Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

Så hjälper du ditt barn att ha fungerande relationer till andra

”Många barn är blyga i början men om de får känna sig fram så brukar det gå utmärkt att ta kontakt”, säger Anna Sarkadi, professor i socialmedicin.
”Många barn är blyga i början men om de får känna sig fram så brukar det gå utmärkt att ta kontakt”, säger Anna Sarkadi, professor i socialmedicin. Foto: Fredrik Funck

Barn börjar forma sina relationer till andra tidigt. Redan i spädbarnsåldern lär de sig att läsa av andra människors känslor. Men vad gör man om ens barn inte tar social kontakt, eller inte kan läsa av sina kompisar? Och hur hanterar man ett barn som blir mobbat eller utsätter andra för mobbning?

Barns interaktioner med omvärlden börjar redan när de föds. Enligt studier som har gjorts på nyfödda barn dras de mer till bilder på ansikten som tittar mot dem, än ansikten som är bortvända. Under de första månaderna börjar små barn att utveckla förmågan att läsa av andra människor, och resonera och tänka kring andra människors beteenden. Vid sex månaders ålder kan bebisar skapa förväntningar på andra människor, och förvånas om dessa förväntningar inte besvaras.

– Barnen använder små ledtrådar i tillvaron för att bygga upp en förståelse för andra människor, och det blir viktigt för det relationella perspektivet. Tidigt kan därför barn ha förmågan att kunna resonera kring andras tankar, känslor och preferenser. De små barnen är väldigt kunskapstörstande och aktivt tolkande även om föräldrar inte kan uppfatta det eftersom barnet saknar både språk och motorik – men tankarna finns där, säger Gustaf Gredebäck, professor i utvecklingspsykologi vid Uppsala universitet och föreståndare för Uppsala Barn- och BabyLab.

Vilken typ av interaktioner barnet tidigt utsätts för, har visat sig ha bäring långt in i framtiden för hur barnet skapar relationer till andra.

– Det finns jätteintressanta studier som har visat att små barn som har befunnit sig i en miljö där det funnits våld påverkas i tonåren, även om de inte kommer ihåg händelserna. De har då mycket lättare att uppfatta arga ansikten, även om en person inte är arg. De första åren har väldigt stor påverkan på hur man ser på sin värld. Och det är viktigt för att kunna skapa relationer och påverkar ens vilja och intresse för att interagera som en sensitiv vän eller partner senare i livet, säger Gustaf Gredebäck.

Hur ska man som förälder förhålla sig till detta när man har ett spädbarn?

– Det finns självklara knep, som kanske ändå inte är självklara i vardagen. Lägg ner mobiltelefonen och prata med ditt barn. Det finns inte nog med tid för att leka med och prata med även ditt spädbarn. Ta bebisen på armen och peka på saker och visa vad de är, och var känslig för barnens behov, säger Gustaf Gredebäck.

Alla barn har inte samma förmåga att läsa av andras signaler och veta när man är välkommen in i en lek, eller hur man ska initiera en lek.

Vid närmare ett års ålder börjar barn att ta aktiv kontakt med andra barn, även om de långt tidigare uppfattar och relaterar till andra barn i sin omgivning. Och studier har visat att små barns förmåga att leka med andra barn kan förutse deras relationskompetens över tid.

Anna Sarkadi är professor i socialmedicin vid Uppsala universitet. Hon menar att mycket av små barns sociala förmåga att relatera till andra barn går att träna upp.

– Alla barn har inte samma förmåga att läsa av andras signaler och veta när man är välkommen in i en lek, eller hur man ska initiera en lek. Det kan bero på barnets allmänna utveckling, och om den har tillgång till ett bra och nyanserat språk. Barnet kanske inte har språket för att säga ”kan jag få nallen”, så då tar barnet i stället bara nallen. För vissa barn kan det vara svårt med interaktionen, men det är sociala färdigheter som vi är helt beroende av för att fungera i samhället, säger Anna Sarkadi.

Om ett barn inte tar kontakt med andra barn som liten, behöver man oroa sig då?

– Det beror på hur gammalt barnet är. Vissa barn är känsliga för stimulans och kan ha som självförsvarsstrategi att stänga av. Men om det här är ett återkommande mönster hos en två- till treåring att den aldrig vill engagera sig med andra barn, har ett outvecklat språk och leker egna lekar med mycket upprepningar så kan det vara ett tecken på autism. Samtidigt ska man först fundera på om man ger barnet rätt förutsättningar att ta kontakt, en del barn är bara väldigt blyga i vissa miljöer, säger Anna Sarkadi.

Om man har ett blygt barn som inte tar för sig, vad kan man göra?

– Alla barn måste få vara som de är och det är svårt att tvinga någon att ta kontakt. Men man kan erbjuda en miljö där barnet vågar. Många barn är blyga i början men om de får känna sig fram så brukar det gå alldeles utmärkt att ta kontakt. Om man har ett barn som är väldigt ängsligt och lätt får ont i magen så skulle det kunna vara en form av psykisk ohälsa, och då får man lyssna på vad det barnet behöver. Man kan behöva hjälp av en psykolog för vägledning då.

Förutom blyghet och ängslighet finns barn som visar upp utåtagerande beteenden, och kan vara aggressiva mot sina jämnåriga vänner. Ibland kan det handla om att barnen blir överstimulerade i vissa miljöer, men även här finns tekniker för att hantera beteendet – och kunna förändra det.

– Alla barn, eller alla människor, gör saker som får uppmärksamhet oavsett om det är positiv eller negativ uppmärksamhet. Så i det fallet kan man försöka berömma de positiva beteendena hos barnet i stället för att skälla över det negativa beteendet. Till exempel när barnet nästa gång leker fint med en kompis eller turas om med en leksak så ska man uppmärksamma det och beskriva vad man tyckte att barnet gjorde bra – något som kallas för beskrivande beröm, säger Anna Sarkadi.

Hon menar också att det då är viktigt att vara konsekvent och att sätta upp regler – som ska hållas.

– Det kan vara att om man leker en lek så ska man turas om. Gör man inte det så tar man bort den leksaken i fem minuter, vilket man berättar för barnet innan – men då är det viktigt att faktiskt göra det. Sedan kan man försöka göra samma sak igen, och om barnet då kan turas om så får man inte glömma att ge beröm. Det är ganska grundläggande saker, men också väldigt effektiva.

Om man som förälder känner att man har svårt att hantera en situation med ett utåtagerande barn så finns det hjälp att få. Ett sätt att veta hur det går för ens barn är att hålla en tät kontakt med förskola och skola för att få reda på hur barnet fungerar även när man inte är på plats. Om ett barn är utåtagerande och det beteendet fortsätter upp i åldern har forskning visat att det ökar risken för utanförskap som skolmisslyckande, missbruk och kriminalitet.

– De här utagerande beteendeproblemen kan bero på stress eller en svår levnadssituation för barnet. Det kan också vara tidiga tecken på adhd, särskilt om man vet att det finns neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i familjen. Men kan man ge rätt stöd så att barnet lär sig att inte hamna i konfliktsituationer utan i stället förhålla sig konstruktivt till sin omgivning så kan man skydda dem från utanförskapet. Därför är det viktigt att föräldrar vänder sig till de stödinstanser som finns om man har problem. I dag är inte problemet att det finns för lite kunskap om hur man kan hjälpa de här barnen, utan att föräldrarna inte känner till vilket stöd de kan få, säger Anna Sarkadi.

Foto: Jessica Gow/TT

Ett av de allvarligaste relationsproblemen bland barn är mobbning. Varje år mobbas 60.000 barn i Sverige, något som kan leda till psykisk ohälsa både på kort sikt och i vuxen ålder. Den allvarligaste konsekvensen av mobbning är självmord. Carolina Engström är generalsekreterare för antimobbningsorganisationen Friends och menar att det kan finnas flera orsaker till mobbning bland barn.

– På individnivå kan den som mobbar försöka få makt och status i en klass, men det kan också bero på en individuell osäkerhet. Många barn som mobbar är själva osäkra eller otrygga, säger hon.

Carolina Engström menar att det också finns fall där barn kan uppleva sig mobbade av ett annat barn trots att den personen inte känner igen sig i att ha mobbat någon. För att som förälder få reda på om ens barn är utsatt för mobbning menar hon att man måste ha en aktiv kommunikation med sitt barn.

– Det bästa är att ha ett pågående samtal med sitt barn om vad som händer i skolan, på träningen eller på internet. Om ett barn har en vuxen att prata med om både det som är bra och dåligt så kan problem upptäckas snabbare – kanske innan det hinner gå så långt som till mobbning.

Hon menar också att det finns vissa kännetecken att titta efter för att se om ens barn far illa på grund av mobbning.

– Det finns vissa förändrade beteenden som att ett barn inte vill vara med på gympan längre, inte vill gå till skolan, inte blir bjuden på några kalas eller inte har några kompisar som vill följa med hem och leka. Det finns också fysiska symtom som att barnet klagar på magont eller huvudvärk. Om man misstänker att något är fel så kan det vara bra att prata med lärare och fritidspersonal. Många barn vill inte berätta för att de känner skam och skuld över att blir mobbade.

Mobbning bryter ned självkänslan och gör att man snabbt tror att saker är ens eget fel. Då måste det finnas någon där som säger ifrån att det som mobbarna säger inte är sant.

Samtidigt är det viktigt för ett barn som blir mobbat att det finns personer i dess närhet som sätter sig emot det som mobbarna säger – och som för barnet lätt blir en sanning.

– Mobbning bryter ned självkänslan och gör att man snabbt tror att saker är ens eget fel. Barn kan tänka att de blir mobbade för att de är fula, eller att de inte får vara med för att de är för töntiga. Då måste det finnas någon där som säger ifrån att det som mobbarna säger inte är sant, säger Carolina Engström.

Om man misstänker eller upptäcker att ens barn utsätter någon annan för mobbning gäller det också att ta tag i problemet, men att samtidigt fortfarande finnas där för sitt barn. Som förälder måste man skilja på sakfrågan och barnets person.

– Prata med barnet om vad som pågår och försök att vara tydlig med att handlingarna som barnet gjort inte är okej, men att du fortfarande tycker om ditt barn. Det måste finnas ett sätt för barnet att känna sig älskad, bli förlåtet och få en ny chans. Det kan vara bra att tillsammans med skolan sätta upp en handlingsplan för hur man ska agera, och vara positiv och uppmuntrande mot barnet, säger Carolina Engström.

Läs mer om barn och relationer här

Foto i text: Jessica Gow/TT

Så kan du skapa möjligheter för ditt barn att ha bra relationer till andra

Under spädbarnstiden:

– Det finns en grundläggande lista: var närvarande, var sensitiv till ditt barns behov. Utmana barnet i en trygg miljö och undervärdera inte ditt barn. Och lägg ner mobiltelefonen! Det finns inga quick fixes, men kommunicera och var öppen och ärlig med ditt barn redan från spädbarnsåldern. Det här är en liten individ som söker intresse precis som alla andra. Men det faktum att de som spädbarn saknar språket är en utmaning – för oss vuxna, säger Gustaf Gredebäck, professor i utvecklingspsykologi vid Uppsala universitet.

Under småbarnstiden:

– Om barnet är blygt kan man erbjuda en miljö där barnet vågar ta kontakt med andra barn, även om man inte kan tvinga barnet till att ta kontakt med andra. Är barnet utåtagerande är det viktigt att skifta uppmärksamheten till det positiva, och berömma barnet när det leker bra med en kompis eller turas om med en leksak. Var också konsekvent med de regler som sätts upp, och beröm barnet när det följer reglerna, säger Anna Sarkadi, professor i socialmedicin vid Uppsala universitet.

Om ditt barn utsätts för mobbning:

– Ha ett pågående samtal med ditt barn om vad som händer i skolan, på träningen eller på internet. Har ett barn en vuxen att prata med om både det som är bra och dåligt kan problem upptäckas snabbare. Iakttag förändrade beteenden som att ett barn inte vill vara med på gympan eller inte vill gå till skolan, och om du misstänker att något är fel så prata med skola och fritidspersonal. Var tydlig med att mobbarnas bild av barnet inte är den sanna bilden, säger Carolina Engström, generalsekreterare för antimobbningsorganisationen Friends.

Om ditt barn utsätter andra:

– Prata med barnet om vad som pågår och försök att vara tydlig med att handlingarna som barnet gjort inte är okej, men att du fortfarande tycker om ditt barn. Det måste finnas ett sätt för barnet att känna sig älskat, bli förlåtet och få en ny chans. Det kan vara bra att tillsammans med skolan sätta upp en handlingsplan för hur man ska agera, och vara positiv och uppmuntrande mot barnet, säger Carolina Engström.

Om du inte kan hantera situationen:

– Det finns stödinstanser för föräldrar om man har problem. I dag är inte problemet att det finns för lite kunskap om att hjälpa barn som är till exempel utåtagerande. Problemet är att föräldrarna inte känner till vilket stöd de kan få, säger Anna Sarkadi.

Exempel på föräldrastödsprogram

Kurser och stödprogram för föräldrar till barn med utagerande beteende har positiv effekt, visar forskning från Örebro universitet på uppdrag av Socialstyrelsen.

Exempel på sådana program är ”Cope”, ”Komet”, ”Connect” och ”De otroliga åren”. Man kan vända sig till sin kommun och fråga vilka program som finns.

Om man tror att ens barn kan ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, eller annan psykiatrisk problematik, kan man vända sig till bvc, vårdcentralen, barnläkarmottagning eller bup.