Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Insidan

Psykoanalys ger bättre samspel

Victoria hade svårt att knyta an till sin nyfödda dotter. En särskild form av psykoanalys för föräldrar och deras spädbarn blev räddningen. Nu visar en ny doktorsavhandling goda resultat för denna form av terapi.

Ibland brister det i kontakten och samspelet mellan ett spädbarn och mamman eller pappan. Föräldrarna känner inte någon närhet med sin baby, och barnet kanske upplevs så jobbigt att de till slut inte orkar med det.

Läkaren Björn Salomonsson har studerat hur psykoanalys fungerar för mamma och barn i sådana situationer – och jämfört med den hjälp som erbjuds vid olika barnavårdscentraler, bvc. Forskarrönen redovisas nu i en doktorsavhandling vid Karolinska institutet i Solna.

– En del mammor i studien fick bra hjälp på bvc, konstaterar Björn Salomonsson. Men generellt sett gav psykoanalys bättre resultat än om de endast fick detta stöd. Särskilt gällde det för mammor som anade att de hade del i problemen, och om barnet var särskilt besvärligt.

Björn Salomonssons studie visade på flera fördelar med psykoanalys än med enbart traditionell hjälp genom BVC. Mammornas depression minskade och känsligheten för barnets signaler förbättrades. Även deras stress tycktes minska, och relationen mellan mammorna och deras barn blev också bättre. Avhandlingen bygger på en jämförelse mellan 80 mor och barn-par. Hälften av mammorna lottades att gå i psykoanalys med sina spädbarn vid sidan av besöken på bvc, medan den andra halvan endast erbjöds det senare stödet.

Björn Salomonsson fick kontakt med mammorna genom Karolinska universitetssjukhuset, barnavårdscentraler och föräldrasajter. Alla uppgav att de hade stora problem med sina barn: ”Han skriker oavbrutet”, ”Hon vaknar tio gånger per natt och är otröstlig”, ”Jag är så fumlig och klarar inte att ta hand om ett nyfött barn”, ”Jag känner ingen närhet till henne” …

Björn Salomonsson intervjuade mammorna med barnen och gjorde videoinspelningar när de lekte med varandra. Sex månader senare följde han upp med nya intervjuer och inspelningar. Materialet utvärderades bland annat utifrån hur kontakten mellan mor och barn utvecklats. Därefter fick en psykolog och en barnpsykolog göra oberoende granskningar av resultaten.

– Det var viktigt att jag inte färgade forskningen och därför fick också mammorna som erbjöds analys träffa någon av åtta olika analytiker.

Björn Salomonsson arbetar själv som psykoanalytiker med bland annat mammor och spädbarn. Målet är att reparera den trasiga relation som uppstått mellan dem. Han säger att man efter en två till tre månaders lång analys kan märka att förhållandet mellan mor och barn förbättras – men hittills har resultaten inte undersökts på ett systematiskt sätt.

– Inom psykoanalytiska kretsar har det tidigare rått en viss skepsis mot traditionell forskning. Bland annat därför att vi vet att varje analyssituation är unik och att det då kan vara svårt att jämföra med andra behandlingar. Och mätmetoderna behöver utvecklas, säger Björn Salomonsson.

Själv ser han ett stort värde i att andra får en inblick i psykoanalysens värld, och att den utvärderas och jämförs med olika terapier. Det är en bakgrund till forskningsprojektet han inledde för fem år sedan.

Varför tror du att psykoanalys tycks fungera i det här sammanhanget?
– Troligen därför att fokus är på barnets beteende och känslor. Analytikern försöker beskriva vad barnet kanske känner för att där­igenom få till stånd en bättre relation. Samtidigt uppmärksammas mamman, som ofta är pressad och nedstämd.

Varför bara mammor?
– Oftast är det mamman som upplever problemen. Eftersom hon burit barnet i sin mage har hon i mina ögon ett försprång framför pappan i att känna både glädje och farhågor. Eftersom behandlingsmetoden utvecklades för mammor och spädbarn valde jag att fokusera på mammorna.

Föräldern får hjälp att förstå barnet

• Psykoanalys för föräldrar och deras spädbarn, från några veckor till två år gamla, utvecklades i USA och Frankrike. Syftet är att främja och fördjupa den tidiga anknytningen mellan föräldrarna och barnet – och därmed skapa trygghet och tillit i relationen.

• När ett nyfött barn vägrar äta eller sover dåligt kan föräldrarna ibland inte ändra mönstret hur de än försöker. Inom psykoanalysen ser man dessa och liknande symtom som ett av många sätt för ett barn att förmedla att något inte känns bra. Det försöker, utifrån sina begränsade möjligheter, att visa sitt behov av att bli förstått och hjälpt.

• Modern forskning visar att spädbarn förstår mycket av det som sker runt omkring dem, till och med den känslomässiga innebörden i vad som sägs. Föräldrarna är barnets första länk till omvärlden, och om denna relation inte byggs upp på ett lämpligt sätt kan barnets utveckling försvåras.

• Psykoanalys med spädbarn är en form av samtalskontakt där det lilla barnet sätts i fokus. Barnen är i åldrarna 0–2 år och arbetet sker tillsammans med någon av föräldrarna, ibland båda. Analytikern samtalar med föräldrarna/föräldern och iakttar hur spädbarnet uppträder och reagerar.

• Behandlingstimmarna syftar till en ökad förståelse för barnets känslor och tankar. Målet är att analytikern ska hjälpa till att skapa en fungerande relation i familjen.

Källa: Spädbarnsmottagningen vid Svenska psykoanalytiska föreningen

Björn Salomonsson.