Respekt är läkarens bästa recept

Hot och straff är inte receptet för att få mer ordning i skolan och hemmen. Det menar läkaren Lars H Gustafsson som är kritisk till det han kallar den "nyakutoritära rörelsen".

- Barn måste lära sig att lyssna till vuxna, att acceptera vissa spelregler och att utveckla ett eget tänkande. Men nu ser jag en trend där barnen ska lära sig lyda och följa de vuxnas order.

I den nyutkomna boken "En läkares samvete" lyfter Lars H Gustafsson fram hur viktigt det är att barn och ungdomar respekteras som självständiga individer, och inte som "vilda växter" som vuxna måste tukta.

Han berättar även om sin kamp för att få vapenfri tjänst, om arbetet i regeringens etiska råd efter "Estonia"-olyckan och om sitt engagemang för barns rättigheter.

Lars H Gustafsson arbetar som ­läkare på fem stora skolor i uppmärksammade Rosengård i Malmö. Där möter han tusentals barn från hela världen.

- Jag blir ofta förvånad över vilken mognad barn och ungdomar visar när de möts med respekt av vuxna som vill ha en dialog. Det gäller i Rosengård, i Västerbotten, där jag bodde tidigare och på olika orter jag besökt.

- Därför är jag orolig för en återgång till gamla tider där barn och unga lärde sig att lyda för att slippa bestraffning. Det kan leda till att vi får "lydiga soldater" utan ett personligt samvete att luta sig mot i svåra situationer.

Nyligen tog radioprogrammet "Barnen", som sänds i P1, upp att det blivit vanligare med skamvrår i Sverige. Fast de kallas "timeoutbänkar" eller "busmattor". Där får barnen sitta några minuter om de gjort något fel.

Och i det brittiska tv-programmet "Supernanny", som även sänds i Sverige, lär sig föräldrarna att använda "nauhgty chair", en styggstol. Där placeras barnen om de inte gör som föräldrarna säger.

Den här typen av program påverkar debatten i Sverige och hur vuxna beter sig mot barn, menar Lars H Gustafsson. Under senare tid har flera licensierade program för föräldrautbildning utifrån samma filosofi lanserats i Sverige. De bygger på samma tanke om stramare tyglar och en fast disciplin.

- Dessa familjestödsprogram är utformade för att hjälpa föräldrar som har svåra problem med sina barn. Men jag har märkt att de också börjar användas i utbildning av föräldrar i största allmänhet. Det är olyckligt.

Lars H Gustafsson minns när han själv var barn och vuxna ingrep med olika tillrättavisningar om han gjort något tokigt. Han kan ännu höra tonfallen och känna rodnaden: "Du borde skämmas!"

- Samvetet skulle inympas i oss barn, konstaterar Lars H Gustafsson. Som en sorts vaccin, där de vuxna höll i sprutan.

Ofta förstärkte fysiska straff, som aga, den verbala skambeläggningen. Barn stängdes också in i det egna rummet, i ett källarförråd eller en mörk garderob för att tänka över sina synder.

- Mörkret skulle påminna oss om hur mörka vi var i våra själar. Även i mitt barndomshem, som ändå präglades av humanism, fanns en "gnällgarderob" där vi barn hamnade om vi betett oss illa, berättar Lars H Gustafsson.

När han blivit vuxen berättade hans mamma hur illa hon och pappan hade mått av att bestraffa sina barn. Men att de ändå känt att de måste göra det - annars hade de ju varit "slappa föräldrar".

En pionjär för en icke skambeläggande barnuppfostran var Martin Buber, professor i filosofi i Frankfurt. Strax före andra världskriget flyttade han till Palestina.

I boken "Uppfostran" talar Martin Buber om det äkta mötet öga mot öga, det som också måste till mellan barn och vuxna.

- De möten Buber talar om är fria från förtryck, beräkning och skambeläggning. Jag blir sorgsen när jag hör alla krav på mer ordning och reda i skola och hem, allt tal om att tuffare tag och straff löser problemen. Vi är på väg att flytta oss hundra år tillbaka i tiden, menar Lars H Gustafsson.

I tonåren började han som många andra i samma ålder fundera över vad det innebär att vara människa. Hur ville han forma sitt liv? Hur skulle han förhålla sig till sina medmänniskor?

Som vuxen stod det klart för honom att ett personligt samvete inte kan skapas genom krav på ordning och disciplin, genom order om att man ska känna empati och förståelse för andra människor. Det kan bara växa fram inifrån.

- Exemplen på hur illa det kan gå med människors samveten genom en fostran byggd på hot och straff är många. Fram till andra världskriget präglades den tyska skolan av en kadaverdisciplin, där hot och straff var pedagogiska instrument för att skapa lydiga elever. Dessa elever försvarade sedan sin medverkan i förintelsen av miljontals judar i Tyskland med att de "bara" lydde order.

Redan under utbildningen fick Lars H Gustafsson höra talas om den särskilda yrkesetik som läkare ska följa. Den innebär bland annat att läkaren i sin gärning ska " ha patientens hälsa som det främsta målet och om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta, följande människokärlekens och hederns bud".

Liknande etiska yrkesregler finns för till exempel journalister och lärare. Enligt Lars H Gustafsson samlar de dock ofta damm i en pärm i en bokhylla.

För vissa är de etiska reglerna i högsta grad levande. Under sin läkargärning har Lars H Gustafsson flera gånger ställts inför svåra etiska dilemman, och mött många barn som farit illa.

- Jag kom tidigt att arbeta med barn som misshandlats fysiskt och psykiskt, som farit illa av en auktoritär våldsuppfostran. Det innebar att mitt personliga samvete hela tiden fick möta en tuff verklighet som krävde att jag tog ställning. Det utvecklade min empatiska förmåga.

Men du är ändå uppfostrad med en "gnällgarderob"?

- Jag nämnde att mina föräldrar, pappa och framför allt mamma, i grunden var humanistiska människor. När jag blev äldre sa mamma faktisk förlåt för att hon känt sig tvingad att använda en bestraffande pedagogik i bland. Redan som barn tror jag att jag märkte att de ville mig väl. De fick mig att växa som människa.

Lars H Gustafsson menar att det personliga samvetet aldrig kan formas via hot och straff. Och därför tycker han att den nygamla synen på barnuppfostran som växer sig allt starkare i Sverige är mycket olycklig.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut