Att vända en skola

Regnet hänger tungt i luften när Pernilla Andersson strax före åtta på morgonen kliver av bussen. Hon går med snabba steg för att inte bli våt och är snart framme vid skolan.

Samtidigt har Aya Alkhach hunnit fram till skolan. Hon bor bara en bit bort och behöver inte åka buss. Hon tittar ut genom fönstret och upp mot den grå himlen.

Aya och Pernilla, som går i nian, trivs ganska bra med sin skola. Alla som jobbar där verkar tycka om sitt jobb, säger de. Lärarna kan väldigt mycket och är intresserade av eleverna. De bryr sig. Och om man känner att någon gör det sporras man att försöka lära sig något, menar Aya och Pernilla.

I några artiklar är Insidan på spaning efter vad som kännetecknar en bra skola. Nu har vi hamnat på Östergårdsskolan i Halmstad. Där tycks verkligen alla som arbetar på skolan trivas och bry sig. Är det ett svar på vår fråga?

Samtidigt som Pernilla och Aya hänger av sig jackorna hämtar rektor Kenneth Karlsson en kopp kaffe, knäpper på datorn och kastar en sista blick på den kvalitetsrapport som personalen snart ska få säga sitt om.

Han är ganska belåten. Fler elever än tidigare får godkända betyg i nian. Och efter Skolverkets besök berättade inspektörerna att de var imponerade av verksamheten.

Men är godkända betyg ett bra mått på en framgångsrik skola? Kenneth Karlsson funderar en stund och svarar sedan:

- Vi försöker vara stenhårt fokuserade på att samtliga elever ska bli sedda, att de ska få så mycket hjälp de behöver och att de ska prestera så bra som de kan. Då blir betygen ofta bättre.

Östergårdsskolan i Halmstad består av flera tvåvåningsbyggnader i gult tegel, gul puts och rödmålat trä närmast taket. Skolan ligger på gångavstånd från centrala Halmstad. I klassrummen möts tre världar. Där går elever som bor i Andersberg, ett område med hyreshus och många invandrare. Men också flickor och pojkar från villorna och radhusen i Snöstorp, där det nästan bara finns svenskar. Ganska många elever kommer också från landsbygden utanför Halmstad.

I mitten av 1990-talet skakade de flesta på huvudet när Östergårdsskolan kom på tal. Stök, bråk, dåliga betyg ... krisstämpeln var förankrad i allas medvetande. Men så började något hända.

Tre entusiastiska lärare i de samhällsorienterande ämnena pratade om hur viktigt det är att alla och då menade de alla elever får uppleva hur det känns att få godkänt på en kurs.

Susanne Paulsson, en av de tre lärarna, berättar att tidigare skulle alla elever i en klass läsa in en kurs i till exempel geologi på samma tid. Det fungerade inte särskilt bra. Hur lärarna än försökte anpassa undervisningen till allas behov blev det fel. Vissa elever tyckte att det gick för långsamt medan andra inte hängde med.

Lärarna bestämde att i stället dela upp perioden i en baskurs på fyra veckor som skulle ge godkänt betyg och en fördjupningskurs på tre veckor för dem som strävade efter högre betyg.

- De som inte var klara med baskursen fortsatte med den i tre veckor till för att få godkänt, och i dag når vi mycket bättre resultat, berättar Susanne Paulsson.

Ännu i början av 2000-talet var det skakigt på Östergårdsskolan. Elever skolkade, bråkade och tyckte att plugget var meningslöst och djävligt trist. Då flyttade Kenneth Karlsson in på rektorsexpeditionen. Han hade arbetat som lärare och skolledare i trettio år och ville utveckla sina idéer om hur en skola kan bli bättre trygghet, tydlighet och trivsel blev viktiga ledord. Hur fungerar det i verkligheten?

Wictoria Pålsson är lärare i bland annat matematik. Förra läsåret fick nio av hennes elever i årskurs nio betyget mycket väl godkänt i mattekursen ingen elev blev underkänd.

- En viktig förklaring till att det går så bra för många elever är att vi har en fungerande ledningsgrupp. Rektorerna lyssnar på oss lärare och våra idéer. Det gör att vi trivs och känner trygghet.

På skolan arbetar man också medvetet med arbetslag där lärare från olika ämnen samverkar kring en klass.

Magnus Rudgard är sedan elva år lärare i bland annat svenska och engelska. Struktur, säger han. Ett tråkigt ord men betydelsefullt.

- Tidigare var organisationen otydlig, man visste inte vem som hade ansvaret för vad och vart man skulle vända sig med små och stora frågor. Mycket hamnade mellan stolarna och inget hände.

Som mentor har Magnus Rudgard tät kontakt med tolv elever. De har var sin loggbok där de skriver ned vad som händer i skolan, i klassen och hur de mår.

- Jag läser loggböckerna regelbundet och de blir en bra värdemätare på stämningen i klassen. Jag tror att goda relationer är helt avgörande om en skola ska fungera. Jag kan vara hur bra som helst i mitt ämne men om inte eleverna känner att jag ser dem så ...

Goda relationer låter bra och en smula självklart. Men hur når man dit?

- För mig handlar det om vilken människosyn man har. Jag ser inte eleverna som problem utan som individer som har sina erfarenheter, kunskaper och begåvningar. Om många har samma inställning på en skola växer det fram ett bra arbetsklimat, tror Magnus Rudgard.

För fyra år sedan kom Aya Alkhach till Sverige från Ryssland. I dag går hon i nian.

- Jag tycker inte det är lika tufft här som i ryska skolor, vi har färre läxor och mindre krav. Men lärarna är mer närvarande, de tillåter inte oss elever att skolka och bara smyga undan.

Pernilla Andersson är uppvuxen på en lantgård och drömmer om att bli bonde. Hon säger att en lärare ska vara sträng, men inte för hård. Med mesiga lärare blir det bara en massa stök i klassrummet, säger hon.

- En sträng lärare ger inte bara en massa order, utan ser till att det blir arbetsro.

Jonathan Johansson går i klass åtta och drömmer om att bli lastbilschaufför. Hans lärare i engelska och svenska heter Kenneth, och han kan få lugnt i klassen utan att behöva höja rösten. Hur gör han då?

- Det där är en mycket svår fråga ...Jag tror att Kenneth ser oss som individer. Jag blir Jonathan, inte bara en i mängden.

Nu är det lunch. I matsalen serveras ris, korv stroganoff, salladsbuffé och hårt bröd. Eleverna klagar på maten, men de flesta tar ganska stora portioner.

Efter lunchrasten går Cassandra Nicoletti och Lezan Lurr, som går i årskurs åtta, till datasalen. De håller på att ta fram så mycket information som möjligt om folkpartiet. I går träffade de en av partiets företrädare i kommunen. När arbetet är klart ska de både hålla ett föredrag och lämna in en skriftlig redovisning.

- Vi vet vad vi ska göra, vad uppgiften går ut på och vad som krävs av oss. Det känns bra, menar Cassandra och Lezan.

I ett rum med stora glasrutor sitter skolvärden Anders Jönsson. Han är ofta på skolan redan strax efter sju eftersom några elever brukar komma så tidigt. Anders känner till det mesta som händer, även det som sker i korridorer och ute på skolgården när lärarna inte ser på.

- Trots den bakgrund många elever har så uppnår vi fantastiska resultat på skolan. Många tjejer och killar har svåra sociala problem, flera av dem kommer från krigsmiljöer.

- Enkla lösningar som att man får beslagta mobiltelefoner eller betyg i ordning och uppförande gör inte att de här eleverna klarar sig bättre. De behöver omtanke och inte hotas med piskan.

På expeditionen tar Kenneth Karlsson en fika med sina kolleger.

Fortfarande finns mycket att göra innan han är nöjd. I förra veckan blev till exempel en elev i sjuan nedslagen och sparkad av en annan elev. Händelsen polisanmäldes omedelbart. Berörda föräldrar och elever blev kontaktade. Sedan genomförde rektor, mentorer och skolvärd samtal i den berörda klassen. Nu pågår ett intensivt arbete med att förhindra att något liknande sker igen.

Kenneth Karlsson säger att elevomsorgen måste få kosta. Inför det här läsåret innebar kommunens sparbeting att en biblioteksassistent, ett par elevassistenter och en specialpedagog försvann på skolan. Det märks redan, säger lärarna. De har svårt att få hjälp om någon elev krånglar.

- Ibland känns det som om vi straffas för att fler elever klarar sig bättre. Som att vi inte längre behöver resurser för att hjälpa de som behöver. Men det är ju just de extra resurserna som gör att vi kan stötta dessa elever, säger Kenneth Karlsson.

Regnet har tilltagit. Det är ett par lektioner kvar innan eleverna och lärarna kan gå hem efter ännu en arbetsdag.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut