Insidan

”Plågsamt fokus på ytan”

Träning har blivit en täckmantel för ett utseendeideal. Och det är de unga som drabbas mest av träningshets och kroppsfixering. Som ung är man osäker redan från början, och mottaglig för kritik, säger Thomas Johansson, professor i pedagogik.

Visst är det bra om man tränar, lever sunt och har god fysik. Men kraven på att man ska vara snygg, fettfri och frisk gör också att vi blir extremt observanta på och kritiska till vår kropp.

– Den här fokuseringen på ytan, att man blir så grymt medveten om kroppen, slår hårdast mot ungdomarna. För som ung är man redan så osäker och öppen för kritik. Man vet inte om man duger.

Det säger Thomas Johansson, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, som sedan 1990-talet sysslat med ungdomsforskning och studerat bland annat gym- och kroppskultur. Just nu planerar han en ny bok om gymkulturen och fitnessvärlden, till en del baserad på den enorma mängden bloggar i ämnet.

I boken ”Makeovermani” tog han upp hur fitnesskulturen fått oss att ständigt sträva efter ett bättre – ett perfekt – jag.

– Träning handlar inte bara om hälsa, träningsidealet har blivit en täckmantel för hur en vacker kropp ska se ut. Vi ska liksom vara missnöjda, vi ska hela tiden förbättra oss. Men att ständigt tänka på det yttre och på att man kanske inte ser rätt ut är plågsamt.

I fitnesskulturens spår har kroppen fått en allt större betydelse för identiteten, konstaterar han. Och då särskilt bland ungdomar.

– För dem har kropp och identitet gått samman, deras kropp är deras jag. Man känner sig mer genomgripande dålig om man inte är nöjd med sin kropp. Man tror inte att andra kvalifikationer betyder något.

Så var det inte förr, menar Thomas Johansson.

– När jag var ung på 1960–70-talen var attityden mer avslappnad. Märkeskläder fanns inte i min värld, det var viktigare vilken musik man lyssnade på och vad man gjorde än hur man såg ut. Det var möjligt att vara litet ”sunkig” men ändå vara en bra person.

– Det går inte i dag. Ska du ut och ragga på krogen handlar allt om kropp och stil. Många unga upplever det som att om du inte är vältränad, hälsosam, ser bra ut och klär dig snyggt så har du inte en chans.Många som inte når upp till idealen mår dåligt.

Att arbetsgivare ställer allt hårdare krav på de anställdas yttre är en utveckling som känns otäck, tycker Thomas Johansson.

– Man bedömer karaktären efter ytan och tror att utseendet speglar hur hälsosamma männi­skor är. Men så enkelt är det inte. Just nu tycker jag det är kul att träna på gym och får det sponsrat av min arbetsgivare. Det är jättebra. Men nästa år kanske jag inte vill träna, jag vill satsa min tid på något annat och tycker att det är okej att gå upp några kilon. Det måste vara mitt val. Att skapa möjligheter är en sak, att styra en annan.

I dag är pressen stark på oss att söka förändring, och det på alla plan. Ansvaret har blivit individens.

– Individen har blivit måltavla för både populärpsykologerna och fitnessexperterna. Mår du dåligt, blir arbetslös eller går upp i vikt, då ska du fixa kroppen, gå i terapi, skaffa en coach, förbättra ditt cv. Men är arbetslösheten hög hjälper det inte med en aldrig så bra coach. Och ­ibland kan det faktiskt vara så att man mår dåligt för att arbetsplatsen är förfärlig eller ledarskapet inte fungerar.

Risken när allting fokuseras på individen är att vi inte ser samhällsstrukturerna runt oss, menar Thomas Johansson. Vi talar inte om sociala och psykologiska faktorer, ekonomiska klyftor, orättvisor eller exploatering.

– Sådana frågor är mycket svårare att ta tag i.