hade hon lättare att förstå de romer hon träffade.

Vad tänkte du som tioåring om allt detta?

– Jag tänkte att jag har det väldigt bra, att det inte är okej att barn har det som dessa barn, säger Sunita allvarligt.

Engagemanget för romer i världen har Sunita Memetovic burit med sig sedan dess.

– Det var hemskt att se hur romerna levde, i Bosnien bodde många i baracker. Men det är nästan som om det är okej för alla i dag. Romernas låga levnadsstandard i Europa har blivit en norm som ingen ifrågasätter. Det är det som är min drivkraft, på vilket sätt är det okej att romer lever så? Tycker vi att det är okej för någon annan folkgrupp?

Sunita säger att vi pratar så fint om mänskliga rättigheter och att människor är lika mycket värda, men för romer verkar de rättigheterna inte gälla.

– Frankrike, till exempel, skapar regler som gör att romer inte får komma in i landet utan slängs ut, trots att de är EU-medborgare. I Sverige har den romska gruppen mycket låg status, romer och somalier är längst ned på ”invandrarskalan” kan man säga. Romer har funnits i fem hundra år i Sverige, har blivit erkända som minoritet, och det är dags att vi accepteras, säger Sunita.

Att bli jurist har varit en av Sunitas drömmar. När hon var liten ville hon antingen bli advokat eller skådespelare.

– Jag såg många amerikanska tv-serier som liten och påverkades av det, haha. Men jag har också drivits av ett starkt rättspatos, jag vill förändra. När Fadime mördades gick jag på mellanstadiet. Det som hände henne berörde mig mycket och gjorde mig intresserad av hedersrelaterade frågor – frågor som också finns inom den romska kulturen, säger Sunita.

Hon har varit med och lämnat synpunkter på en statlig utredning om romers rätt och deltar ofta i olika konferenser och debatter som berör minoritetsgruppen. Projektet anti(Z), som Sunita tar ett sabbatsår för att arbeta med i höst, är helt i linje med regeringens beslut om ”romsk inkludering” – en långvarig satsning på att romer lättare ska komma in i samhället. Syftet med projektet är att undersöka och synliggöra vilka normer och strukturer som finns i kommuner och i skolväsendet och som kan vara diskriminerande för romer.

– Jag tror att man kan påverka atti­tyder på individnivå, det har jag försökt att göra i hela mitt liv. Men att vara en förebild räcker inte, det måste mer till liksom. Nu försöker jag påverka även på nationell nivå, genom allt jag är engagerad i och arbetar med, säger Sunita.

Projektet ska mynna ut i en metodhandbok för hur kommuner och skolor kan arbeta förebyggande mot antiziganism.

– Många har ingen aning om att romer är en minoritetsgrupp, och det kan gälla även för skolpersonal. Okunskap kan också vara en form av diskriminering. Vår förhoppning är att boken sprids till skolor i hela landet.

På sikt vill Sunita jobba med integrations- och minoritetsfrågor i sitt yrke som jurist och förhoppningsvis även som politiker på högre nivå, säger hon.

– Jag tror att det kan vara en fördel att kunna se saker ur olika perspektiv. Jag har min romska bakgrund och identitet, men jag är också svensk. Ibland känner jag mig som en utomjording som pendlar mellan två världar. Men jag försöker hela tiden hitta en balans. Och jag tror starkt på att ha mål och drömmar – och kämpa hårt för dem, säger Sunita Memetovic.

Sunita Memetovic

Ålder: 22 år
Gör: Studerar på juristlinjen , ingår i ett mentorsprogram där hon har justitierådet Göran Lambertz som mentor, arbetar för organisationen Tris (Tjejers rätt i samhället), mycket engagerad i frågor som rör romer.
Aktuell: Tar ett sabbatsår i höst och driver tillsammans med Tris projektet anti(Z) – ett utbildningsprojekt i fyra kommuner som ska granska och synliggöra vilka normer och strukturer som finns i kommun- och skolväsende och som kan vara diskriminerande för romer. Projektetet finansieras av Ungdomsstyrelsen.
Familj: Mamma och pappa i Trollhättan, fyra syskon, mor- och farföräldrar i Serbien.
Tycker om: Att träna karate, tog två VM-guld i stilen wado ryu som 17-åring. ”I dag hinner jag inte träna, men karaten är en del av mitt liv. Den har gjort att jag har utvecklats som människa, stärkt mig mentalt. Inom karaten kan man inte tveka. Gör man det när man kommer upp på mattan är det kört.”

Så ska romers rättigheter stärkas

I år beslutade regeringen att under 20 år framåt satsa på att förstärka romernas rättigheter i samhället.

Det övergripande målet för ”romsk inkludering”, som satsningen kallas, är att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som är icke-rom. Pilotverksamheten, som innefattar fem kommuner (Göteborg, Helsingborg, Linköping, Luleå och Malmö), genomförs mellan 2012 och 2015.

Romer blev erkänd som nationell minoritet i Sverige år 2000. Totalt finns det cirka 50 000 personer med romsk bakgrund i landet.

I Sverige har romer funnits i hundratals år. I år är det 500 år sedan romer första gången noterades i Stockholms stads tänkebok, dåtidens rådhusrättsprotokoll.

Genom historien har romer fått utstå diskriminering, trakasserier, tvångssteriliseringar och förföljelse. In på 1950-talet nekades romska barn att gå i skolan.

Av världens uppemot 20 miljoner romer finns 12–15 miljoner i Europa.