Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Insidan

”Sakprosa lika viktig som sagor”

Foto: Eva Tedesjö

Högläsningen har stor betydelse för att barn ska utveckla en läsförståelse. Det finns det mycket forskning som visar. Men det gäller att skilja på olika sorters läsning, menar läsforskaren Barbro Westlund.

Forskaren Barbro Westlund var en av de första i Sverige som pekade ut betydelsen av hur man högläser för barnen, inte bara att man gör det.

– Hur man läser är verkligen något jag vill betona. Därför är det också avgörande vilka böcker man väljer, säger hon.

Barbro Westlund har lång erfarenhet av högläsning, både som förälder och lärare. I dag är hon forskare och undervisar lärare i läs- och skrivutveckling. Hon är också en av experterna i regeringens satsning ”Läslyftet”, som ska utbilda lärare i effektivare metoder i läsning och skrivning.

När det gäller frågan om vilka böcker man ska välja, refererar Barbro till en studie i USA, där föräldrarna fick i uppdrag att läsa högt ur mer faktabaserade böcker. Det ledde till att de små barnen utvecklade mycket större ordförråd än om de läste enbart sagor.

– Det betyder inte att man ska sluta läsa sagor. Det ger något annat, en förmåga att leva sig in i andra människors livsöden. Men studien visade att man borde sträva efter en balans.Inte minst eftersom de internationella mätningarna av kunskapsläsningen visar att svenska barn och ungdomar tappar mest i just läsningen av sakprosa. Den skönlitterära läsningen sjunker inte alls på samma sätt.

Trots att läsningen av faktaböcker har lyfts fram i den nya läroplanen för grundskolan, behandlas sakprosan ofta litet styvmoderligt av såväl lärare som föräldrar, menar Barbro Westlund, inte minst när det gäller högläsning.

En förklaring är att svenska som ämne har en tradition av att fokusera på den renodlade skönlitteraturen. Samtidigt menar Barbro Westlund att uppdelningen mellan skönlitteratur och sakprosa egentligen är tillyxad eftersom genrerna ofta flyter samman.

– Men att sakprosan lyfts fram på det här sättet av den nya läroplanen är något som föräldrar bör ta till sig eftersom den ger många nya utmaningar.

Tidigare utgick man från att det fanns en överföringseffekt, att om eleverna har en bra läsförståelse när de läser skönlitteratur så överförs den när de läser sakprosa.

– Men forskningen i dag visar att det inte är så enkelt. När man i dag pratar om läsförståelse bör man försöka precisera vilken läsförståelse man menar kopplat till olika texter.

Poängen är att sakprosa läses på ett litet annat sätt eftersom det oftare kan komma svåra ord som måste förklaras. Textstrukturen är också annorlunda.

Så vad tycker Barbro Westlund att man kan välja till de små barnen? Ett förslag kan vara ”Nalle Bruno och gräshoppan Tippe” av Gunilla Ingves. Den handlar om en björn som gör sig liten så han kan ta följa med på ett äventyr in i gräshoppornas värld.

– I den här boken finns det också mycket fakta om björnen och gräshoppan. Det appellerar på två sätt till ett litet barn: man vill veta mer om gräshoppan, och det finns en röd tråd som gör att man vill läsa vidare för att se hur det går.

Barn vill ofta inte heller att den som läser ändrar i texten.

”Så stod det inte”, kan de säga.

Barbro menar att det viktigt att skilja högläsning av en skriven text från det talade vardagsspråket, för att barnets språk ska utvecklas och få en bredare referensram.

Svåra eller opassande ord måste så klart bytas ut ibland.

– Men om man ändrar ska man försöka vara konsekvent och kanske successivt övergå till de ord som står i texten. Men så klart finns det böcker där språket inte är särskilt bra.

Just därför är valet av bok så väldigt viktigt, enligt Barbro. Hon tycker att man ska fråga sig: Varför vill jag läsa just den här boken? Vad är det för diskussion jag vill ha med mitt barn? Samtalet om texten är viktigt för att de kognitiva processerna ska komma i gång hos barnet.

– Det finns en övertro på att läsförståelsen kommer automatiskt bara eleverna lär sig att läsa flytande. Man har inte alltid förstått att det handlar om att lärarens uppdrag är att stimulera elevernas läsförståelse.

Till exempel genom att ställa frågor som: ”Har du varit med om det här eller känt något liknande?”

– Ibland hör man resonemang som går ut på att om man bara läser för barnen så lär de sig att läsa själva. Men så enkelt är det inte. De måste också knäcka ”läskoden”, säger Barbro och nämner Carsten Elbro, professor i Köpenhamn, som har påpekat att högläsningen inte har den magiska funktionen att barnen plötsligt en dag börjar läsa själva.

– Språket utvecklas, visst, men sedan krävs det en ansträngning för att kunna läsa själv, att ta sig in i texten och att knäcka koden.

I Barbro Westlunds bok ”Att undervisa i läsförståelse” (2009) delar hon in läsförståelsen i tre modeller eller nivåer:

Den första kallas ”text till själv” och handlar om att barnet läser in sig själv i texten. Om en vuxen läser ”Rödluvan och vargen” kanske barnet säger: ”Min mormor har också varit sjuk, men hon låg inte i ett hus i skogen”. Det betyder att barnet har läst in sig själv i texten genom att koppla Rödluvans mormor till ens egen mormor.

Den andra nivån heter ”text till text”. När barnet får höra att Rödluvan går ensam i skogen kanske det utbrister: ”Det gör mors lilla Olle också”. Att på så vis jämföra en text med en annan är en mer avancerad textkoppling.

Den tredje är än mer avancerad och kallas ”text till världen”. Då reflekterar barnet över vad sagan betyder i ett större perspektiv, i förhållande till omgivningen och världen. Kanske barnet frågar varför den varg som finns i sagan är elak, medan vargen de pratar om i skolan inte är farlig.

– Då har man kommit riktigt långt. De är sådana processer som barn kan utveckla i muntliga sammanhang genom en vuxens högläsning – och som sedan påverkar senare läsförståelse, säger Barbro Westlund.

Det finns alltså stora vinster att göra genom att ibland göra ett uppehåll i läsningen och säga: ”Nu ska jag berätta för dig, att jag har varit med om något liknande”. Också att uppmuntra barnet att ställa frågor under läsningen är en strategi man kommer långt med.

– Försök få barnet att ställa ”Jag undrar"-frågor. Till exempel genom att säga: ”Vad tycker du är konstigt här?” Eller att fråga vad barnet tror kommer att hända på nästa sida.

Det är också viktigt att läsa om samma bok flera gånger, vilket barnet ofta vill.

– Forskningen visar att det är bra om man kan läsa om samma bok minst tre, gärna fyra gånger för de yngre barnen. Då behöver de inte undra vad som ska hända, utan kan koncentrera sig mer på sitt eget tänkande.

Kan man inte förstöra upplevelsen genom att vara för aktiv?
– Jo, det är inte meningen att man ska hacka sönder läsupplevelsen. Första gången du läser en bok kanske du bara låter handlingen komma fram. När barnet sedan vill att du läser boken igen, är ni införlivade med handlingen och kan prata mer om det som händer.

När Barbro Westlund utbildade sig till lågstadielärare i början av sjuttiotalet övade hon högläsning hemma framför spegeln. Hon tränade tills hon kunde lämna texten med ögonen och läsning hade blivit ”levande”. När hon i dag undervisar blivande lärare märker hon vilket stort intresse de har för den här metodiken.

Minst en gång om dagen tycker Barbro att man som förälder ska läsa aktivt för sina barn, om det fungerar gärna ända upp i högstadieåldern.

För att det verkligen ska bli av föreslår Barbro Westholm att man schemalägger 20–30 minuters läsning och diskussion av text varje dag. Då kan man sedan inte säga att det inte blev av.

Barbro Westlund

Ålder: 60 år.
Bor: I Stockholm.
Yrke: Lektor i läs- och skrivutveckling vid institutionen för språkdidaktik (ISD), Stockholms universitet. En av forskarna i regeringens satsning ”Läslyftet” som syftar till att utbilda lärare i effektivare metoder i läsning och skrivning.
Avhandling: Förra året kom hennes avhandling: ”Att bedöma elevers läsförståelse”. Där jämför hon det svenska skolsystemet med det kanadensiska där lärarna arbetar aktivt och väldigt medvetet med högläsning.

Strategier för läsförståelse

Modellen som kallas ”reciprocal teaching”, eller ”de fyra läsfixarna”, utgår från Palincsar och Browns forskning. För att den ska vara framgångsrik bör metoden användas regelbundet i undervisningen, cirka två gånger i veckan under hela skoltiden. Den har visat sig öka läsförståelsen hos svaga och goda elever från 10 till 85 procent.

Metoden går ut på att elever under vägledning av lärare turas om att vara samtalsledare i små grupper. Strategin går ut på att:

1. Förutspå handlingen i en text, till exempel genom att ställa hypoteser.
2. Ställa egna frågor om texten.
3. Klargöra otydligheter. Fråga: Vad betyder det här?
4. Sammanfatta texten med egna ord. Vad är det viktigaste vi har läst?

Källa: Barbro Westlunds bok ”Att undervisa i läsförståelse”, Natur och Kultur 2009